Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Dags att begränsa RIP:and
et Döda rockstjärnor får sällan vila i frid numera. Istället far de runt på sociala medier så att kreti och pleti kan känna sig viktiga. Det måste bli slut med det. Så här års brukar det dyka upp diverse sammanställningar där det gångna året summeras. En del av detta brukar vara In memoriam, där man minns de som har dött. Det är en rimlig sak att göra. Mindre rimlig är det eviga RIP:ande som sker på sociala medier när någon kändis dött. För att förtydliga: med RIP:ande menar jag att människor skriver ”R.I.P” (Rest in peace) och artistens namn som status på sina sociala medier. Det är en epidemi som fullkomligt exploderat de senaste åren och har tagit fullkomligt absurda former. Folk som RIP:ar vill visa att just de hade ett speciellt förhållande med den döda artisten för att höja sin egen betydelse. Det är kort och gott vedervärdigt. Folk RIP:ar artister som de ibland bara hört talas om. Ett typexempel var när Lemmy dog, min gissning är att hälften av alla som RIP:ade honom på Facebook inte kunde nämna någon mer Motörheadlåt än ”Ace of Spades”. Om ens den. Magnus Uggla är också trött på det eviga RIP:andet och vädrade sin syn i Sveriges radio: ”Jag är nämligen av den uppfattningen att man ska hylla människor medan de är i livet. Och att de där hyllningsgamarna på sociala medier är ett jävla pack, som hoppas att det ska dimpa ner lite stjärnglans på dem i samma stund som de skriver ”RIP” på Instagram, Twitter, Facebook”. För det är ju inte så att RIP-människorna nöjer sig med att bara hylla en enda person, utan de RIP:ar artister så fort de får chansen. Men hur många gånger kan man egentligen skriva: ”Åh, du var den största, du förändrade mitt liv”? Visst kan man uppskatta många artister, men alla de man gillar kan inte vara livsomvälvande. Man kan bara ha ett visst antal husgudar. Därför måste vi skapa regler. Varje person får bara RIP:a tio artister - och det måste ske medan de fortfarande lever. Här är min lista, (ja, det är bara vita svenska män, get over it): • Johan Kinde • Uggla • Per Persson • Ola Hermansson • Nisse Hellberg • Gösta Linderholm • Pär Wiksten • Montt Mardie • Thåström • Bengt Sändh /Tobias Pettersson Musikredaktör Jenny Wall - Söker en plan Text: Tobias Pettersson Foto: Jenny Wall Nyligen släpptes den nya singeln ”Sprucket glas” och nu vill Jenny Wall komma ut och spela mera live. Men framförallt vill hon skapa en plan för sitt artisteri. En plan där hon spränger ramarna och vågar ta med sin musik på nya outforskade stigar. 23 -åringen från Kisa har alltid hållit på med musik och började skriva egna låtar på högstadiet. Den första riktiga spelningen kom på Eneby Rock 2012. Efter det har hon uppträtt på bland annat Linköpings Stadsfest, Sävsjö Celebration och Eksjö Stadsfest. Senaste gigget var på Gällersta visfestival utanför Örebro i somras Jenny uppträder i lite olika sättningar för att kunna ta olika typer av spelningar. Helst vill hon köra med fullt band och har ett gäng musiker som hon träffade på Liljeholmens folkhögskola som hon alltid frågar först. Det är Wictor Helgesson på bas, David Larsson på piano, Per Eriksson på trummor och Alessandro Montanari på gitarr. Hon vill även lyfta fram Erik Lyding som spelat in och David Engquist som mixat hennes musik. Det senaste tiden har dock varit jobbig. Hennes pappa gick bort nyligen och det har gjort att musikskapandet har halkat ner i prioriteringsordningen, men musiken kommer alltid att ha en viktig plats i hennes liv. – Jag tror att längre fram så kommer nog musiken vara det som kan hålla ihop mig, för det har det varit tidigare när jag har haft tuffa perioder. Musiken har alltid funnits där och den tror jag inte jag kan sluta med även om jag skulle försöka. LUDDIG GRÅZON Just nu befinner sig Jenny i en luddig gråzon mellan att vara hobbymusiker och att satsa professionellt, och hon känner att hon måste bestämma vilken väg hon ska ta. Karriären får hellre gå långsamt och stabilt än att hon slår igenom över en natt i något tv-program. – När det gäller sättet att jobba är jag jätteinspi46 NOLLTRETTON rerad av Laleh. För hon gör sin grej och gör allt själv. Och hon vågar bryta mot ramarna. Men jag tror det är svårt att bli som en annan person. Går man in på Spotify och kikar så finns det ett antal låtar upplagda under de fem senaste åren. Musiken kan beskrivas som organisk pop och språket har växlat mellan svenska och engelska. – I början var jag väldigt spretig och visste inte vad jag ville. Nu har jag kommit på att jag inte är så bra på engelska, så nu håller jag mig till svenska för då är det är lättare att uttrycka det jag vill. Den senaste låten heter ”Sprucket glas” och kom i oktober. Jag skrev den för 1-2 år sen. Jag spelade in den men den blev inte riktigt som jag hade tänkt utan den fick ligga på hyllan ett tag. Sen spelade vi in den igen, på ett nytt sätt. Vi jobbade med ett helt nytt tankesätt och då landade den mycket bättre. Vi tog bort lite krav och deadlines och lät det bara vara kreativt och försökte ha kul. Och det hörs verkligen på låten, tycker jag. Hur har du utvecklats från den första låten du lade upp på Spotify fram till ”Sprucket glas”? – Jag ser på låtskrivandet och artisteriet på ett helt annat sätt nu än jag gjorde då. Nu vill jag få fram någon form av budskap. Skapandet är så mycket mer utvecklat nu, från start till slut så har jag som ett kreativt vattenfall. Hur vill du utvecklas framöver? – Jag skulle vilja spela ute mycket mer, men framförallt är planen just nu att göra en plan. Dels handlar det om att få ihop det rent praktiskt, till exempel att samla ihop spelningar under vissa veckor så det funkar för bandet. Men jag måste också fundera på saker som: vad ska mitt uttryck vara? Vad ska jag ha för scenspråk? Ska jag ens ha något mellansnack? Det handlar om mycket mer än att bara bestämma var och när jag ska spela. – Jag skulle bara vilja släppa allt och se om jag kan göra något nytt. Plocka isär och sen pussla ihop - och se om det blir samma sak. Och försöka tänka utanför alla ramar som jag har nu. ” ” – Jag skulle bara vilja släppa allt och se om jag kan göra något nytt. Plocka isär och sen pussla ihop...”