Omtanke 1
INKLUDERING Janna Tingvall är tacksam att hon har
kunnat genomgå könskorrigeringen, även om resan har varit påfrestande. Ständigt utsatt men fri som kvinna Janna, som tidigare hette Jan, genomförde sin könskorrigering 2012. Sedan dess har hon äntligen kunnat titulera sig som den kvinna hon alltid känt att hon är. Det har varit en lång och smärtsam resa, som pågår än. På sina arbetsplatser har hon ofta utsatts för glåpord och dumma frågor om sitt kön. – Jag utsätts nästan dagligen för påhopp på jobbet, säger Janna. TEXT OCH FOTO: ANNE HAAVISTO I hela sitt liv har Janna sökt sin identitet och försökt leva efter facitboken så gott hon kunde, hur en pojke skulle se ut och bete sig. Det har varit en kamp för att överleva. Men aldrig hade hon trott att det var nu, efter könskorrigeringen, som motgångarna skulle börja. Hon blev återigen påmind om det liv hon som ung gick igenom i skolan, med mobbning och trakasserier som en del av vardagen. Särskilt inom gay-rörelsen som Janna var delaktig i som ung. – Så länge du är en gayperson som klär upp dig och spexar, då tillhör du en community med andra likasinnade. Då är det naturligt att bejaka kvinnligheten och mycket är ju förknippat med humor. Men när man väljer vägen att korrigera sitt kön, och har till slut en vagina, då är man inte kvar som en i gänget. Är du inte lite könssvikare nu då? Det upplevde jag att mina vänner tänkte om mig. Efter operationerna uteslöts jag helt och de flesta av mina gayvänner försvann. I arbetslivet har hon utsatts för kränkningar, trakasserier och utfrysning. Janna hade under flera år arbetat inom försäljning och jobbade på ett varuhus när hon gjorde sin könskorrigering. Tidigare hade hon levt ett dubbelliv; Jan på jobbet och Anna Larsson i partylivet. – Under den här tiden levde jag i en relation med en man, som också stöttade mina vilsna känslor. Anna Larsson raderas så småningom ut av den sanna identiteten jag kände jag letade efter och det var Janna. NÄR JANNA BERÄTTADE om sin diagnos könsdysfori klargjorde hon för sina kollegor och chefer att hon nu ville bli titulerad som Janna. – Det jag berättade för dem gjorde att de fick en helt annan syn på mig och plötsligt hade jag en lägre plats i den hierarki som rådde där. Plötsligt ställdes det högre krav på mig och det bildades flera läger bland personalen. De som var bra arbetskamrater vågade inte öppet visa sitt stöd av rädsla att även de skulle bli utfrysta, som jag blev. Jag fick omotiverade arbetsuppgifter som egentligen var helt onödiga och ofta utom synhåll för kunderna. Hon anpassade sig och gjorde allt för att få behålla sitt jobb. Men har man en arbetsgrupp som inte förstår så knäcks man, menar hon. – Jag blev ofta uppkallad till cheferna som letade fel på mig. De sa ”Janna, du måste förstå våra kunder.”, ”Hur ska vi lösa det här?”, ”Du måste ju förstå att våra kunder stör sig på att du är transa?” Kunder kunde komma fram med dumma frågor som: ”Varför har du en sån mörk röst? Är du en han eller en hon?” DET BLEV ALLT mer ohållbart för Janna att arbeta kvar. Utfrysningen var total och konflikterna avlöste varandra. – Jag satt alltid ensam i matsalen på lunchen och det blev många tårar på toaletten, där jag grät av förtvivlan. Jag kommer inte att orka det här, tänkte jag. Vad har jag gett mig in på? Det hände att en www.ssil.se | 21