Kingsize 1
Intervju: STOR trygghet och en styrka i en själv.
Och i dessa tider när dom pratar om att man ska spela nyckelharpa och ha på sig massa skit som Jimmie Åkesson säger… Det blev att man fick behålla någonting men man visar också uppskattning till Sverige. Man måste ge och ta, och det är egentligen det som den här ”Ronja Rövardotter”-samplingen symboliserar. Programmet blev inte bara en stor utmaning för rapparen som under perioder mått dåligt, varit ensam och på många sätt förstört för sig själv. Det blev också en chans att bevisa för sig själv och sina nära och kära vad han kan göra när han väl vill. En chans att säga förlåt och visa tacksamhet till dem som betyder mest: kvinnorna i hans liv. På låten samplar han scenen ur ”Ronja Rövardotter” när Ronja räddar Birk Borkason från att ramla ner i Helvetesgapet och rappar: ”Minns Lovisa sa till mig, minns hur Linda sa till mig / Imen gav mig tro, hon ba ’storebror, walalkay wayn’”. Men det var nära att historien återupprepade sig. – När låtarna kom igång blev jag fett taggad. Men jag var nära på att lämna programmet asså… Jag fick värsta stressen. Jag hade inte skrivit klart låten när jag kom dit, jag hade bara första versen och refrängen med Jireel och Astrid Lindgren-delen. Så jag behövde något emellan och jag visste att det var den viktigaste låten. Stå i TV4 och rappa från hjärtat till mina systrar, och sen lägger jag in Ronja-delen… bror, jag fattade att om jag lyckades skulle jag vara klar! Haha. Det var som att lägga en straff i en VM-final typ. En liten straff kvar, sen är det klart. Det var verkligen pressen. Så jag tänkte ”fuck det här”, jag blev så jävla lack. – Men sen hittade jag något lugn, kom tillbaka och körde låten och så börjar Linnea gråta, Charlotte börjar gråta, alla började gråta. Och det var första dagen. Då kände jag ”okej, jag kommer beasta i det här programmet”. Du gör den här låten till dina systrar och på ”Stockholm står kvar” gör du en shoutout till Stockholms förorter och din vän på kåken. Var det viktigt för dig att få göra det på ditt sätt? I det forumet? – Ja, det är klart. Jag måste ju vara mig själv. Det är jag som är därinne och jag älskar svensk hiphop. Jag kan inte bli värsta svensson bara för att jag är med i ett program och ska tjäna lite pengar. Fuck det, då är jag hellre fucking fattig, haha. Förstår du? Det är bara min natur och dom vet att det är så. Annars går jag därifrån. Jag bryr mig inte om att vara någon jävla kändis. Jag vill bara att hiphop ska få den respekten den förtjänar. – Hiphop för mig har varit så viktig, det var inte bara att jag var bra på att rappa. Det är mycket mer än så. När jag var liten och flyttade till Huddinge och var den enda blatten och det fanns mycket rasister och sånt… Latin Kings och Ison & Fille var som mina kompisar i hörlurarna, fattar du? För jag var ganska ensam på det sättet. Så den kärleken finns det ingen som kan korrum24 KINGSIZE MAGAZINE | NR 4, 2018 pera. Det är bara så det är. Hur var din dag i programmet? Berätta! – Det var fett najs asså. Jag bad min morsa komma och hon är fett blyg, vill inte vara med i tv. Jag sa ”kan du inte laga empanadas? Vi måste representera.” Så hon kom dit och lagade empanadas. Sen finns det en annan rätt som är från södra Chile där vi kommer ifrån som heter ”Curanto al Hoyo”, där man gör ett hål i marken och lägger varma stenar och sen eldar dom i typ tre timmar. Sen har man jorden upp och ner som en omvänd gräsmatta och lägger blad och täpper för så det blir som en ugn i marken. Så vi gjorde en sån, men eftersom det var ju eldförbud då så fick vi ha en brandbil bredvid den här curanton. Det var så jävla raplife, haha! – Eric Gadd körde ju ”Vägen hem” med Fricky som hemlig gäst. Och det var precis när Fricky hade exploderat. Jag sa till alla ”när det här programmet kommer ut så kommer den här killen vara kung”, haha. Sen körde Albin ”Lite kärlek…”, det var lite oväntat. Jag måste erkänna att jag ville att han skulle köra ”Cocaina” så jag blev lite besviken. Men hans version var skitfet och han har en av dom bästa rösterna i svensk musikhistoria. Men det som satte störst avtryck på Stor var när Christer Sjögren tolkade ”Pappas låt”. En tolkning som också fick symbolisera en personlig revansch. – Det var så jävla fett för hans farsa var vaktmästare, så det blev som en slags arbetarklasslåt istället för en blattelåt. Då blev jag lite känslig. Som jag sa, när man var liten i Huddinge fanns det rassar som härmade hur jag och farsan pratade. Jag brukade skratta men blev egentligen skitlack. Samma sak om man hade ramlat och slagit sig så kunde lärare fråga ”har din pappa slagit dig?”, du vet, rassekommentarer. Speciellt när man hade en fett bra farsa som jag, det var så orättvist. Så nu när sångaren i fucking Vikingarna sjöng ”jag har aldrig sett min pappa gråta, fastän han haft rätt / aldrig sett han stjäla, hade aldrig nånsin skett”… Då blev jag så jävla stolt. ”FUCK YOU SVERIGE!”, hahaha. Nä, men du fattar vad jag menar, det var som värsta revanschen. Idag ser han tillbaka på programmet med stolthet. – Det var så jävla fett att vara med i programmet. Det har gett mig fett mycket. För jag har nog varit lite otacksam mot det jag har, den gåvan och förmågan jag har fått att göra musik. Jag har verkligen varit den där killen i fotbollslaget som är fett bra men festar sönder sig på helgerna, bara för att han vet att han är bra. Nu är det kul att för första gången köra på riktigt. Har det varit att du på något sätt inte vågat erkänna för dig själv att du är begåvad? – Ah, det kan vara det. För ibland blir man trött på sig själv, att man blir det man gör. Men man lär sig hantera det när man blir äldre. Det var hårt också med hela Redline-grejen, att bara kasta sig ut. Men det gick bra med ”Under broarna”, Jag bryr mig inte om att vara någon jävla kändis. Jag vill bara att hiphop ska få den respekten den förtjänar. WWW.KINGSIZEMAG.SE