Svensk Golf 1
« brutalt avslut. Avslutningshålet är riktigt läc
kert – ett par tre (180 meter från gul tee, 150 från röd). Att nå hela vägen och landa bollen på den rejält upphöjda greenen med utslaget från tee är långtifrån enkelt. ”Vi var 18 stycken i klassen”, säger han. ”Av dem är fem, sex kvar och fyra av dem har planer på att flytta. En har just flyttat till Boden för han fick jobb där. En annan for åt Bollnäs. Flera vill ju flytta tillbaka om det finns möjlighet att få jobb här, men just nu ser det ju mörkt ut.” Det där är allvar, tänker jag, men gör vad jag förmår för att hitta de positiva delar som onekligen finns. En alldeles färsk byautvecklingsplan har presenterats där både svårigheter och möjligheter radas upp på ett realistiskt sätt. Rubriken är ”Gunnarn ser framåt”. Roland Kärrman är inblandad också i det arbetet. Carl von Linné gjorde i sina anteckningar en inte särskilt smickrande beskrivning av Lycksmyran och Gunnarn. Den glömmer vi, men tanken på vad Old Tom Morris egentligen skulle ha tyckt om det som görs i Gunnarn hänger kvar. Att följa landskapet. Enkelheten. Innan jag åker därifrån frågar jag hål fem. Mellan dem en rejäl och saftig ruff där det långtifrån är enkelt att hitta en liten golfboll. Också den här kvällen innebär det en hel del sökande, men jag hör inte en enda klaga på den höga ruffen. De gillar läget. Gillar sin bana. Förutsättningarna är ju som de är. H ål fem är ett par 3-hål på 149 meter från gul tee och 129 från röd. Greenen lutar och det är inte enkelt att få fast bollarna. De vill väldigt gärna rinna av åt höger mot ett besvärligt och lite rufsigt dike som finns där. Det är klurigt. Vid tee står en gammal lada och något som förut varit en busskur. Den senare används både som regnskydd och som skydd för alltför sneda utslag från tee på hål fyra. Den är fixad och har fått nytt tak och är egentligen lite typisk för allt. Smarta, enkla och billiga lösningar som bättras på med ideella krafter. När onsdagsgänget har spelat sex av de nio hålen börjar det bli bråttom. Solljuset har tvingats ge vika och mörkret har blivit påtagligt. 54 SVENSK GOLF | 5 2016 Solveig Holmner, 72, går av greenen. Stannar till. ”Jag har släpat och dragit ris och haft så roligt här”, säger hon. ”En vacker dag ska jag spela ner mig från 54 i handicap, men det är inte så nödvändigt. Huvudsaken är att det är kul.” Det där sista går inte att understryka starkt nog, det är nästan som ett mantra: att golfen ska vara kul. Annars är det liksom ingen mening. På nästa tee hakar Martin Nyman på temat. ”För två år sedan hade vi en närmast hål-tävling på sexan. Det var 23 startande och inte en enda av oss träffade greenen”, berättar han och skrattar gott åt minnet. Anställda då, funderar jag? Det visar sig att det bara finns en person på lönelistan. Och det under tre månader. Han heter Ludwig Sandberg och är 20 år, men ser onekligen betydligt äldre ut med sitt mörka skägg. Han beskriver sig själv som en fjärde generationens skogsarbetare och är en av få unga som, än så länge, valt att stanna kvar i Gunnarn. drömmer om sänkning. Solveig Holmner är en av entusiasterna. ”En dag ska jag spela ner mig från 54, men det är inte så nödvändigt. Huvudsaken är att det är roligt.” Roland om han och klubben känner någon samhörighet med den golf man ser på TV från Dubai, Augusta National, Bro Hof eller vad det nu kan vara. ”Nej, nej, inte alls. Det är två skilda världar. Vi känner samhörighet med Norrlandsklubbarna”, svarar han, väl medveten om att det också är stor skillnad mellan klubbarna vid kusten och det som finns på Gunnarns Golfklubb. E fter två dagar i Gunnarn snurrar tankarna. Förmodligen skulle om inte alla så i alla fall många svenska golfare må bra av att gå ett varv eller två på banan. Andas in atmosfären. Lugnet. Kom som du är. Det ska vara kul att spela golf. Gemenskapen. Inget märkvärdigt, liksom. Det spelar inte så stor roll att alla inte slår rakt och långt, eller att fariwayklipparen är ställd på 17 millimeter och att det ena grässtråt är längre än det andra. Eller att medelhandicapen i klubben ligger på 37,68. Men vad spelar det för roll? Egentligen? • «