Bumsen 1
Sommar 2024 3/8 Johannamuseet Philip och Ola står
utanför Claessons och hälsar oss välkomna. Philip ska leda turen för D15 idag, och Ola ska ”sweepa”, alltså köra sist i kortegen. Vi har inte sett Philip sedan årsträffen i Stockholm förra året. Det är exakt ett år sedan, men det känns som att det var igår vi sågs senast. Inne på Claessons bjuds vi på frukost av Lena. Vid tio-tiden samlar Philip oss deltagare vid hojarna för en genomgång om dagens tur och vi kör iväg i samlad trupp tio minuter senare. Vi är nio hojar och 10 personer. Jag är som vanligt enda kvinnan och enda passageraren. Återigen känner jag mig som en drottning med min livgarde. Vi kör i en sluten grupp och nu placerar vi oss före sweepern. Vi är näst sist och jag ser hela kortegen framför mig. Det blir bra när jag ska filma. I Rinkaby fastnar vi, de tre sista i kortegen, vid ett stoppmärke på grund av trafiken, så att gruppen delar på sig. Men när vi kommer över ser vi att Philip inväntar oss så att vi kan fortsätta köra i samlad trupp. Solen skiner. Det blåser lite, men temperaturen har nu kommit upp till 23°C. Härligt. Vi kör över Helge å där vattnet glittrar i solskenet. Vittskövle slott, Statargården, Degeberga. Paus i Forsakar. Gaddaröd – vi kör förbi korvvagnen där vi har köpt viltkorv ett par gånger. Nu stannar vi inte, men jag hinner precis knäppa en bild. Hörröd. Smal kurvig väg genom en bokskog. Agusa. Blandskog. I en korsning kör vi rakt fram förbi grusvägen som leder till Christinehofs slott. Kör mot Andrarum. Lövestad by. Förbi vetefält där de mogna axhuvuden böjer sig i solskenet. Förbi rågfält som gyllene mjuka päls. Förbi hagar med betande hästar. Förbi ängar med betande svarta kor. Genom småbyar utan namnskyltar. Förbi skördade sädesfält vars klippta stjälkar ligger kvar i prydliga gyllene rader som väntar på att rullas ihop till höbalar. 32 Bumsen 5 2024 Genom Tolånga och slutligen Sjöbo där vi stannar för att äta lunch på gästgiveriet. Alla tar kalvköttet, utom jag. Jag väljer det vegetariska alternativet. Jag får väl utmärka mig på något sätt. Jag blir faktiskt serverad först och personalen är supertrevlig. Det blir en väldigt god lunch men jag orkar inte äta upp. Tur att jag kan be om att få ta hem resten av maten. En av servitriserna kommer med en aluminiumlåda till mig. Även om jag är mätt måste jag få smaka deras efterrätt. Vid salladsbuffén står en chokladkaka med hallonröra. Den är gudomligt god. Kan man be om en doggybag för efterrätten också månntro? Innan vi kör iväg tvingar jag på dagens deltagare en gruppbild på trappan utanför gästgiveriet så att vi har ett fint minne. Jag tar också en selfie med dem så att jag får vara med på en hörna, eller rättare sagt mitt på bilden. På en häck utanför Sjöbo står det målat i stora lysande neonrosa färg: ”NYGIFTA TUTA”. Jag pekar på häcken för Mats som tutar. Nu ska vi till Johannamuseet. Solen har försvunnit men det är ändå lika fint att köra på dessa kurviga vägar kantade av bokskog. Passerar Sövde-sjön. Det är gott om folk på stranden. Philip kör lugnt, håller hastigheten och ser alltid till att gruppen hålls ihop. Vi kommer upp på en höjd och på andra sidan öppnar sig landskapet i en vidunderlig utsikt under oss. Jag blir andfådd och glömmer allt. Framme vid Johannamuseet. Det står ”Glöm inte tvättklämman” på insidan av ytterdörren. Vad menar de med det? Det ska snart visa sig att vår biljett är en tvättklämma att sätta fast på kläderna under museibesöket och vi får såklart inte glömma att lämna tillbaka den när vi lämnar museet. Johannamuseet är i grunden en mans verk. Manfred Almkvist, en självlärd bilreparatör, samlade allt själv informerar oss hans son som ger oss en kort introduktion om museet. Allt är hittat i Sverige. Manfred fick varsamt renovera allt