Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Spiderman Complete Collectio
n 9 disc Spindelmannen tycks alltid dyka upp i nya former och har efter millennieskiftet blivit populärare än någonsin. Första var det Tobey Maguire som spelade nätsvingaren i tre filmer mellan 2002 och 2007. Därefter var det Andrew Garfield som drog på sig de blåröda trikåerna i två filmer innan Tom Holland tog över rollen 2016 och klev in i Marvels filmuniversum, vilket hittills gett två egna filmer (samt medverkan i ytterligare tre Marvelfilmer). Denna box samlar inte bara Spider-Man 1-3, The Amazing Spider-Man 1+2, Spider-Man Homecoming och Spider-Man Far From Home, utan även Venom och Spider-Man Into The Spider-Verse som båda kom 2018. (TP) Scary stories to tell in the dark V.50 Görs det inte väldigt mycket skräckfilmer för tillfället? Det känns åtminstone så, och lyckligtvis har många av dem varit riktigt bra och nyskapande på senare tid. Förmodligen säger vårt behov av skräckfilmer någonting om tiden vi lever i, men det är en annan debatt. Denna rulle med sin krångliga titel är måhända inte så nyskapande men den har definitivt sina fördelar. Stilmässigt rör den sig i Steven Spielberg och Stephen King-land genom att nostalgiskt skildra ett ungt kompisgäng i en amerikansk småstad. Första halvan är riktigt bra och känns mer som en slags uppväxtskildring snarare än en rysare. En hel del ”Det”-känsla får man nog erkänna. Ett gäng ungar bryter sig in i ett öde hus som det går en massa spökhistorier om. En flicka som hette Sarah Bellows hängde sig men kan fortfarande berätta kusliga historier som sedan blir verklighet. Och det är precis vad som händer. En efter en får ungdomarna uppleva hur deras personliga skräckhistorier kommer till liv. Länge är det en både otäck och bra berättad film, men mot slutet chanserar det mesta och det slutar som en ganska ordinär monsterfilm. Synd. (TP) Midsommar V.48 Går det att göra en skräckfilm om midnattssol, blommor i håret och dans kring stången? Ja, Ari Aster, som gjorde hyllade skräckisen ”Hereditary” häromåret, gör i alla fall ett försök. Och det blir en ganska obehaglig historia, och en speciell filmupplevelse som inte riktigt liknar något annat vi sett på vita duken. Ett gäng amerikanska ungdomar följer med sin svenska pluggkompis till hans hemby i Hälsingland för att fira en äkta svensk midsommar. Åtminstone är det vad de tror, för snart visar sig byn vara en konstig sekt som ägnar sig åt udda traditioner och fortfarande har kvar ättestupan. Men vadå, så går det väl till i Sverige på midsommar, tänker jänkarna och ser inget märkligt i det. Åtminstone till en början, för snart börjar saker och ting spåra ur lite väl mycket. Aster är skicklig på att bygga upp en otäck stämning, och lyckas få publiken skraj för solljus, vita kläder och blonda frisyrer, fast någon riktig rysare blir det aldrig. Fotot är snyggt men själva berättanden är för segt. Filmen är för lång och för långsam, och bjuder dessutom på många scener där man skrattar till för att de är så konstiga eller pinsamma. ”Midsommar” är en annorlunda film, men skulle jag vilja se om den? Nej. (TP) TIPSET Creed II (2018) Ivan Drago är tillbaka. Det räcker egentligen att säga det. I förra filmen fick Rocky-serien en nystart när fokus lades på adepten Adonis Creed, son till Rockys antagonist tillika vän Apollo Creed. Den som kan sin Rockyhistorik vet att Apollo slogs ihjäl av Ivan Drago i ”Rocky IV”, detta episka filmdrama som blev en allegori över det kalla kriget. Fighten mellan Stallones Rocky och Dolph Lundgrens Drago är klassiskt och det blir därför svårt att ignorera denna rulle där man återigen får uppleva kampen mellan de två ärkefienderna, även om de denna gång enbart möts som tränare. Dessutom är ju det kalla