Omtanke 1
Att inte gå tillbaka Förra året bodde minst 730 k
vinnor i sammanlagt över 25 000 nätter på någon av landets kvinnojourer. Många av dem går tillbaka till den som misshandlar, trots hot om fortsatt våld och i värsta fall blir de bragta om livet. Omtanke har pratat med Chatarina, socionom och polis, som i dag sysslar med en metod som lär dem att motverka impulsen att gå tillbaka till sina förövare. TEXT: ÅSA LARSSON FOTO: GETTY IMAGES Chatarina arbetar med att utreda personer vid behov av skydd samt utbilda personal som arbetar med de här frågorna i hela Sverige. Hon är socionom i grunden och har arbetat inom polisen med den psykosociala hälsan hos medarbetarna. När hon försökte hjälpa poliser som behövde stöd kom funderingarna på vad det är som gör att vissa av dem som befunnit sig i mycket pressade situationer i tjänsten inte mår bättre, trots att de får mycket hjälp. Den vanligaste infallsvinkeln när man tittar på mekanismer som ökar stressen hos en person i en grupp är att fokusera på den enskilda individen – att utse en syndabock och/eller att försvara eller skuldbelägga den personen eller någon av de andra. Det minskar dock inte stressen, enligt Catharina. EFTER ATT HA gjort efterforskningar stötte hon på en amerikansk modell som angrep stress på ett nytt sätt. Den utgick i stället ifrån de emotionella system som personen befinner sig i, alltså hur familjen, gruppen på arbetsplatsen eller andra sociala sammanhang påverkar individen och hur den enskilde personen påverkar gruppen. – För att vi människor ska fungera som art måste det vara lugnt i gruppen. Vid stress intar vi vissa roller. Det finns bland annat räddare, offer och pådrivare, enligt metoden, förklarar hon. För ett offer är det alltid omgivningens www.ssil.se | 47