Bumsen 1
Redaktören kör Motorn, motorn, motorn – eller, va
r är banan? En vanlig BMW S 1000 R av 2021 års modell kostar i grundutförande 155 600 kr, väger 199 kg, har 165 hk vid 11 000 rpm och ett vridmoment på 114 Nm vid 9 250 rpm. Redan här är den ett imponerande stycke metall, plast, gummi och elektronik. Med M-paket, kolfiberfälgar och en del andra godsaker sjunker vikten till 194 kg trots biffigare bromsskivor som tål hårdare körning. Den S 1000 R jag får låna av JE68 i Skåne har allt detta och lite till, samt en prislapp på 239 900. Den är ett monster och samtidigt löjligt lättkörd. Den känns som en tävlingscykel, en sån där de cyklar med på Tour de France och som jag gärna trampade runt på i yngre dar. Lätt, effektiv, distinkt och snabb. Motorn morrar ivrigt från start och får det att kittla skönt i magen. Den varvar upp nästan innan jag vrider på gashandtaget, men är varken skrämmande eller svårhanterlig trots sin styrka. Fastän sadeln känns hög och körställningen är lätt framåtlutad har jag full kontroll över den i mitt tycke lilla och kompakta motorcykeln. Jag gör en spontan reflektion – vad ska man med denna till på vanlig landsväg? Den är ruskigt snabb och liksom ropar efter en bana. Eller så är det jag som ropar i mitt inre? Den reflektionen följs så småningom av en mer genomtänkt analys – den här cykeln är en uppvisning i det som BMW Motorrad är så otroligt bra på, att kombinera egenskaper i ett fantastiskt paket. Tänk berömda GS – bra på nästan allt och en bästsäljare i hela världen. BMW S 1000 R är en hoj jag lätt skulle kunna leva med som allroundcykel, om jag är en person som tycker att bandagar är höjdpunkten på mitt mc-intresse. På bana är den enligt tidningen Bike en vinnare trots lite lägre effekt än konkurrenterna, på landsväg är den otroligt kul och välbalanserad, den kan utrustas med väskor för en touringtur och just denna jag har lånat har dessutom ett passagerarkit för lite kortare turer, eller en mycket hängiven passagerare. Körningen på de små landsvägarna runt Knutstorp i sydvästra Skåne är ett rent och skärt nöje. BMW S 1000 R svänger in i kurvorna med otrolig lätthet, mycket tack vare kolfiberfälgarna, och en precision som för tankarna till kirurgi – inte min profession, men du förstår säkert vad jag menar. I en skarp kurva ser jag grus på asfalten, och innan jag vet ordet av har synupplevelsen resulterat i en mindre korrigering av kurvradien, precis tillräcklig för att undvika småstenen så att jag kan fortsätta min inspirerade framfart. Först efteråt blir jag lite orolig, nästan 240 000 åt pipan. Och smärtan… Men som sagt, den är lättmanövrerad den här. Asfalten på dessa vägar är inte den bästa. Sprickor och bulor finns överallt men får mig aldrig ur kurs, fjädringen i Dynamic-läget tar hand om det mesta och när det blir alltför skumpigt slår jag över till Road-läge och lugnar ner min framfart en aning. Över en kopp kaffe och en räkmacka i trädgården på det mysiga kafeet Lotta på Åsen funderar jag över motorcykeln. Först tänker jag att det handlar om motorn, motorn, motorn. Den är verkligen fantastisk trots att vissa besserwissers säger sig sakna ShiftCam-systemet från S 1000 RR. Men den drar fint redan från lågvarv, svarar direkt och varvar hysteriskt upp till 12 000 rpm. Jag är nöjd. Sedan tycker jag att det är orättvist att bara nämna motorn. Chassiet är underbart välavstämt och klippfast. Den enda som sticker ut en aning under min alltför korta provtur är när jag tar en rätt snabb kurva med det aktiva fjädringssystemet i Road-läge och kör över en bula i vägen. Det svajar till lite lätt i bakänden, en gång. Sedan fortsätter vi som om inget hade hänt. BMWs Gearshift Assist Pro funkar olika beroende på motor. På denna är den rent otroligt bra. Ofta trillar växlarna i med ett lätt tryck utan att jag märker annat än att motorvarvet förändras, speciellt vid uppväxlingarna. En varm kniv i smör kräver mer kraft. Nedväxlingarna kräver ibland lite mer, men aldrig så att jag störs. BMW S 1000 R är helt klart en komplett, mycket kompetent och framförallt otroligt kul cykel för sportig nöjeskörning. Kanske dags för bana? Text o foto: Lennart Orvarsson 50 Bumsen 4 2021