omsjungna banan innan vi sätter oss tillrätta bak
om klubbhusets panoramafönster och följer inspelen mot det 18:e hålet samtidigt som ronden analyseras över en skummande Guinness. Eftersnacket präglas av hur alla strängar på känslogiatt bemästra. Men synintrycken skapar minnen för en livstid. Samtidigt som vi konstaterar det så tarren har fått vibrera den här dagen. Först av besvikelse, för den gamla banan i Ballybunion är ingen kärlek vid första ögonkastet. Med en greenfee på 1 800 kronor följer förväntningar och just därför känns det så snopet att de fem första hålen är så intetsägande, för att inte säga mediokra. Men sedan förvandlas allt till golfeufori. Sexan är ett kort par 4 som för oss ned mot vattnet och det mäktiga dynlandskapet och de stunder som följer är det få banor i världen som har förmågan att skapa. Åttan är ett underbart korthål, berömda elvan ett högdramatiskt par 4 utmed stranden och 15:e utgör ett av de bästa och mäktigaste par 3-hålen i hela världen. Den uppenbara styrkan är förstås de levande och spännande greenområdena, som verkligen vädjar till kreativiteten. Men också dynamiken mellan kort och långt, enkelt och svårt övertygar och oavsett vindriktning så kommer du sannolikt att hitta ett användningsområde för samtliga klubbor i bagen, vilket brukar vara ett bra mått på hur intressant en golfbana är. Linksgolf är visserligen inte för alla och Ballybunion i ett par klubbors vind är troligtvis mer än de flesta klarar kämpar Ballybunion hårt för sin egen existens och att fler ska få chansen att upptäcka den här juvelen. Den gamla banan är nämligen en av de irländska layouter som har utsatts allra hårdast för erosion och klubben måste varje år satsa stora belopp för att sandjorden inte ska tas tillbaka av havet. Den gula grävskopans arbete SLICEKYRKOGÅRDEN En liten högerskruv på Ballybunions etta ger ett riktigt dödläge. FOTO TOBIAS BERGMAN med att lägga upp skyddsvallar av sten intill 17:e fairway när vi passerar gör hotet mer konkret, men läget sägs åtminstone vara under kontroll. MORGONEN DÄRPÅ ÄR HIMLEN dystert grafitgrå. Bilens vindrutetorkare för en enveten kamp mot det ivriga regnet samtidigt som den lokala radion meddelar vilka evenemang som kan vara värda att besöka i trakten den här lördagen. Militäruppvisningen i Listowel låter visserligen som något som skulle skapa variation i (det ganska snävsynta) dagsschemat, men lockar ändå inte hälften så mycket som ännu en av sydvästra Irlands läckra golfbanor. Däremot är det uppenbart att jag tillhör en särart genom att som svensk bege mig till den här delen av landet. De flesta av oss flyger till Dublin och blir inte sällan HAVSHOTET Stora summor läggs varje år för att förhindra erosionen på Ballybunion. FOTO TOBIAS BERGMAN 50 SVENSK GOLF 8–2017