NG Gbg 1
S valbard är på många sätt Norra Ishavets motsvar
ighet till Australien. Det är orimliga temperaturer under stora delar av året, vilda djur hotar ständigt med att dyka upp från ingenstans och mörda dig, och det besöks främst av turister vars främsta intressen är extrema aktiviteter och att röka gräs. JAG OCH MITT sällskap åker till Svalbard i mitten av december, och på många sätt tror jag det är helt rätt tidpunkt att åka dit. Temperaturen rör sig mellan 15 och 30 minusgrader, det är polarnatt exakt hela tiden och ytterst få andra turister som förstör upplevelsen. Dessutom inbillar jag mig att öns bofasta befolkning tycker att man är lite mer real om man kommer på vintern. PÅ SVALBARD BOR det ungefär 2500 människor, varav 2000 av dem bor i ögruppens huvudstad Longyearbyen. Det bor alltså lika många personer på hela Svalbard som det gör i tätorten Fritsla i Marks kommun. Jag vet absolut inget om Fritsla, förutom att det ett rätt kul namn, men jag kan tänka mig att det inte händer särskilt mycket där. I Longyearbyen är detta dock inte fallet. Jag hann räkna till åtta restauranger och barer, fyra caféer och en nattklubb. Men bara en matbutik. Möjligheterna tycks oändliga, men det kanske är det som krävs för att folk ska kunna tänka sig att bo i Arktis. VÅR RESA TAR sin början på vandrarhemmet Gjestehuset 102, där vi bor och äter vår frukost. Att äta frukost någon annanstans verkar omöjligt då de flesta caféer öppnar först vid tio, och då kan man väl lika gärna kalla det lunch? Frukosten slår inga världsrekord i innovation direkt. Det bjuds på mackor, våfflor, brunost och flingor i all sin enkelhet. Efter detta är det dags att uppskatta den hisnande naturen som absolut är en attraktion i sig. Longyearbyen ligger insvept av höga berg i alla riktningar, och så fort vi lämnat byns gatulampor är det bara fullmånen och stjärnor som lyser upp landskapet. NR 01, 2020 | NÖJESGUIDEN 45