NG Gbg 1
förklarar, gestaltar. Apropå gestaltning, varför
är ditt album döpt till Scirocco? – Hmm alltså det är ju namnet på de heta ökenvindar som kommer från Mellanöstern och Nordafrika och drar in över södra Europa, som får folk att gå in och gömma sig i skydd från hettan. Det är svårt att andas, det läggs ett lager smuts över tallrikar och tvätt. Det gräver sig in i hudveck och svalg. Och det är en metafor för…? – Att förklara metaforer, det är riktigt trist. Men såhär då, vi lever i ett pärlband av hotbilder, är du rasist är det flyktingströmmarna, är du Greta är det klimatet, är du rationell ateist så är det alla uråldriga sagor från Nildeltat. Do the math. ALBUMET HAR 14 spår som varierar mellan 00:33 till 05:22 minuter. eftersom vi är djur så kan vi väl bara ta vad vi vill ha, låt starkaste överleva och så vidare. Pre-chorusen påminner dig om att du ska dö, men refrängen vill påminna dig om att du inte är värdelös, att du ska vägra vara värdelös, vägra att någon är det! Don’t go gently, don’t go cold, ge inte upp. Du kanske är ett djur, men du är ett gudomligt djur, och låt ingen ta din rätt att leva ifrån dig. Jag tycker det är svårt att förstå om albumet är ett resultat av att du är helt befriad från existentiell ångest, och därför kan arbeta med existentiella frågor i sådan utsträckning, eller ett resultat av att du har enormt mycket existentiell ångest, och därför är hela albumet ett resultat av denna ångest. Vad stämmer? – Eh…helt ärligt, god only knows. Bra fråga! “FRÅGA INTE MIG, FRÅGA EN TEOLOG, JAG ÄR PÅ RIKTIGT BARA EN POPARTIST.” Hur går det till när en 33-sekunderslåt som Rage blir till? – Man inser att man gjort ett alldeles för långt intro, och att man behöver vara lite schysst mot folk. Vill dem komma snabbare in på en låt så ska man inte hindra dem. Samtidigt är det fint liksom, 33-sekundersspår som är ett eget litet universum, det är ju underbart. LÅTEN ÖVERGÅR TILL Savannens Röda Vätska som kommer som en adrenalininjektion med sin M83-iga energi. Men när jag satt hemma och läste texten drabbades jag av en enorm existentiell ångest, kanske för att jag var bakfull, men i vilket fall blev det fritt fall. Vad är det för känsla i låten egentligen? Jag kände mig nästan lurad av dess pondus? – Bra! Det är nyttigt att hamna där ibland. Men nej, du är inte alls lurad. Det är kanske den mest positiva låten på skivan, verserna beskriver det jävliga att vara född på den här planeten, vi är utslängda åt naturen och människorna. Det är på liv och död. Och många ser på livet som bara en kamp för det egna, att Du har börjat gå i kyrkan igen. Det känns lite som en trend, att söka sig tillbaka till världsreligionerna efter en tid av en massa individualiserade sådana. Vad söker du i kyrkan? – Ja, det verkar på ytan vara en trend och trender ska man i regel akta sig för. De håller sällan. Jag började gå dit för att jag saknade det, och för att jag ville försöka få in det i rytmen av mitt liv igen, jag är ju uppvuxen där. Att få in det som en ritual istället för att spendera en söndag på NK som en slav till kapitalet. Eller att inte bara långsamt dö framför Netflix. Att vända sitt liv och sin blick och sin tanke åt något som faktiskt ifrågasätter ens livsstil och berättar om något större, som kräver att vi ser på oss själva och alla andra som heliga. I grunden så vill jag dit för att lämna över mitt liv i händerna på den korsfästa guden, den enda gud som alltid blöder. Alltså på riktigt. Vissa dagar i alla fall. Kan du känna dig hemma där? – Det kan jag. JAG PÅPEKAR ATT det finns andra krafter att hänge sig åt, förutom Gud. I Blue Ivy Lullaby pratar Jonathan om karriärism och individualism, både högt och lågt, nära och distanserat. Jag förstår inte om du ser karriärism och individualism som något negativt eller om det lockar dig? – Karriärism och individualism är såklart extremt problematiskt och det ska ständigt ifrågasättas, självfallet. Men det finns kraft i de två polerna som jag inte vill vara utan heller och genom att sätta detta under lupp försöker jag skriva mig fri antar jag. Jag vill inte vara en slav. Jag vill rita ut kartan så jag vet var jag är någonstans, och förhoppningsvis följer du med. Du gör ofta referenser till popkulturella personer och fenomen, som Beyoncés barn Blue Ivy, Kim och Kanye och The Jackson 