Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Kultiverade fotbollsspela
re - finns de? Fotbollsallsvenskan är igång och firar hundra år i år. Det firar vi genom att ta en titt på de största profilerna – inte på planen utan de som utmärkt sig genom att vara coola snubbar med koll på musik, kultur och världen utanför omklädningsrummet. De är få, men de finns. Tomas Brolin sa en gång att han aldrig blir så sjuk att han läser en bok. Fotbollsspelare är inte kända för att vara belästa och sofistikerade och där fick många sina fördomar bekräftade om sportkillar. Zlatan har “skrivit” en bok och medverkat i en Asterix-film, men får nog anses vara ganska långt från att betraktas som kulturintresserad. Många fotbollsspelare har berättat hur de spenderar timme efter timme på tv-spel och letar man på nätet efter roliga citat är det inga problem att hitta fotbollslirare som uttryckt sig korkat. Men tro det eller ej, det finns faktiskt svenska fotbollsspelare som är kultiverade. Här är fem bolltrixare som förenat kulturintresse med en framgångsrik fotbollskarriär. Niclas Kindvall Vann allsvenska skytteligan 1994 när han spelade i IFK Norrköping. I nästan alla intervjuer med honom nämns hans stora musik- och kulturintresse. Lyssnar på Woven Hand och läser Umberto Eco. Mats Rubarth Var en av de framträdande spelarna i AIK under många säsonger, men gjorde sig också en karriär som rockstjärna i bandet Casablanca ihop med bland annat Josephine Forsman från Sahara Hotnights och Erik Stenemo från Melody Club. Albin Ekdal På senare år har landslagets skarpaste skalle tveklöst suttit på Albin Ekdals axlar. I intervjuer har han klagat på sina lagkamraters brist på bildning och kulturella intresse. Pappa Lennart har sannolikt bidragit med både goda gener och ett bra socialt arv. Henrik Rydström Intimt förknippad med Kalmar FF efter 20 år i klubben. Har även hunnit med att vara musikrecensent och krönikör för olika tidningar. Dessutom har han en magisterexamen i litteraturvetenskap. Alexander Östlund Spelat i landslaget och en rad proffsklubbar, och profilerade sig tidigt som intellektuell. På senare år har han blommat ut till en ultrahipster med stort skägg som röker pipa, gillar konst och syns på vimmelbilder med Howlin´ Pelle från The Hives. /Tobias Pettersson Musikredaktör Full fart framåt med Slowman Text: Tobias Pettersson Foto: Linus Gustavsson Under namnet Slowman har Linköpingsbördige Svante Törngren lirat sig genom landets rockklubbar och musikscener. Nyligen uppträdde han i sin gamla hemstad och snart är det dags att gå in i studion för att spela in en ny platta. Svante började sin musikaliska bana redan på 80-talet hemma i Linköping, men flyttade sedan till Stockholm och det dröjde till det nya millenniet innan saker och ting tog fart. Det första soloalbumet släpptes 2008, det har följts av fler plattor och en lång rad spelningar runt om i landet. 2009 fick han Linköpings Jazz & Blues bluesstipendium och på senare år har han turnerat väldigt mycket med en hyllningsshow till Tina Turner. Vårens konsertkalender har varit hyfsat välfylld med spelningar i bland annat Uppsala, Stockholm och Södertälje. Och på “hemmaplan” på Cirkuscaféet i Linköping. – Det är väldigt roligt att komma till Linköping och spela. Vi har ju haft två gig på Cirkuscaféet, båda utsålda. Tyvärr har jag ingen förälder kvar i livet men har många minnen från uppväxten på Stigbergsgatan 24 i Ramshäll. Gillestugan i källarplanet förvandlades ganska tidigt till replokal för mina olika band. Jag hälsar ofta på min vän Peter Konradsson som bor i Normlösa söder om Linköping. Senast vi spelade på Cirkuscaféet var det ett par som satt längst in i lokalen och sa: ”Det har är ett minne för livet för oss.” Då har man gjort lite avtryck. Sedan följer jag ju LHC förstås, kul att de i alla fall gick till slutspel i år. Vill man se Slowman på en scen får man söka sig till Fagersta 6/7 eller Stockholm 2/8, som är de spelningar som är bokade när detta skrivs, men giglistan fylls på kontinuerligt. – Vi har inga bokade spelningar i Östergötland i nuläget, men hoppas komma tillbaka till hemtrakterna i höst igen. Det skulle vara kul att spela på Bomber Bar i Motala, Blå Kaktus i Norrköping och Palatset i Linköping framöver. Parallellt med spelningarna pågår även inspelning av en ny skiva som planeras att släppas till hösten. – Den kommande skivan är på demostadiet än så länge, men vi har planerat inspelning under april/maj. Albumet kommer att bli på engelska, rockmusikens modersmål. Jag trivs bäst att sjunga med engelska språkets diftonger och attityd. Det finns flera teman bland låtarna: Uppväxten, Stockholm och Södermalm, uppbrott, glädje, kärlek, sorg och saknad. Det är en mix mellan rock, blues och americana som vanligt. Lite mer rockigt än det brukar kanske och färre ballader. Men rötterna i den amerikansk roots-traditionen är fortfarande djupa. Om man går in på Spotify och lyssnar på Slowman, vilka fem låtar tycker du man ska börja med? – “Don’t count me out”, “Stuck with the blues”, “I’m back”, “Foxy Lady” och “Tre nätter i Berlin”. Vilka är dina musikaliska förebilder? – Det är så många, men här kommer några: Jimi Hendrix, ZZ Top, tidiga Eric Clapton, Little Feat, Ry Cooder, Keb Mo och Bruce Springsteens 70-tal. Hur vill du utvecklas musikaliskt framöver? – Jag vill utvecklas genom att gå tillbaka till känslan från mina första album. Hitta kärnan och energin i mitt skapande igen och är ganska säker på att jag är på väg dit med nya plattan och med nya bandet: Owe Eriksson, bas och Tompa Björklund, trummor. Wow vilka musiker! Vad vill du säga till alla de musikälskare som ännu inte upptäckt Slowman? – Gå genast in på Spotify och lyssna på The best of Slowman, I’m back och Hey Jimi. Jag tycker att de ska hålla ögon och öron öppna för det nya albumet som beräknas komma ut någon gång under hösten. Det kommer att innehålla många guldkorn. Och så tycker jag framför att musikälskare ska komma och se oss live. Konserterna under våren har varit succéartade och människor blir berörda av vår spelglädje och uttrycksfulla musik. Och våra Hendrix-tolkningar är alltid lika uppskattade.