Omtanke 1
»Vi kan samtidigt ge stöd till viktiga vuxna krin
g barnen och få dem att samverka« och tror att en stor anledning till att hon orkat med att jobba med tunga fall är att hon växlat mellan jobb och mammalivet. I jobbet som barnpsykolog är man heller aldrig färdigutbildad, menar hon och det finns alltid mer att lära sig. Hanna har genom åren gått många utbildningar. Hon har läst kurser i samspel av olika slag, steg 2 för psykoterapeut, KBT, schematerapi, CPP (Child and Parent psychotherapy) och traumafokuserad KBT, som är hennes ryggrad i det dagliga arbetet. I Stockholm, 2002, började Hanna jobba på det som då hette Psykologverksamheten för mödra- och barnhälsovården som var en del av BUP Stockholm. – Med de allra minsta barnen jobbade vi med att stötta föräldrarna i att tolka sitt barns signaler, med samspel och att stärka föräldrarna i att hitta en fungerande vardag tillsammans med sitt barn. Med de större barnen arbetade vi med lek på ett läkande sätt. Vi arbetade även med konsultation till MVC och BVC. När hon var färdigutbildad psykolog började hon arbeta på BUP i Nyköping. Hennes blivande man som skulle bli läkare gjorde sin AT där. – Det var en fantastisk start på ett yrkesliv. Det var ett litet samhälle med bra samverkan mellan BUP, skola och socialtjänst och jag tog cykeln för att samverka. Vi var där i två år och sen flyttade vi till Stockholm. Samtidigt som Hanna arbetat som psykolog har hon varit mamma. Fyra barn har hon fått tillsammans med sin man NÄR PSYKOLOGVERKSAMHETEN 2005 blev en del av BUP-mottagningarna fick Hanna möjlighet att starta upp ett småbarnsteam på en stor BUP-mottagning. Med tiden blev det allt svårare att få utrymme att hjälpa de små barnen och deras familjer på BUP. – BUP har genom åren blivit mer specialiserad vård som ger stöd till barn med svår och tydlig symtombild, vilket inte alltid är fallet för de små som kan ha ganska diffusa och alldagliga svårigheter. Ofta ses de äldre barnen som mer akuta och prioriteras på bekostnad av yngre, när söktrycket blir högt. Sedan ett år tillbaka har region Stockholm startat upp mottagningar för gravida och små barn (0-5 år). Mottagningarna kallas Malina-mottagningar. Denna typ av vård är inte längre en del av BUP utan egna mottagningar i Stockholmsområdet. Hanna har haft ett finger med i spelet både i samband med upphandling och varit med och startat upp verksamheten. – Så häftigt att se att det nu finns den typ av verksamhet i Stockholm som jag jobbade på för 20 år sedan och att Rädda barnen får driva delar av den. En vision är att se till att vården blir rättvis, att de föräldrar och små barn som verkligen behöver stöd får det, inte bara de föräldrar som har bäst resurser att hitta stöd eller att be om hjälp. De sista åren på BUP arbetade Hanna på BUP traumaenhet, en specialverksamhet för barn med traumarelaterade symtom. – Det var väldigt lärorikt och ett väldigt kompetent team. Men ju mer jag jobbade desto mer kände jag att jag jobbade i stuprör. BUP hade sitt uppdrag, sina rutiner och köer och det började skava mer och mer inom mig. Jag ville skynda på, samverka mer, inte att barn skulle få vänta på behandling. Vi behöver tänka på nya vis. BYTET TILL RÄDDA Barnen kändes självklart. Några av kollegorna från BUP har också gjort samma resa och jobbar nu tillsammans med Hanna. Nu har de helt andra möjligheter att jobba med de barn som har det svårt och möjliggöra att de får behandling genom anpassning. – Vi kan samtidigt ge stöd till viktiga vuxna kring barnen och få dem att samverka. Inte minst har vi på vår arbetsplats möjligheten att skapa och utvärdera sätt att jobba som når dem på nya sätt. Vi kan sprida kunskap till andra. Kanske till och med minska risken att barn utsätts för svåra händelser. www.ssil.se | 13