Nöjesguiden STHLM 1
SINGELGRUPPERNA – TINDER INFÖR ÖPPEN RIDÅ En fält
rapport från vår tids största digitala folkrörelse. TEXT: LINN KOCH-EMMERY FOTO: OPEN AI J ag har fått ett nytt tidsfördriv på internet. I början skyllde jag på jobbet. En gästföreläsare på journalisthögskolan berättade en gång att han gick med i hundratals olika Facebookgrupper – även sådana han inte var intresserad av, eller rentav ogillade – för att lura algoritmen. Sedan dess har jag försvarat min besatthet av dessa sociala internetforum med ett finare syfte. “Ett öra mot den digitala gatan” ursäktar jag, om en kompis eller min pojkvän råkar få syn på något obskyrt på min skärm. VI MÅSTE BÖRJA med att bena i vad Facebook har blivit: ett akvarium där pumpen slutat fungera. Det som en gång var en prunkande plats för kontakter och självförverkligande är idag en digital kyrkogård för 15 år gamla facerapes, blixtbilder från digitalkamerans storhetstid och medelålders kvinnor som är svartsjuka på Tareq Taylors flickvän. Ibland känns det lite som att Meta gett upp hoppet om sin förstfödda. Till skillnad från Instagram, som fått regelbundna ansiktslyft i form och funktion, har Facebook stannat i tiden. Att logga in är som att bevittna en olycka - man vet att man inte borde, men det går ändå inte att sluta scrolla. På senare tid har plattformens magnetism blivit ännu starkare. Det hela började när jag snubblade över en för mig ny sorts grupp på plattformen: singelgrupperna. DET ÄR VIKTIGT att inte blanda ihop de här grupperna med Facebooks egna dejtingfunktion “Facebook Dejting”. Det jag syftar på här är helt vanliga grupper för singlar och dejtingsugna, där man postar en kontaktannons tillsammans med en bild och får svar i kommentarsfältet. För protokollet ska tilläggas att jag varken är singel eller sökande, jag har heller inte gått med i grupperna – inläggen dyker upp som förslag i mitt flöde – vilket jag inte verkar vara ensam om, eftersom flera av grupperna är helt öppna. Men det jag har sett har varit fantastiskt fascinerande. GRUPPEN I FRÅGA har runt 100 000 medlemmar, utspridda över hela landet. Här finns unga tjejer i Norrland, pensionärer i Skåne, medelålders husägare i Spanien – och allt däremellan. Ett tvärsnitt av ett kärlekstörstande Sverige, rakt in i flödet. När jag scrollade igenom upptäckte jag snabbt vissa mönster som dök upp, om och om igen. På apparna är det svårare att se de här stora dragen – de sociala koder, tonfall och kommunikationsmönster vi använder när vi blottar oss och vill få någon på fall – eftersom de erbjuder möjligheten att filtrera hårdare. I singelgrupperna finns alla på samma plats, samtidigt. Det är som Tinder för öppen ridå. De här grupperna avslöjar därför långt mer än vad vi söker hos andra – de blottlägger vilka vi blir när vi försöker sätta ord på det största och svåraste vi har: kärleken. Det här är en fältrapport från en av vår tids största digitala folkrörelser – och hur det går till när tusentals främlingar formulerar sin längtan i offentligheten. OTROLIGT MÅNGA INLÄGG – oavsett ålder eller kön – inleds med en passivt aggressiv brasklapp om hur svårt det är att träffa någon nuförtiden. “Jaha, då testar vi det här då”, “Är så trött på apparna” eller “Hade egentligen tänkt ge upp, men...” är varianter på samma typ av mening som används innan man kommer till sitt verkliga syfte. Hobbypsykologen i mig misstänker att det handlar om att gardera sig mot avvisande. Det är sårbart att blotta sin längtan efter kärlek i en grupp med 100 000 främlingar på internet – problemet är att den här tonen får dig att framstå som att din personlighet är anledningen till att du skriver här från första början. MÅNGA INLEDER OCKSÅ med att ta ut förlusten i förskott: “Vill verkligen ingen ha mig?”, “Av skäl jag inte riktigt förstår så gör jag nu ett sista försök”, “Min soulmate har förmodligen blivit påkörd av en spårvagn” och “Varför måste fula människor vara dåliga?” är alla exempel på hjärtskärande former av självkritik jag sett uttalas utan triggervarning. Men här finns också självkärlek. En man berättar hur han bjöd ut sig själv istället. “Visserligen Sibyllas. Men det gick bra och var gott”. 28 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2025