Bumsen 1
Söndagsturen Vad är en söndag... Sitter framför d
atorn, klockan är 9 och det är söndag. Jag har aldrig gillat söndagar. Helt enkelt en tråkig dag för en som jag. De flesta gör något med sina familjer och när ens ungar är stora och utflugna blir det en trist transportdag. Man försöker hitta på saker som gör att den passerar fort. Dagen till ära har SMHI utlovat regn, så jag sitter och väntar på molnen. Konstaterar att inga moln syns, bara en strålande sol så jag kan ju inte sitta inne o göra inget. Jag lägger ut en hint om körning på Fejjan och efter ett tag har en av mina vänner nappat. Härligt! Men vilken hoj ska jag ta? Lillen är enkel att ta ut, men Pärlan behöver få lite luft. ”Kom igen, Anki! Baxa ut honom nu. Du kommer att njuta ordentligt.” Sagt och gjort. Det blir Pärlan. Jag har varit ute och kört grus med Lillen dagen innan och efter det som hände för två helger sedan - jag körde omkull och fick en highside - så körde jag som en kratta. Bromsade i kurvor och vågade inte dra på, som jag alltid annars gör. Körningen blev allt annat än godkänd. Så valet av hoj idag blir nog bra. Klär på mej och startar. Mmm, härligt ljud. Kör sakta över gräsmattan och stannar innan jag kör ut på gatan. En kvinna i bil passerar förbi och ler när hon ser mej. Kanske en av grannarna, har inte så bra koll. Kör ut och gasar på, han är stark, min älskade Pärla. Minimalt gaspådrag ger en sån härlig skjuts och de vaga vibrationerna känns otroligt härliga. 22 Bumsen 4 2021 Om man kör iväg och är nedstämd så kör man inte så långt förrän det börjar bubbla i kroppen av välbehag. Han har en sån positiv påverkan på mej. Vad man hinner tänka mycket under färden. Man tänker så bra. Man löser både det ena och det andra, och vissa gånger är man bara. Jag behöver inte egentligen ha någon rutt uttänkt. Jag är en sån som kan köra lite planlöst omkring och se nya ställen. Gärna på en väg jag aldrig kört förut. Jag tänker; en ny väg! Den ska jag prova (Pippi Långstrump). Jag har alltid gjort så och gissa om jag sett många konstiga och väldigt vackra ställen. Som man brukar säga, 2 km till jobbet och 28 mil hem. När jag kommer fram till vår mötesplats och kompisen frågar vart vi ska så har jag helt plötsligt rutten klar för mej. Vädret är underbart så det är väl bara att köra. Vi kör genom Unbyn och möter några hojar. De vinkar så glatt som vi hojåkare alltid gör. Man känner sig rik på vänner. Vart man än kommer finns en glad o trevlig hojåkare som man kan prata med. Pärlan är en mycket stabil kille och det känns fantastiskt att våga dra på i kurvorna. Ibland går det nästa liiite för fort, men han fixar det. Man gasar bara på lite mer så lägger han sig snyggt i kurvan och för mej säkert framåt. Vägen genom Selet och Ale som har varit en härlig mc-väg har verkligen blivit dålig, men de har lagat de värsta hålen. Vi passerar Antnäs och tankar en skvätt, sen fortsätter vi mot Kallax hamn. Vägen är ganska kurvig bitvis och två