GLAS 1
Tar den ökade automatiseringen och robotarna över
våra arbeten … till arbete vi kultiverat genom årtusenden fungera när maskiner inte längre låter oss arbeta i vårt anletes svett? Ny teknologi har historiskt sett alltid gett upphov till nya arbeten. När bankautomater infördes i USA befarade man att många bankanställda skulle få avsked. Effekten blev den motsatta, för bankerna utnyttjade den frigjorda arbetsinsatsen till att öppna fler kontor. Mellan 1988 – 2004 ökade antalet bankkontor med 43 procent. Men lönespridningen har ökat och detta oroar ekonomer. Arbeten i medelhögt utbildade grupper inom tillverkning har gått ner de senaste årtiondena medan de yttre polerna i inkomstskalan har kommit allt längre ifrån varandra. På ena sidan arkitekter och företagsledare; på den andra, städare och hamburgarstekare. Ett samhälle med en riskabel dynamik. Vilka arbeten som kommer att finnas i framtiden är omöjligt att förutsäga. För hundra år sedan hade det varit svårt att förklara för någon att dennes barnbarn skulle designa dataspel eller arbeta med internetsäkerhet. På samma sätt som transportsektorn är oroad över självkörande bilars effekt på arbetstillfällena, såg människor en fara i skiftet från hästar till bilar. Jobben med hästar försvann, men en hel mängd nya uppstod för att serva bilarna. Med självkörande bilar frigör vi tid som kan användas. Men till vad? Kanske en hydraulupphängd träsvarv i skåpbilen? Att använda ledig tid till det som fascinerar eller roar är inget nytt. Sedan vår art, homo sapiens, började sitt liv på jorden har hantverk och konst varit en del av själva livet. De första verktygen användes till jakt och mat, men också till konsthantverk, som statyer, amuletter, och väggmålningar med mera. Med våra egna krav på vinster och ökad levnadsstandard kan det vara svårt att förstå att så mycket av den tidiga människans hantverk lades på konst. Vore det inte bättre att de fyllde grottan med mer mat, ved och hudar att värma sig med än att de målade dess väggar? Men just att med sina händer kunna måla ett åtråvärt djur gav en tillfredställelse, som uppenbarligen var oemotståndlig. Bevisen för detta är talrika i arkeologernas upptäckter. De första människornas skulpterande i sten och lera kan ha varit utgångspunkten för avgörande uppfinningar som till exempel nålen. Utan nålen hade vi frusit ihjäl och då hade vi stått utan kläder när klimatet blev kallare. Vem som har fört i dansen mellan teknisk utveckling och konst är svårt att bevisa. Kanske är det så att kreativiteten har uppstått i en samverkan mellan tillverkning av nyttoföremål och konstnärliga ting? Fascinationen över en bit flinta måste inte nödvändigtvis ha varit att den gick att forma till en pil eller spjutspets, det kan ha börjat med fingertopparnas njutning av att beröra en slät yta. Frågan är dock vad den moderna tekniken innebär för hantverkets ”magi”? Vi är samma art i dag som för 100 000 år sedan. Våra möjligheter till fysisk och intellektuell utveckling är desamma, men också våra behov av trygghet, närhet och stimulans. Innebär vår medfödda strävan efter nya tekniska lösningar en möjlighet till nya hantverksmässiga uttryck? Eller finns det en risk att modern teknik kväver själva hantverket och därmed den konstnärliga förmågan? Om en 3D-printer eller cnc-svarv kan forma föremålet, varför ska jag använda stämjärn och hyvel? Gör det något om jag sitter och programmerar framför datorn så länge att jag kanske glömmer mina färdigheter med verktygen? Allt har sin tid, säger en del och tar en kopp kaffe till. Men om det är sant att människans tekniska utveckling har varit beroende av dess konstnärliga strävan är detta en existentiell utmaning. En utmaning som ställer frågan om det vi kallar traditionellt hantverk kan fungera med modern teknik. Om fingertopparnas och hjärnans nerv> GLAS 1.2017 / tema traditionellt hantverk och modern teknik / 35 KAN HANTVERKET FÅ EN RENÄSSANS TACK VARE AUTOMATISERINGEN?