kriget faktiskt på väg tillbaka, vilket ger ännu en dimension till berättelsen. I ena ringhörnan står Adonis och Rocky och i den andra Drago och hans storvuxne och hårdslående son. Adonis brottas med en rad funderingar på det personliga planet och ska han kunna besegra den skräckinjagande ryssen finns bara en fungerande metod, nämligen Rockys. Och den går, som alla vet, ut på att man ska åka ut till ödemarken och där välta traktordäck och slå släggor i marken. Det är bara så man kan hitta sig själv och sin inneboende kraft. (TP) Tolkien V.47 Filmen om den mångfacetterade författaren J.R.R Tolkien tar avstamp i hans faders död efter de flyttat tillbaka till England. Vi får följa honom genom uppväxten fram till att han skriver ner de första orden i den klassiska boken ”Bilbo”. Boken som ligger till grund för det som sedan utmynnade i ”Sagan om Ringen”-trilogin. Tolkien växte upp under hårda förhållanden där modern fick ta hand om sina två söner efter faderns död. Ofta försökte hon lätta upp deras karga tillvaro med att läsa spännande sagor för dem. Åtta år efter faderns död avlider även modern och de två barnen sätts under fader Francis Morgans förmyndaskap. Under sin skolgång utvecklar Ronald ett allt större intresse för språk i alla dess former, ett brödraskap med sina studiekamrater, samt sin kärlek till Edith. Det är lycka, kamratskap och en livsbejakande tillvaro som Första Världskriget så abrupt slår hål på. Det är utifrån denna erfarenhet av lycka, smärta, glädje och sorg han senare skapar sina litterära mästerverk. Hur väl denna film skildrar den verkliga historien om Tolkien är jag inte rätt person att avgöra, men den känns lite väl glättig och tillrättalagd. Om man bortser från detta och ser den som en vacker, romantisk film är den faktiskt välspelad, snyggt producerad och riktigt bra. (BN) Polaroid V.47 Man kan fråga sig varför det görs en skräckfilm om polaroidkameror år 2019. Vanligtvis brukar filmer skrämmas med nya tekniska prylar eller saker som publiken kan relatera till, men hur många av dagens ungdomar (som borde vara den huvudsakliga målgruppen) vet ens vad en polaroidkamera är? Hursomhelst, en ung tjej får en gammal kamera och när polaroidbilderna framkallas så syns det en slags skugga bakom personen på bilden och kort därefter dör de en mystisk död. Bäst att passa sig för att bli fotograferad, med andra ord. Det är ett upplägg vi känner igen från en drös andra snarlika filmer och ”Polaroid” är väl vare sig bättre eller sämre än nåt annat i genren. Det dör tonåringar på löpande band och ibland hoppar man till rejält, precis som det ska vara. Handlingen är smått idiotisk, men så är det väl i alla dessa filmer. Ska gänget komma på ett sätt att stoppa det mystiska spöket innan det mördat allihopa? Norska regissören Lars Klevberg lyckas hålla upp spänningen skapligt ganska länge och får till en del bra skrämseleffekter, men mot slutet börjar logiken verkligen fallera. Men den här rullen ska väl i alla fall lära dagens ungdomar att inte leka med polaroidkameror! (TP) KLASSIKERN Gladiator (2000) Ridley Scotts svulstiga berättelse om gladiatorspelen under romartiden blev en stor succé när den kom och belönades med flera Oscars, bland annat för Bästa film och Bästa manliga huvudroll till Russell Crowe. Crowe spelar den romerske generalen Maximus Decimus Meridius som får veta att kejsar Marcus Aurelius vill ha honom som sin efterträdare. Det vill dock inte den onde sonen Commodus (Joaquin Phoenix) som dödar sin far och Maximus familj. Maximus själv undkommer, men blir tillfångatagen av en slavhandlare och tvingas sedan att slåss som gladiator. Många häftiga actionscener i detta episka drama. ”Gladiator” skapar den magi som film kan skapa när den är som bäst. (TP) NOLLTRETTON 55 FILM