Golf - Den stora sporten 1
50 SPELET UNDER 100 ÅR SPELET UNDER 100 ÅR Golfen
s grunder är desamma idag som för hundratals år sedan, att med hjälp av en klubba få bollen i hål på så få slag som möjligt. Men förutsättningarna har ändrats markant bara under de 100 år vi spelat golf i Sverige. En golfare från Svenska Golfförbundets födelseår 1904 skulle omöjligt känna igen sig om han fick chansen att pegga upp på någon av våra banor år 2,004. Han skulle: • slås av häpnad av de stora parkeringsytor som omger alla klubbhus och se alla de bilar som egentligen bara har hjulens placering gemensamt med de automobiler som sakta rullade fram för hundra år sedan; • glädjas åt att det inte bara var herrar i hans egen mogna ålder som rörde sig på klubben utan såväl damer som juniorer. Både delarna var något exotiskt för hundra år sedan. • förundras över alla maskiner som rör sig ute på banan. Som klipper, luftar, skär, gödslar och — märkligast av allt — kör ner i bunkrarna och krattar dem jämna och fina. Det använde vår forntida gäst skosulan till. Eller järnklubban, krattor ute på banan är ett sentida påfund. • titta förundrat på klubbens alla lokaler: reception, kansli, shop, restaurang, konferensutrymmen för att inte tala om utrymmena för maskiner och personal. På hans tid fanns — i bästa fall — ett klubbhus där han kunde skriva under sitt scorekort och dricka en kopp kaffe ur sin medhavda termos. Kanske också skåp för att förvara golfbagen. Serveringar och kanslilokaler dröjer långt in i framtiden. De första klubbarna behöver inga administratörer, den uppgiften sköter klubbens sekreterare (eller oftast hans kvinnliga sekreterare). Nej, den första tjänst klubben besätter efter instruktör och greenkeeper (två roller som ju i början av förra seklet sköttes av en person!) är en caddiemaster. En som håller ordning på de unga caddies som kryllar runt klubbhuset och som hjälper till med startordningen de få dagar på året som många vill spela samtidigt. • se med stora ögon på anordningarna på första tee • — som ju till att börja med inte är en kockosmatta utan en stor, rymlig yta av gräs klippt till en nivå som vår forntida väns greener inte var i närheten av. På första tee finns en stor klocka och en startkur där det inte bara finns scorekort utan också en starter som ser till att tids bokningslistan följs. Om vår vän istället hamnade på en mindre landsortsbana kan det hända att det istället finns en ränna av metall med bollar utplacerade för att markera startordningen. Allt detta okända storheter för vår vän. notera med ännu större ögon vilken utrustning spelarna på första tee kommer släpande med. Stora bagar dragna på hjul fyllda med klubbor av metall och iklädda fantasifulla skydd för klubbhuvudena. Alla verkar ha 14 klubbor med sig och bagarna dignar av regnkläder, handskar, bollar, pegs, markeringsknappar, greenlagare, regelbok, bollhåv, plånbok, klocka, mobiltelefon (avstängd) plus varierande mängder ät- och drickbart. Men så är också dagens golfare på väg mot att tillbringa uppåt fem timmar ute på banan. Mot max tre timmar för vår vän som spelade i tweedkostym (stod emot regnet hyfsat) och bar fem—sex klubbor i en lätt tygbag över axeln. fundera över varför folk spelar golf mitt i sommaren. På hans tid var golf en vår- och höstsport och var inte snölagret alltför tjockt spelade man gärna också på vintern. Sommartid låg banorna tomma och gräset växte tills en bonde i närheten skördade höet. förvånas över vilken spelform dagens spelare föredrar. Något som kallas poängbogey som de för med största noggrannhet och efter ronden förklarar att de ändrat sin handicap med någon decimal upp eller ner. Han sällskapsgolf blivit en exakt vetenskap? Vår vän från 1904 spelade matchspel och var fullständigt nöjd med det till vardags. Slagspel var något reserverat för klubbens stora