Omtanke 1
INTERVJU OLA POLMÉ Att bemöta udda beteenden i vå
rden En äldre man som säger runda ord när sköterskan kommer in på rummet. En gammal dam där obehärskade skrik och gap är en del av vardagen. Personer med intellektuell nedsatthet har ibland udda beteenden som kan vara svåra att hantera för vårdpersonalen. Hur bemöter man dessa och hur får man vårdtagarna att må bättre? Omtanke har träffat Ola Polmé som har arbetat med avvikande beteenden i vården i över tjugo år. TEXT ÅSA LARSSON FOTO ÅSA LARSSON, SUSANN ENGQVIST Vissa beteenden kan upplevas som provocerande och gör vårdgivarna osäkra på hur de ska bete sig. Det kan vara svårt att hantera när man å ena sidan känner sig illa till mods och egentligen vill ge patienten en tillrättavisning. Å andra sidan är personen sjuk och kanske inte alltid riktigt förstår vad som sker. Ola Polmé har arbetat med demenspatienter och avvikande beteenden sedan 1994. Han är utbildad sjuksköterska och har tillbringat många år inom vården. Omtanke möter honom i en församlingslokal i en förort till Stockholm strax innan han ska hålla föredrag. Han utstrålar engagemang och lust att vilja hjälpa både personal och patienter att må bättre genom en utökad förståelse och förbättrat samspel. Sedan 2008 skriver han böcker och föreläser på heltid om bemötande och professionalism i vården. – Udda beteenden förekommer inte bara hos patienter som lider av demens. Det kan även finnas hos personer med intellektuell nedsatthet av andra orsaker, till exempel olika former av utvecklingsstörningar i varierande grad. Parkinsons sjukdom eller stroke kan också ge skador som påverkar intellektet, förklarar Ola Polmé. Affektionsinkontinens Enligt Ola Polmé är aggression betydligt vanligare än sexuellt utåtagerande. – Det blir ofta ett problem som kan vara svårt för personalen att befria från sitt eget tyckande och inse vad det egentligen handlar om. Han förklarar också att man inte ska tro att den som slåss och är arg är en elak människa. – Det ligger en hel del sanning i uttrycket ”där hjärnan tar slut tar nävarna vid”. Agerandet beror på att patienterna inte kan lösa konflikter på ett smartare sätt. Missförstånd måste redas ut, och när de inte klarar av det på vanligt vis kan de ta till våld eller sexualitet. – De har samma känslor som vi, men de ”läcker” – klarar inte av att hålla inne med sina intryck. Det är en slags affektinkontinens. Gråtmildhet kan också vara ett slags läckage hos någon som har svårt för att umgås på ett normalt sätt. Ola förklarar att han under sina föreläsningar ibland lite skämtsamt pratar om att vi alla kanske har lust att tafsa ibland. Men att friska människor lägger in en massa förståndsmässiga parametrar som skyddar oss från den typen av beteenden och därför låter bli. Det brukar vara förlösande eftersom alla kan sätta sig in i känslan och förstå tanken. – Om vårdpersonalen inser hur det fungerar blir deras arbete mer begripligt. Att lägga in sina egna värderingar och åsikter i alla moment är jobbigt. Ola Polmé Gör: Utbildad sjuksköterska inriktning äldres hälsa. Idag föreläsare och författare samt arbetar med demensvårdsutveckling. Bor: Norrsundet, Gävle Författare till: Busiga vårdtagare, Praktisk Professionell Planering(tillsammans med Helen Hedman), Bemötandelexikon (tillsammans med Maria Hultén),Hur ska vi bemöta demenssjuka, Vanvård (tillsammans med Maria Hultén), Anders vill ha sex (tillsammans med Maria Hultén) Samtliga utgivna på Vårdförlaget www.ssil.se | 11