Nolltretton 1
KROG KROGKRÖNIKA Det är vatten vi vill ha Text: T
obias Pettersson Uteserveringar – check. Sevärdheter och kulturarrangemang – check. Bra utbud av hotell – check. Det spelar ingen roll. Ska en stad kalla sig sommarstad är det en sak som är helt avgörande – och det är närheten till vatten. S venska folket är inte korkade även om reklambyråer, cityföreningar, lokalpolitiker och kommunala eventbolag ofta verkar tro det. När semestern närmar sig är det många svenska städer som försöker marknadsföra sig som "sommarstaden X", men det går inte att lura folk. Vi genomskådar det där. Riktiga sommarstäder som Västervik, Söderköping, Strömstad, Halmstad, Visby och Falkenberg behöver inte påpeka att de är sommarstäder. Alla vet det och det är så uppenbart att det bara skulle bli löjligt att framhäva det. Lika löjligt blir det när svenska städer som absolut inte är sommarstäder försöker marknadsföra sig som det. Linköping är ett exempel på det. Varje år de senaste femton åren har någon centrumchef, kommunalråd eller krögare uttalat sig om att "Linköping har blivit en riktig sommarstad", oftast i samband med någon tidningsartikel som handlar om att uteserveringarna har öppnat för säsongen. Linköping är en alldeles utmärkt höststad och borde nöja sig med det, för någon sommarstad kommer staden ändå aldrig att bli. Ska man bli en sommarstad krävs det nämligen två saker: 1. Närhet till vatten och 2. Att staden tar tillvara närheten till vattnet. I Linköping är det rejäl uppförsbacke på båda punkterna. Det är tio mil till havet, och det finns inte ens en sjö på anständigt avstånd. Det som finns är Stångån, och inte ens den drar staden nytta av. Linköping har trots allt ett vattendrag som går genom staden så givetvis borde det finnas en charmig strandpromenad kantad av mysiga restauranger. Men uteserveringarna i Linköping ligger istället kring Stora torget en halv kilometer därifrån. Och där är det närmsta vattnet det som finns i fontänen Folkungabrunnen. De krogar som ligger kring Stångån är Stångs, Strandgatan 2 och med en stor dos välvilja: Scandichotellet. Det har funnits både en restaurangflotte och en båt, men ingen av dessa är längre krog. Dock finns Slusscafét en bit från centrum och båten M/S Kind som tar tillvara på vattnet på ett bra sätt. Men i det stora hela är det pinsamt hur Linköping förhåller sig till Stångån. Staden har ett enda vattendrag och vägrar utnyttja det. Norrköping har det bättre förspänt. Strömmen utgör en livsåder i stan och kantas av Vila, Bishops Arms, Bagarstugan, Pappa Grappa, Santorini, Gamla bryggeriet, Enoteket, Vy och Arbis. Och ändå känns det som att det finns potential till förbättringar, och en hel del är redan på gång. Utbyggnaden av Inre Hamnen är ett exempel, satsningen på Lindö är ett annat, och den nystartade Bråvikslinjen ett tredje. På tal om Bråviken så känns den oerhört underutnyttjad. Det är bara några kilometer mellan Bråviken och centrala Norrköping och det borde staden kunna ta tillvara på mycket bättre. Jag ser fram mot den dag våra två östgötska metropoler på allvar kan ståta med epitetet sommarstad, men dit är det ännu en bit kvar. I dagsläget ligger Norrköping bäst till men fortfarande finns mycket kvar att göra. Christer firar 30 år som trubadur S om barn var Christer ganska blyg och försiktig, men kärleken till musiken har lett honom till rampljuset. Och intresset för musik startade tidigt – redan som femåring fascinerades han av Svensktoppen på radion. – Jag minns fortfarande hur jag dansade i köket som barn. Musik fick mig att må bra och jag kände tidigt att det var min grej. Sedan dess har intresset bara ökat. När jag gick på lågstadiet kunde jag hitta melodier i huvudet som jag skrev egna texter till och sjöng – jag minns att min första låt hette ”Jag är kär”, säger han och ler. Sedan dess har det hänt en hel del och han har verkligen gjort avtryck i Linköping. På 80-talet började han spela gitarr, då var det mycket punk och hårdrock som gällde. Han drömde om att bli rockstjärna och började 1985 spela i sitt första band - Knock Out. Fem år senare bytte han bana och började spela som trubadur istället. CIRKA 2.000 SPELNINGAR Nu, 30 år senare, har han gjort omkring 2.000 spelningar på drygt 30 olika ställen i Linköping. Han har även skrivit över 150 egna låtar och släppte nyligen Text: Camilla Larsson Foto: Mats Nilsson När Christer Johansson var runt åtta år skrev han sin första låt som hette ”Jag är kär”. År 1990 började han spela låtar på stadens uteställen och nu firar han 30 år som trubadur och har med åren blivit mycket omtyckt i Linköping med omnejd. ett album på Spotify med de 34 bästa låtarna från sin karriär. – Musiken är en så stor del av mig idag. Jag älskar att få sjunga och spela inför folk. Som trubadur får man en otroligt häftig gemenskap och stämning under spelningarna vilket är fantastiskt att få uppleva, säger han och fortsätter: – Skulle jag beskriva mig själv som trubadur skulle jag säga att jag har influerats mycket av Per Gessle, Joakim Thåström och Ulf Lundell. Förutom trubadur jobbar han även som behandlingspedagog och är med och driver Crazy Records. Vad händer framöver? – Den 2 oktober – 30 år på dagen sedan min första officiella spelning som trubadur – kommer vi att fira. Vad som kommer att hända då är dock lite oklart i och med coronapandemin, men någon slags spelning med mycket egna låtar kommer jag att göra. – Jag håller även på att skriva en hyllningslåt till mina föräldrar som kommer att släppas inom en snar framtid. Det är den första låten på sju år och den ligger mig varmt om hjärtat. NOLLTRETTON 75