Förnybar Energi 1
eftersom det är lämpligt att lägga anläggningen p
å den fasen. Johan Ehrenberg berättar också att Nu finns mer avancerade växelriktare som fördelar elen på tre faser för större anläggningar. det nu finns mer avancerade växelriktare som fördelar elen på tre faser för större anläggningar. Batterisystem kan också ingå, men att de är dyra. Tunnfilm är bra för stora tak Det finns två typer av solceller, kisel och tunnfilm. De har olika fördelar. Tunnfilms-solcellerna är inte så ”spräckliga” och en del tycker att de ser finare ut, men de tar upp mer plats. De kan vara lämpliga för stora tak. Det krävs 40-50 procent större yta för dem för att få samma effekt. Johan Ehrenberg upplyser om att tunnfilmssolcellerna påstås vara bättre när det är mulet och vid skugga. Han har själv inte märkt någon skillnad. Däremot har han märkt att kiselsolceller ger bättre utbyte vid optimala förhållanden. En man i publiken frågar om det är risk för överhettning, men vår guide lugnar honom med att ”alla solceller är gjorda för Sahara”. Däremot minskar effekten om solcellen blir varm. Onödigt att putsa glaset Solceller ger el när det är sol. De tycker inte om skugga. Hela anläggningen bryts om den skuggas, t ex av en flaggstång. Löv är en nackdel eftersom cellerna är seriekopplade så att om en cell skuggas bryts/ minskas produktionen från alla cellerna i den gruppen. Smuts och damm är i regel inget problem i Sverige, eftersom det regnar. Det är onödigt att putsa glaset. På Kullen har man märkt att det även är onödigt att skotta snö. Det ger bara några extra watt. Polykristallina solceller är bäst Det finns mono- och polykristallina solceller. Johan Ehrenberg säger att de polykristallina cellerna ger något mer. På Kullen pågår just nu tester av två typer av polykristallina solceller för att se vilken som är bäst. Han har även inlett ett samarbete med ett företag i Kista, Midsomer, som trycker tunnfilm på något som liknar CD-skivor. Söderläge är klart bäst Solceller ska helst placeras mot söder. Man förlorar 30-40 procent om man sätter dem mot öster eller väster. Det går bra att placera solcellerna på marken och en vanlig träställning duger bra. Däremot bör man använda aluminiumställningar till tak. Solföljare är onödiga Ehrenberg har även testat s. k. solföljare, där solfångaren flyttas runt efter solen med hjälp av en maskin. Johans slutsats är att det är så dyrt att köpa maskinen att det inte lönar sig trots att produktionen ökar med 32 %. Det är bättre att flytta solanläggningen själv om man har möjlighet eller att sätta upp 30 procent fler solceller. En solföljare kostar omkring 25 000 kr men kan försvaras om det saknas lämpliga tak eller markytor att placera stationära solceller på. Marken under solföljare kan t ex användas som parkeringsplats. Tunga solceller Vi fick även titta på de solceller av den typ som har använts till Hammarby Sjöstad. De är konstruerade för att fungera som fasadbeklädnad. Plattorna väger 120 kg styck och är ganska svåra att sätta upp. Tyngden gör att de blir svåra att stjäla. Stölder är annars ett svårt problem när man försökt ordna ljus i busskurer längs vägarna. Det går att gå på dem, men de kan krossas med en hammare. Den här typen av ogenomskinliga solceller ger 330 W per modul. Transparenta solceller ger 100 W och motsvarande storlek på solceller, som kan användas som fönsterglas, ger 50 W. Genomskinliga solceller är bra t ex till växthus. Vinkeln är inte helt avgörande Solceller fungerar bra utan att de är placerade i optimal vinkel. Johan tänker på de rekommendationer för olika orter som brukar finnas i handböcker. Han hävdar att allt mellan 25 och 45 graders lutning mot markytan fungerar bra. Det finns mer information om hur man producerar egen el på Johan Ehrenbergs hemsida egenel.etc.se. Där kan man även få mer information om studiebesök på Kullen. Den sista guidningen för i år var den 3 december. Christina Hansson 4/2011 förnybar energi 23 Olika typer av små vindkraftverk testas på Kullen. Foto: Birgit Ek Johan Ehrenberg guidar på Kullen i Katrineholm Foto: Birgit EK Solceller på Kullen Foto: Birgit Ek