den som är på jakt efter Österlens geografiska mi
ttpunkt ska nog fortfarande börja leta någonstans utmed Riksväg 11 mellan Tomelilla och Simrishamn. Men den som söker områdets verkliga själ hittar den sannolikt någon annanstans. Som i den lilla sommarstugan bakom den 14:e greenen på golfbanan i Lilla Vik. Här bor Pelle Ehn och hans fru Bente Friis Holm sedan tre år tillbaka och det är en plats att både beundra och avundas, eftersom Skåne inte kan bli mycket vackrare än så här. Från den lilla höjden har paret en obruten utsikt över Hanöbukten och i trädgården kan de sitta i kvällsskuggan under den mäktiga ekens grenar och njuta av hur fläktar från havet blandas med fågelsång och ljuva dofter av färgrika sommarblommor. Allt som finns att älska med Österlen blir så tydligt där och då. Men om de brunmålade husfasaderna kunde tala och läsa aftonsagor så skulle berättelserna i första hand handla om golf. Sommarstugan är nämligen Österlens Golfklubbs gamla klubbhus och fraktades dit från Småland någon gång under 1940-talet i samband med banans uppkomst. De gamla omklädningsrummen tjänar idag som totalrenoverade sovrum och även om inte mycket skvallrar om byggnadens bakgrund så konstaterar Ehn, som är av ångermanländsk börd, att han har gott om valmöjligheter om han måste gå på toaletten. I den ursprungliga bansträckningen låg klubbhuset centralt och även om layouten har förfinats och förändrats sedan dess så utgör några av de gamla hålen viktiga hörnpelare i Pelle Ehns morgonpromenader. – Jag brukar gå fem hål runt huset på morgonen innan spelet har kommit i gång där ute. Jag startar gärna på 17:e, tar mig tillbaka och spelar 13–16 och sedan går jag in och dricker kaffe. Det brukar ta knappt en timme och jag stör ingen, säger han, för att fortsätta: – Jag förstår ju hur privilegierade vi är som har fått möjligheten att bo på den här platsen. Vad jag verkligen tycker om med Österlen är att det är så kuperat. Det skapar många vackra vyer och skiljer sig på så vis från andra delar av Skåne, säger Pelle Ehn. DET ÄR DE VYKORTSVACKRA hålen kring Pelle Ehns och Bente Friis Holms hus som vi minns och pratar om efter ronden. 72 SVENSK GOLF 8–2017 ” JAG BRUKAR GÅ FEM HÅL RUNT HUSET PÅ MORGONEN. JAG STARTAR GÄRNA PÅ 17:E, TAR MIG TILLBAKA OCH SPELAR 13–16 OCH SEDAN GÅR JAG IN OCH DRICKER KAFFE.” – pelle ehn, som bor i österlens gk:s gamla klubbhus. HÄNDELSERNAS HUS Om Pelle Ehn vill se lite en toppad chip kan han alltid kika ut när vi passerar 14:e greenen. Men det är också roligt att se hur golfbanan i Lilla Vik har utvecklats sedan sist vi såg den. För några år sedan fick gamla tourspelarna Pierre Fulke och Adam Mednickson (tidigare Mednick) uppdraget att uppdatera layouten, som togs i bruk i sitt nuvarande skick 1979 och duons ursprungsplaner var ambitiösa. Men så småningom krympte omfattningen en aning och utmynnade primärt i en ny främre tee, förändrade klipplinjer och en helrenovering av bunkersystemet. Gott så. För även om banan är kort och emellanåt ganska försvarslös mot den moderna utrustningen så är den rolig att spela och utgör en härlig tur utmed den fina kustlinjen. Den tilltalar de flesta typer av golfare, som uppskattar vyerna över havet likväl som den charmiga utflykten bland äppelträden på de nionde hålet. Vilket klubbchefen Gustav Anderssons excelfiler också understryker. – Vi har ökat ordentligt i greenfee sedan vi uppdaterade banan och det är roligt att se att satsningen ger resultat. Det handlar om att vi ökat antalet gäster, men också att vi kan ta mer betalt för produkten i dag eftersom den är bättre, säger han. Nu pågår arbetet med att vidareutveckla klubbens andra bana Djupadal. – Den är lång, tuff och byggdes med mästerskapsambitioner. Men det är en annan tid nu och vi vill göra den mer spelvänlig för medelgolfaren. Dessutom projekteras det för bostäder och hotell på Djupadal nu och det sammantaget bör kunna göra oss till en intressant destination för turistande golfare framöver där Skånes västra kust tidigare har varit förstavalet, säger Andersson. Draghjälp lär inte saknas, för liknande planer finns några mil uppåt vägen. Låt oss återkomma till det.