GLAS 1
Forskaren. En ren exteriörbild av denna spektakul
ära byggnad. Byggherre är Vectura och totalentreprenör är Zengun. ” > / Glasprofilen / Diana Jurukov DET VAR OCKSÅ DÅ JAG TOG BESLUTET ATT JAG BARA SKULLE JOBBA I FÖRETAG DÄR DET FINNS EN FAMILJEKÄNSLA. dialekt, ordet ”mobbad” vill hon inte använda, men detta var något annat och djupare. Du måste ändå ha haft en stark självkänsla! — Jag kunde säga ifrån. Ja, jag tror nog att det är självkänsla. Att våga stå upp för vad som är rätt och fel. Och det har jag alltid varit noga med när det gäller mina två barn, vilket jag också fått höra på deras kvartssamtal. De står upp för och inkluderar alla! Har alltid trivts på männens arena Rättvisa och jämlikhet, att vi i grunden är lika, återkommer i Dianas berättelse. När hon gräver djupare i minnesbanken anar jag att det måste ha varit hennes skydd. — Min pappa blev sjuk i schizofreni när jag var åtta år. Han hade ett slitsamt liv bakom sig. Och jag drabbades förstås av detta. På den tiden var psykisk sjukdom en skam och det påverkade ju inte bara mig utan hela vår familj. Diana lärde sig emellertid hantera skammen tack vare att familjen var öppen och pratade om det. Men hon hade också ett inre driv som gick ut på att kämpa bland killar och senare män. — Jag var en pojkflicka och det som gällde under de här åren var innebandy och fotboll. Jag gav allt och när jag sedan skulle börja på gymnasiet blev det fyraårig teknisk linje. Vi var två tjejer och arton killar. Jag har alltid trivts på männens arena. Mamma Jurukov tyckte att Diana efter gymnasiet borde söka till KTH, men Diana hade andra planer. Hon ville till byggbranschen. Ut och jobba! — Jag hamnade hos pappa Rolf på Ingenjörsfirman Zeco AB som sysslar med ventilation. Och jag fattar fortfarande inte att han vågade anställa mig, helt ny i branschen och kvinna. Det senare var mycket ovanligt på den tiden. Vi var som en familj och jag blev kvar i tio år. Stopp! Vänta nu lite Diana. Du säger ”pappa Rolf”. Inte vanligt att man kallar sin chef för pappa! Var det så att du på Zeco fick kärnfamiljen med den närvarande pappan som du saknat? — Mina föräldrar skilde sig när jag var sexton år. Pappa var ju sjuk och det var länge sedan vi var en hel familj. Det som hände på Zeco var att jag fick lust att jobba! Jag var en del av en familj och jag kunde påverka. Det var också då jag tog beslutet att jag bara skulle jobba i företag där det finns en familjekänsla och där jag har möjlighet att just påverka. Den här intervjun äger rum i en bil. Diana Jurukov har en benägen het att bränna av flera projekt samtidigt. Så medan det småländska landskapet flimrar förbi får vi en fartfylld berättelse om de tio åren hos ”pappa Rolf”. Ut på arbetsplatserna och justera ventilation. Hjälm och blåställ. Hon tycks ha älskat det där blåstället. Det är också under den här tiden som hon träffar mannen i sitt liv, Lars Åstrand. > GLAS 1.2024 79