Bumsen 1
TOURING PATAGONIEN
vägsträcka på grus utefter Chilesdjupaste sjö ” Lago General Carrera” - 590 meter djup. Vi passerar gränsen till Argentina tankar och äter lunch. Ja, tankar ja, i den här delen av världen är det ibland 25-30 mil mellan när man väl kommer fram, ingen mobiltäckning, inget internet, ibland inte en människa eller hus inom en 20 mils radie. Så det gäller att passa på att fylla på när tillfälle ges. Sen händer det som inte får ske. Jag talar om för alla på lunchen att vi ska tanka efter tio mil på en mack i ” Perito Moreno ” får ok av alla och vi åker. Jag kör först, ser macken på vänster sida, svänger in och har då fem hojar bakom mig in på macken. Efter någon minut anar jag ugglor. Det fattas två men de kommer väl snart? Så kommer följebilen som alltid kör sist i gruppen. Var är Janne och Leif? Jag frågar den som körde sista hojen in på macken var de två andra är, får ett svar som jag inte vill ha; ”Ingen aning”. Frågar följebilschauffören och han hade sett dem 500 meter framför sig när han körde in i samhället. Troligtvis, eller nu vet jag, körde de förbi macken och in i rondellen. Men sen? Sådana här saker är speciellt allvarliga i områden utan mobiltäckning och det var vi i två dygn då, i en grupp måste det alltid hållas koll på bakomvarande när det avviks från vägen! Vi övernattade på en Estancia utan våra vilsna kamrater och åt ett härligt grillat lamm innan vi dagen därpå fortsatte mot El Chalten vidare mot El Calafate där Perito Morenoglaciären reserv. Mäktigt att se och framförallt höra när den kalvar. Lyckan när våra kamrater slöt upp till övriga gruppen var lika stor som att se glaciären, om inte större! Tack Sonja på Motoaventura och Tomas Ericsson som guidade de två på distans när väl deras telefoner hittade nät. Efter den incidenten ändrade vi körrutin. Nu går färden in i Chile igen, till Du vet att du är på äventyr när det är långt till allt. Puerto Natales som är vår bas i två nätter. Utvilade och uppfyllda av mer naturscener far vi mot Eldslandet. Nu blir landskapet mer stäppliknande och vindpinat, vi kan fortfarande se alla de djur som vi sett under resans gång. En övernattning sen vidare mot Ushuaia, världens sydligaste stad och världens ände. Förlåt mig, Trosa. Två nätter i Usuhaia ger oss möjlighet att åka ut till just den, världens ände. Nu kommer man inte längre söderut utan vi vänder åter norrut, samma väg upp till Punta Arenas där vi ska lämna tillbaka hojarna, Vi hinner med två stopp på vägen, ett besök i en pingvinkoloni och en övernattning halvvägs innan Punta Arenas. Hela resan ramas in av mycket god lokalproducerad mat, vägen vi åkte men det skulle fylla en hel bok. Den får bli en annan gång. En punktering, en läckande stötdämpare, en förlorad backspegel och en blinkers. Det var allt som hände med hojarna. 480 mil, dagsetapper på 25-43 mil omväxlande på asfalt och grus. 21 dagar sol. En dag regn. Postkontoret vid, vad som verkligen är, världens ände. 36