Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Metoo och Advokaterna Percy Brat
t och Susanne Feinsilber skriver om Metoo-rörelsen och utgivaransvaret. ”Det framgår av den stora mängden av vittnesmål i de publicerade uppropen och vad som anförts i anslutning till publiceringarna att de lyfts in i tidningarna utan någon individualiserad prövning vare sig i försvarlighetsdelen eller i fråga om faktastöd”, skriver de. M etoo-rörelsen har haft ett mycket stort genomslag i Sverige. Den har på ett effektivt sätt visat att de företeelser som rörelsen riktar sig mot – från rena övergrepp till olika former av kränkande och diskriminerande behandling – finns inom många samhällssektorer. Rörelsen kommer med all sannolikhet att få varaktiga samhälleliga effekter. De som agerar diskriminerande och kränkande på arbetsplatsen kan förväntas sig mycket påtagliga negativa konsekvenser av sitt handlande. Metoo kan också förväntas varaktigt förändra de attityder och förhållningssätt som utgjort förutsättningarna för kränkningar och diskriminerande behandling. Rörelsen kan alltså – med en straffrättslig analogi – förväntas ha en såväl preventiv som moralbildande verkan. Med hänsyn till Metoos genomgripande effekter på såväl individ- som samhällsnivå måste dock de olika uttryck som rörelsen tar sig också kun44 na bli föremål för granskning och debatt. som medierättsligt verksamma advokater vill vi ta upp en praktiskt och principiellt viktig fråga. Det rör dagstidningarnas publiceringar av så kallade Metoo-upprop; skriftliga redogörelser från kvinnor från olika samhällssektorer som samlats in och sammanställts via sociala medier angående övergrepp och kränkningar framför allt i arbetslivet. Framställningarna är anonyma i den meningen att varken kvinnorna eller de män som förekommer i de olika vittnesmålen är namngivna. Redogörelserna innehåller dock i vissa fall sådana omständigheter att en inte obetydlig del av läsekretsen identifierar den person som avses i vittnesmålet. Det räcker att de publicerade uppgifterna är sådana att några uppfattar vem som avses för att uppgifter ska anses ha lämnats om denna person i den mening som avses i förtalsbestämmelsen i TF 7 kap. 4 § p. 14. Teoretiskt sett räcker det att någon enstaka person uppfattar vem som avses. I Metoo-uppropen är det i stället fråga om en vid krets som uppfattat vem som avses i vissa publiceringar. det råder vidare ingen tvekan om att uppgifterna – om de inte utpekar de aktuella personerna som brottsliga – i vart fall är i hög grad ägnade att utsätta dem för andras missaktning. Därmed har förtalsuppgifter lämnats. Det är då fråga om straffbart förtal om det inte med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifterna och uppgiftslämnaren kan visa att uppgifterna var sanna eller att det fanns skälig grund för dem. Försvarlighetsbedömningen vilar på en avvägning mellan intresset av vidaste möjliga yttrandefrihet och äre- och integritetsskyddet för den enskilde. En ADVOKATEN NR 2 • 2018