Nolltretton 1
MUSIK I höstas solodebuterade Norrköpingskillen V
iktor Nordström med den storslagna och känslostarka låten “Ett brustet hjärta”. Sedan dess har han släppt två versioner av “När vi fann varann” och snart är han aktuell med fler låtar. – MUSIKKRÖNIKAN – Dags att börja blicka framåt Text: Tobias Pettersson Överallt sitter artister och pratar om hur det var förr. Hur skulle det vara om vi istället pratar om hur det är nu och hur det kommer att bli? En av mina favoritpoddar det senaste året har varit “Hundåren” med Tomas Andersson Wij. Jag är inte särskilt förtjust i Tomas Andersson Wij som artist men som poddare är han kanon. Han intervjuar artister om de tyngre perioderna under deras karriärer och jag kan särskilt rekommendera avsnitten med Peter Le Marc. Men hur mycket jag än gillar att lyssna på “Hundåren” så är den del av samma tråkiga trend vi sett överallt i media och nöjeslivet de senaste åren: att artister sitter och pratar om hur det var förr. Vartenda tv-program numera verkar ha samma upplägg. Artister som inte känner varandra sitter runt ett middagsbord och pratar gamla minnen från karriären. Vi har sett det i “Så mycket bättre”, “Stjärnorna på slottet”, “Renées brygga”, “Moraeus med mera”, “Mia på Grötö” och en radda andra program. Samma sak i var och varannan podd. “Värvet”, “Nemo möter en vän”, “Framgångspodden”, Söndagsintervjun”, “Snedtänkt”, “Hemma hos Strage”, överallt ska samma personer valsa runt och berätta om sitt liv. Och utmärkande är att alla dessa samtal och intervjuer till 90% alltid handlar om förfluten tid. Det verkar som att samtiden och framtiden nästan slutat att existera, det är åtminstone inget man pratar om. När popjournalistiken var som bäst, på 90-talet, var den till största delen aktuell eller framåtblickande. Inte tusan satt artisterna i intervjuer med Sound Affects, Expressen Fredag, Pop och Slitz och pratade om hur det var förr. Riktig popkultur är alltid här och nu. Men plötsligt verkar alla, både artister och publik, ha blivit bakåtblickande nostalgiker. Hur tusan gick det till? Jag är trött på att höra E-Type berätta om tiden i Cheironstudion eller att ännu en gång lyssna på Plura när han berättar om kokainet han tog på 80-talet. Jag vill höra dagens artister berätta om dagens musikliv och hur de vill utvecklas framåt. Det måste bli slut på allt detta ältande av gamla minnen. Inget var bättre förr. Jo, förresten – framtiden. /Tobias Pettersson Musikredaktör rsprungligen kommer Viktor från Katrineholm men han flyttade till Norrköping för två år sedan för att gå Musik och Entreprenör på Marieborgs folkhögskola, och musik är något som alltid legat honom varmt om hjärtat. – Jag har spelat i tolv band. Jag har spelat bas, trummor, sång, hoppat in lite här och var. När jag började var det hårdrock som gällde, sen blev det metal och lite punk men sen insåg jag att jag lyssnar på svensk pop och då kändes det mest aktuellt att hålla på med svensk pop, säger Viktor och nämner Daniel Adams-Ray, Miriam Bryant och Veronica Maggio som exempel på artister han gillar. Samt den amerikanska artisten John Bellion, som inte lirar svensk pop men som ändå är den stora favoriten. I Norrköping har han varit trummis i bandet Norra Promenaden, men bestämde sig för ett tag sedan att satsa på solokarriären. – Jag kände att jag ville vara med mer i processen att skriva musiken. Det blir att man känner sig som en studiomusiker när man spelar någon annans låtar. Då hade han redan släppt debutsingeln “Ett brustet 36 NOLLTRETTON Nu har han även släppt en akustisk version av den låten på Spotify. Och mer är på gång. – Jag håller på att spela in nu och tänkte släppa en rad låtar i sommar. Jag har fyra demos som jag är väldigt nöjd med och som jag hoppas det blir något av. Sen vill han ut och spela, bara coronan släpper sitt grepp. Hittills har han bara hunnit med två riktiga gig med band samt några akustiska småspelningar. – Det är svårt att etablera sig om man inte kan komma ut och spela. Min vision är att ha typ två medmusiker så man kan ta sig runt i en bil med eget ljud och spela på mindre ställen, men även kunna göra akustiska spelningar på caféer. Jag vill blanda musiker och backing tracks så att man kan få med körer, synthar och hela den biten också. Så när vi får komma ut och spela igen då ska vi ut och spela så det bara skriker om det. hjärta” i oktober och spelat live på Knäppingen. Låten skrevs ihop med kompisen Benjamin Krantz som han har ett aktivt musiksamarbete med. Låten blev en pampig poplåt som börjar försiktigt för att sedan blomma ut. Den följdes upp av “Där vi fann varann” som även hade en streamad releasefest i mars, där Viktor spelade tillsammans med musiker från skolan. Jag håller på att spela in nu och tänkte släppa en rad låtar i sommar. Jag har fyra demos som jag är väldigt nöjd med och som jag hoppas det blir något av. Viktor skapar stora Text: Tobias Pettersson Foto: Pressbild känslor