GLAS 1
Glaspartiprofiler med svart smide. Koppar i plåtd
etaljerna. Entrén interiört. > Otidsenlig kulturell oas Tiden hade sprungit förbi Hans Erland Heinemans dröm om en kulturell oas tillgänglig för alla. Visserligen skedde en ombyggnad på 1990talet. — Den befintliga arkitekturen som bestod av två kroppar förbands med varandra, men det blev inte så lyckat. Man kunde inte hitta entrén, det var mörkt och ja, man kände sig helt lost. Samband och logistik mellan kulturhusets olika verksamheter var otydliga. Den ursprungliga utformningen präglas av stora rena ytor i natur material med omsorg om detaljer. Det som krävdes var att ge det hela en modern dräkt utan att känslan för material och fasadens taktila skulpturala detaljer gick förlorade. — Det självklara valet blev därför inslag av koppar i plåtdetaljerna, grå glimmerskiffer, mörkt trä och svart smide i glaspartiprofilerna. Inglasad arkad Glas, skulle också bli det material som stod för den verkliga revolutionen av byggnaden. Mest anslående är kanske den kubiskt formade glaskroppen som svävar ovanför entrén. Kuben har blivit museets ansikte ut mot torget och medborgarna. I den visas axplock ur aktuella utställningar. Ytterligare exempel på den roll glaset kommit att spela är restaurangen. Från början var här en arkad, en mörk gång. Med lite fantasi platsen för en thriller. — På 60talet vurmade man för Italien och arkader, men det slog aldrig riktigt igenom på grund av att vi har ett helt annat klimat här. Hans Erland Heinemans arkad i Skövde Kulturhus blev bara en mörk gång att passera. Idag är den mörka passagen utbytt mot ett ljust långsträckt ”vardagsrum” med inbjudande sittgrupper och varma färger. Arkaden är inglasad, öppen mot torget och öppen mot bland annat biblioteksavdelningen. Ja, här kan man verkligen tala om ett vardagsrum i meningen öppet för alla. Slottsarkitekten uppskattar transparens Men, att komma dithän var inte det enklaste. Jürgen Wahlström erkänner att han mötte på en viss rädsla för glaset när han presenterade sin idé. Trots att var och varannan offentlig byggnad idag har 48 GLAS 3.2017 / arkitektur / glas som sitt signum var detta något annat. Diskussionerna, mötena och workshoparna blev många. En av de positiva rösterna tillhörde Ingvar Blixt. Han är slottsarkitekt på Karlsborgs slott och expert på vad man får göra med gamla prestigefyllda byggnader. Ingvar Blixt såg glasets möjligheter. — Glas är i sig ett bra material, säger han, men lyfter också fram material som redan finns. Det smarta glaset tar fram det gamla och antikvariska. Tack vare transparensen kan det i äldre hus visa detaljer som annars lätt skulle kunna gå förlorade. Jürgen Wahlström berättar att mötet mellan glas och tegel byggde på att allt gjordes reversibelt, det vill säga att allt kan återställas i sitt ursprungliga skick om så önskas. Brandskydd och ventilation löstes i detta nya koncept där transparensen skulle vara det genomgående och dölja allt vad teknik och konstruktion heter. — Vi lyckades dölja brandjalusierna i konstruktionen och sprinklersystemen med hjälp av reversibla tillägg där glaspartier endast förankrades med slitsar i de befintliga murarna. Forskning viktig för arkitekter Travarna med ritningar och tekniska beräkningar i Jürgen Wahlströms arbetsrum gör att en del av samtalet med honom måste handla om vad det är att vara arkitekt idag. — Skapandet är bara en del av processen. Arkitektur idag är en blandning mellan konst och teknik. För 100 till 150 år sedan ritade man fasader och presenterade en planlösning. Resten ansvarade byggmästaren för. Men idag måste arkitekten hålla sig a jour med forskning, vad som sker i branschen och vad som finns att tillgå. Det gäller glas, brandskydd, ventilation osv. Och i ett jobb som Skövde Kulturhus är allt special. Inget är standard. Men så gav också de minutiöst gjorda beräkningarna och alla samtalen resultat. Det dröjde nämligen inte länge förrän Skövde Kulturhus omnämndes som Sveriges lättillgängligaste. 2013 blev det Årets marknadsförare. Strax intill ligger nämligen Skövde Resecentrum, en knutpunkt för regional och lokal tåg och busstrafik. Plötsligt blev det för att citera Jürgen Wahlström, fullt ös. I väntan på nästa avgång fanns nu ett välkomnande hus att slinka in i. Alla kunde ju se att här fanns datorer, mat, kaffe, konst och en och annan bok … /