5. Fascineras du över kändisar och karriärister? – Jag tycker mest att det är tacksamt, alla vet vilka de är och därmed är det lätt att laborera med dem. Men jag ska vara riktigt bjussig och bjuda på ett scoop. Jag letade på internet efter konspirationsteorier för att gestalta vad samtidens idioter slösar sin tid på, och för att med all tydlighet visa hur förvirrade vi är. Saxat från andra vers i Blue Ivy Lullaby ”The king and queen fick allas djävulsbarn, så håll i din ångest. Born Living Under Evil, Illuminatis Very Youngest”. Kolla de stora bokstäverna, där har ni beviset att Blue Ivy är antikrist! Där har vi senkapitalismen och foliehattarna i en perfekt bäddad säng. Riktigt scoop. Som artist är det väl oundvikligt att tänka på sin karriär, men samtidigt tycks du se med kritisk blick på din strävan. Var kommer det ifrån? Är det från synden girighet, din politiska ingång eller bara ett slags självhat? – Alla tre stämmer utmärkt. Där ringar du in det föredömligt snyggt. Svar ja. Tackar. Men en framgångssträvan har du väl? – Jag tar en rätt stor risk just nu med att vägra göra pop, det kommer med all sannolikhet inte att sälja lika bra. Sen vill jag inte nödvändigtvis vara en så himla stor artist, min konstnärliga frihet är viktigare. Men jag kommer bli bitter och gnissla tänder om jag inte får komma ut och spela och om ingen lyssnar på plattan. Så ja, det är en verklig risk men ändå, friheten är viktigare. Det är ett högt spel, jag är medveten om det Du pratar om vår strävan efter att inte känna oss värdelösa, och vår strävan att finna mening. Är vi värdelösa? – Jag tror ju vi vägrar acceptera att bara vara stoft och materia för att vi verkligen inte bara är det. Det är helt sinnessjukt att tro det. Vi vägrar vara värdelösa för att vi helt enkelt inte är det, i metafysisk mening. Det kan jag ju inte bevisa, men jag tycker att vår vägran är ett gott bevis. Du menar att vi egentligen bara är djur som slåss för vår överlevnad, hur är det inte meningslöst? Det är väl en framförallt NR 01, 2020 | NÖJESGUIDEN 29 evolutionistisk men också nihilistisk syn på människan? Hur går det ihop? – Det kanske det inte gör! Men okej såhär, evolutionen kommer vi ju inte runt, och att blunda för att de krafterna i oss är ju bara idiotiskt men religionerna är ett verktyg för att tämja de krafterna. Det är nihilistiskt att inte försöka tämja dem. Jag tror ju fortfarande att vi lever i guds skapelse, att det är vår uppgift och mening att söka det gudomliga. Och även om vi inte finner så är vi inte här av en slump från början, exakt alla är guds barn, därmed är vi inte värdelösa. Men fråga inte mig, fråga en teolog, jag är på riktigt bara en popartist. Vad vet jag. Ja okej, vi släpper det! Men förutom popartist så är du också pappa sedan ett år tillbaka, grattis! Hur är det att vara förälder? – För tidigt att säga, min son är bara ett. Jag försöker mest bara överleva. Mitt liv är rikare på grund av honom men det är samtidigt ett djupt mycket svårare liv. Jag är verkligen hans slav. Ni döpte er son på Sicilien i somras, hur kommer det sig? – Min fru är katolik och född där, det vill säga han har halva sin familj där. Jag tyckte något annat alternativ bara var dumheter. I traditionen som jag själv kommer från så tror man inte på barndop, en människa borde få bestämma själv om hen vill döpa sig. Men någonting i mig var helt på det klara att han skulle döpas, på Sicilien, med sin italienska familj så som de önskade det. Det ville jag verkligen ge dem. Och det var en stor, stor dag på jorden. Du fyller 40 i år, hur känns det? – Hemskt. Men tror du att din roll som pappa och att ha passerat det hemska 40 kommer generera i ett slags skifte i din musik? – Det borde faktiskt alltid skifta. För varje ny dag, månad och år. Det kallas utveckling. Ursäkta tonen. Tonen är ursäktad. Men kanske blir iallafall ditt överjag mindre strängt med åren? – Inte just idag men vi får se. Scirocco släpps den 12 februari. HÄR KAN DU SE JONATHAN JOHANSSON I VÅR 25 mars - Pustervik, Göteborg 26 mars - Plan B, Malmö 27 mars - Kulturkvarteret, Kristianstad 28 mars - Konsert & Kongress (John Doe), Linköping 3 apr - Satin, Örebro 4 apr - Träkyrkan, Bollnäs 16 apr - Mejeriet, Lund 17 apr - Katalin, Uppsala 18 apr - Berns, Stockholm 24 apr - Söderport, Kalmar 25 apr - Rydows Salong, Karlskrona