NÄSTA STOPP USA Läckra Dingle är Irlands västliga
ste golfbana, precis intill Atlanten. FOTO CEANN SIBEL kvar i området kring huvudstaden. Det är fullt begripligt, eftersom banutbudet är omväxlande och bra och för den som är beredd på en kort biltur finns topplayouter som Royal County Down inom räckhåll. Att ta sig till någon annan region, tre-fyra timmar bort, är helt enkelt ett lite för stort projekt. Men kanske kan det förändras nu. I höst öppnar SAS nämligen upp en direktlinje mellan Stockholm och Shannon Airport utanför Limerick, vilket gör att möjligheten att utforska en ny del av Irland ökar. Här finns golfbanor som Ballybunion, Lahinch, Tralee och Waterville men också naturupplevelser som undersköna Ring of Kerry eller de svindlande klipporna Cliffs of Moher. Men den här dagen väljer jag istället den lilla vägen från Tralee ut på Dinglehalvön. Den högerstyrda bilen rullar fram i ett säreget landskap där de mörktonade bergen sätter sin prägel på miljön och nivåskillnaderna skapar stundtals fantastiska vyer över havet. I spektakulära Conor Pass får framljusen i stort sett möte med bilens bakparti i de skarpa kurvorna och när jag till sist når vägens slut är knäna mjuka och pulsen hög. Längst ut på halvön, vid lilla Ballyferriter, är naturen på ett osedvanligt dåligt humör. Atlantens vågor frustar in mot de karga klippformationerna vid Sybil Head, kraftiga vindstötar river i fransiga flaggor och när regnet till sist kommer åter är dropparna så stora och hårda att det känns som att det är pingisbollar som har letat sig in under kepsskärmen. När sedan den perfekt träffade järnfyran reser sig sturskt mot de mörka molnen för att så småningom hånfullt lägga sig tillrätta 90 meter längre fram står det klart att det här kan bli en lång rond, långt ifrån den solsmekta promenaden på Ballybunion dagen före. I synnerhet som jag är den enda spelaren på Dingle Golf Club den här morgonen. Men jag ler. Jo, faktiskt. För egentligen är det något fullständigt bisarrt i det faktum att jag över huvud taget vistas ute i förutsättningar där jag noggrant skulle överväga sträckan till postlådan hemma, men det är också ödmjukheten inför det storslagna landskapet och elementens kraft och påverkan som inverkar på humöret. Själva golfbanan är heller inte så tokig och måste sorteras in i kategorin ”dolda pärlor”. På håll ser terrängen flack och tämligen ointressant ut, men den som skrapar på ytan kommer att hitta en rolig – om än inte så variationsrik – sträckning där fairways visar sig ha fina konturer men återigen greenområdena är det som förhöjer spelupplevelsen mest. Dessutom gör den geografiska placeringen att gästspelare inte hittar hit i så stor utsträckning och det kostar förhållandevis låga 600 kronor att spela. – För att tilltala den amerikanska marknaden behöver man andra faciliteter än vi har och exempelvis caddies. Därför har vi inte lika många besökare. Skandinaver kommer nästan aldrig, men vi har hört talas om den nya flyglinjen från Stockholm och hoppas på den, säger klubbchefen och allt-i-allon Steve Fahy. De mörktonade bergen sätter sin prägel på miljön och nivåskillnaderna skapar stundtals fantastiska vyer över havet. Men idag var det tufft där ute, det kan inte vara många såna här dagar på ett år…? – Ganska genomsnittligt, skulle jag säga… VID DEN MAHOGNYFÄRGADE bardisken på Brogue Inn i Tralee visar bartendern sympati och medlidande för Dingle Golf Clubs brutala uppsyn och antyder att klubbchefen möjligen kan ha överdrivit en smula. – Men du måste förstå att alla banor som har AtlanKLASSISK KO-STIG Vägen över Conor Pass är smalare än en genomsnittlig fairway på PGA Tour. FOTO ISTOCK PHOTO ten som ett sidovattenhinder också är utsatta för vind och regn. Stämningen är hög på det lilla samhällets mest populära pub. Det är lördagskväll, men den vanliga trubaduren är ersatt av ett 80-talstema vilket har lockat en något mer mogen publik än normalt. Annars är det befriande att se hur lokalbefolkningen umgås över generationsgränserna och den opretentiösa atmosfären är både varm och välkomnande. – Imorrn måste du ta dig till Dooks. Även om priset har gått upp där de senaste åren på grund av turisterna från USA så är det mycket golf för pengarna. Du kommer att känna det som att banan har legat där för evigt, säger den uppenbart golfintresserade bartendern. Eftersom han verkar veta vad han pratar om ändrar jag ursprungsplanen och beger mig dit, till klubben som ligger utmed den populära vägsträckan Ring of Kerry. Återigen dominerar de amerikanska rösterna i det ombonade klubbhuset och vid pommes frites-bestyckade SVENSK GOLF 8–2017 51