Omtanke 1
Peter Dyrhede fick sin adhd-diagnos för tio år se
dan. Som chef på ledningscentralen är han en del i den operativa verksamheten där han tidigare även lett insatser men nu är med och utvecklar hela verksamheten. – Att vägen mot det yttre har varit stängd för mig har jag hela tiden tyckt varit ett omodernt sätt att se på NPF. Det har inte rimmat med sättet som Polisen arbetar i övrigt, att vi alltid gör individuella bedömningar. Så fungerar ju hela samhället idag, säger Peter Dyrhede. HAN FYLLER 40 år i år och fick sin adhd-diagnos för tio år sedan. – Jag har aldrig haft några problem i min yrkesroll, där är snarare styrkorna tydligare. I andra länder ser de adhd som något positivt inom Polisen. Jag ser inte några hinder, jag tänker brett och långt fram i olika steg. Jag tar inte saker personligt. Jag är väldigt snabb och behöver ibland bromsa mig för att andra ska hinna med. Sedan vill jag vara påläst och sätter mig in i saker som jag tycker att det är viktigt att jag kan. När jag har ett intresse för något lär jag mig allt om det. Jag är inte rädd för att prata med folk och är van att hantera jobbiga situationer efter mina år som ordningsvakt. Jag har även jobbat inom Kronofogdemyndigheten. 28 | www.ssil.se »Jag har aldrig haft några problem i min yrkesroll, där är snarare styrkorna tydligare« Peter Dyrhede Varför man tidigare har uteslutit personer med NPF har man förklarat med att polisarbetet innebär många speciella och oförutsägbara situationer i många olika miljöer där det ställs höga krav på vilka beslut som ska fattas och hur man agerar. Man får inte ha medicinska hälsotillstånd som kan förvärras av arbetet eller utgöra en fara. – Det görs många lämplighetstester och psykologiska djupintervjuer innan man kan antas till Polishögskolan. Om man kommer in så är det två års studier och ett halvår som aspirant, så det finns många sätt att sålla bort de som inte är rätt för yrket. Polisen som myndighet verkar ha haft väldigt låg kunskap om NPF. Det är nästan som att de bara har sett de med adhd som hamnar i kriminalitet. DET HAN SJÄLV har haft problem med är att ha struktur hemma, vilket han har lärt sig att hitta strategier kring. – Jag kunde till exempel sätta i gång flera olika renoveringsprojekt samtidigt utan att tänka på att jag behövde både tid och pengar för att kunna slutföra dem. PETER HAR OCKSÅ bytt jobb ganska ofta. – Så fort det blev tråkigt så bytte jag jobb. Jag har också haft svårt med samspel, att förstå den hierarkiska ordningen till exempel och att man inte alltid bör säga vad man tycker. Jag tycker att alla ska behandlas lika. Jag började förstå att något inte stod rätt till när jag hade svårt att driva på min egen utveckling. Jag ville gärna göra som jag alltid hade gjort. I ett samtal med företagshälsovården berättade jag att min son har adhd och då tyckte de att jag också skulle genomgå ett test. Det var det bästa han har gjort. – Det är först när man förstår vilka problem man har som man kan göra något åt dem. Det värsta är att många som är poliser inte har vågat utreda sig för adhd av rädsla att bli av med jobbet, fast de skulle vara i stort behov av en diagnos för att kunna förstå sig själva, avslutar Peter Dyrhede. ●