Bumsen 1
Jag och min BMW Femtio år med BMW Mr Budd på fami
ljen Budds transportmedel. Varför kör jag BMW? Ja, det är en lång historia, men nu till hösten firar jag 50 år med BMW motorcyklar. Som barn var det bara bilar i huvudet på mig, jag skulle hinna bli 14 år innan jag upptäckte tvåhjulingarna (eller rättare sagt tre hjul). Som fjortonåring tyckte mina kära föräldrar att dom i ett försök att få ordning på mig, skulle skicka mig till England på en månads språkundervisning. Jag skulle bo i en engelsk värdfamilj. Det var min livs första flygning, som avgick från gamla Bulltofta flygfält i Malmö. Vi landade på Luton Airport, och åkte därifrån buss till Worthing vid sydkusten, där vi ungdomar skulle bo utackorderade hos olika familjer. När bussen svängde upp vid en skola där vi skulle träffa våra värdfamiljer stod där rader av Jaguarer, Rovers och många andra härliga engelska medelklassbilar. Men bland alla bilar stod också en BSA med en sidovagn som mest var att likna med en mindre husvagn. Mr Budd, bankman och pappan i den familj jag skulle bo i, skulle visa sig vara en hängiven motorcyklist. Ja, ni förstår ju vad jag, till min stora besvikelse som bilentusiast, fick åka därifrån med. Men det skulle snart komma att ändras. Familjen Budd, som bestod av pappa, mamma, två söner 7 och 5 år gamla och en lillasyster på 2 år, hade ingen bil. Sidvagnsekipaget var deras enda färdmedel. Vi åkte långa utflykter om helgerna. mr och mrs Budd på BSA:n och jag i framsätet i sidovagnen med dottern i famnen. I det lilla baksätet satt dom två sönerna. Eller rättare sagt hängde på varsin sida om mig, för att berätta dom mest hisnande historier. Men det är en tid jag minns med glädje. Väl hemma så blev jag på hösten femton år, och till min stora förvåning så fick jag en moped, en alldeles ny röd Puch Dakota. Jag som aldrig fått något stort och nytt förut. Det visade sig vara min kära mor som tjatat på min far och tyckt att jag med mitt intresse borde få en moped. Lyckan var ju för mig fullständig, och jag gjorde långa utflykter. Långt mycket längre än vad mina jämnåriga gjorde, ibland upp till min morfar och mormor i småländska Ljungby. Ett år går fort. Jag hade arbetat en längre tid som springpojke på Konsumbutiken i byn och sparat ihop pengar till att köpa en lättviktare och ta MC-kort. Det där med MC-kort var ju inte som idag. Det var mycket enkelt och inspektören som kommit till byn från Malmö, bad mig köra två varv runt torget, och sen var jag godkänd. Han stod på torget och tittade på mig när jag körde. Sen kom den stora dagen, när pappa skjutsade mig till cykel- och mopedhandlaren Pålsson i Kävlinge. Han hade en helt ny Puch 125, den var visserligen en ett år gammal modell som han inte hade sålt. Men med de sparade pengarna och Puch Dakotan i inbyte var den min. Med den blev det under två år en hel del långresor inom Sverige, men även till Danmark gick turerna. Puch Dakota 1969. Min första tvåhjuling med motor. 50 Bumsen 3 2022 Jag växte upp i den på den tiden lilla byn Lomma, cirka en mil norr om Malmö. Nere vid Strandvägen, alldeles vid dåvarande polishuset, låg pilsnerkaféet Brobergs hörna. Dit skulle man absolut inte bege sig enligt mor, så då tog man sig givetvis dit. Så fungerar ju pojkar. Vid Brobergs hörna