Bumsen 1
Brorsans betraktelser Tyngdpunkten Betraktelser a
v Bror Gårdelöf Ett mycket vanligt påstående är, att låg tyngdpunkt ger en motorcykel bättre vägegenskaper. Det är långt ifrån hela sanningen, vilket jag läst många gånger – men det tog ett tag att begripa varför. Bilars vägegenskaper förbättras av låg tyngdpunkt, och en motorcykel med låg tyngdpunkt är lättare att hantera i stillastående. ”Ju lägre tyngdpunkt, desto bättre” blir till synes logiskt även för tvåhjulingar på rull, och fram till 1980-talet var detta ett axiom. Alltså byggdes motorer med liggande cylindrar – som Moto Guzzis klassiska, mycket framgångsrika stånkor, BMW:s boxrar och AJS ”Piggsvinet” – den första vinnaren i 500 kubik 1949, när TT-VM, som det hette då, drog igång efter andra världskriget. En annan idé var att placera bränsletanken under motorn. Sådana konstruktioner blev besvikelser – och ingen hade någonsin bevisat den låga tyngdpunktens påstådda fördelar. Axiomet avfärdades 1984. Honda hade vunnit 500-kubiks-VM året innan med den revolutionerande, mycket lätta trepipen NS500 – med konventionell placering av tanken. 1984 satsade man på fyrcylindriga NSR500 – med tanken under motorn och avgassystemet ovanför. Framgången uteblev, och Eddie Lawson tog guld åt Yamaha. Hela säsongen hade Freddie Spencer klagar över, att NSR500 var svår att lägga ner (”stiffness in roll”), så till slut gjorde Honda det retrospektivt självklara. En NS500 kördes slalom, utan att någon kon revs. Därefter gjordes samma körning med en fulltankad NSR500 – som rev. Slutligen kördes NSR500 med bara kvartstank samt 30 punds (13,6 kg) barlast uppe vid avgassystemet – och klarade banan. I “The Grand Prix Motorcycle” reder Kevin Cameron ut begreppen. Avgörande för motorcykelns smidighet vid kursändring är masscentralisering – med motor, bränsle och förare så nära varandra som möjligt. Bränslet under motorn flyttar massa bort från masscentrum, så att cykeln blir trögare – som en tyngre pendel. Cameron skriver det inte specifikt, men jag gör reflexionen, att med bra flyt på en fin asfaltorm handlar det inte om att flytta överkroppen från ena till andra sidan. I stället flyttar sig hojen i sidled under föraren, när ekipaget skiftar riktning. Roadracing visar samma sak på elitnivå. En parallell är utförsåkaren, vars överkropp rör sig mycket mindre i sidled än benen och skidorna. Det blir extremt tydligt hos 48 Bumsen 4 2021 en skicklig puckelpiståkare. Benen arbetar intensivt i vertikal- och horisontalled, medan skuldrorna och huvudet har ett jämnare flyt utför! Gör tankeexperimentet, att skidåkaren skulle få fem kilo lättare överkropp, samtidigt som fötterna skulle väga fem kilo mer. Då skulle åket bli besvärligare! I historiskt perspektiv är det onekligen egendomligt, att välutbildade ingenjörer inte insåg detta långt tidigare utan behöll den låga tyngdpunktens axiom, tills motsatsen bevisades så enkelt. Inom roadracing ger låg tyngdpunkt andra nackdelar. Hjulspinn kommer tidigare, och den maximala bromsförmågan blir sämre. Mot det står wheelie- och stoppieproblematiken, när tyngdpunkten höjs, men dagens elektroniska hjälpmedel hanterar detta – i såväl racing som trafik. Guzzis långvariga framgångar med de liggande stånkorna hade rimligen andra orsaker än motorns låga tyngdpunkt, och AJS ”Piggsvinet” var ett tekniskt missfoster! Dess parallelltwin ritades under kriget, avsedd för kompressormatning – som förbjöds efter kriget. Resultatet blev en hel räcka kompromisser, och guldet 1949 berodde snarare på, att konkurrenternas maskiner var ännu mindre lyckade. Redan året därpå hade framför allt Gilera och Norton – med mer eller mindre vertikala cylindrar – fått ordning på grejorna, och trots upprepade modifieringar återkom ”Piggsvinet” aldrig i racingens absoluta topp. Vid säsongsslutet 1954 lades fabriksteamet ner. BMW:s boxertwin var självbegränsande. På Rennsportmodellen måste cylindrarna monteras så pass högt, att nedläggningsvinkeln blev acceptabel. Av samma skäl fick den mycket kort hjulbas och blev därmed vinglig på rakorna. Bosse Rindar tog SM-brons i 500 kubik 1962. En konkurrent konstaterade, att om Bosse bara tog starten, vann han, för på rakorna vinglade han över hela banan, så att ingen kunde köra om. De stora triumferna firade boxern i sidvagnsklassen. Nackdelarna på två hjul blev fördelar på tre. Den platta motorn kunde placeras mycket lågt, och reaktionseffekterna från den längsroterande vevaxeln var inget problem. Resultatet blev 19 VM-guld 1954 – 1976. Kör försiktigt.