Omtanke 1
»Grundformen är att tala om livet, sen kan man an
vända det på olika sätt« Ann har alltid gillat att grubbla och diskutera existentiella frågor. redan är inblandad i frågorna: Vad är meningen med livet? Vad är kärlek? Vad är en relation? Det är inte som generella frågor om vad som är rätt och fel, där man använder förnuftet. – Det svar som man kommer fram till, om man gör det, är ett personligt svar och kan inte bytas, eller ges till någon annan. Visst är förnuftet med på ett hörn, men det handlar om frågor som måste processas om mitt eget liv och mitt varande, säger Ann. FÖR TOLV ÅR sedan började Ann leda existentiella samtalsgrupper, för att skapa möjlighet för andra att få grubbla, som hon uttrycker det. Grupperna varierar mellan sju och femtio deltagare och till samtalen kommer människor i alla åldrar, från livets alla hörn och alla yrkesgrupper. – Jag bidrar med samtalsregler och filosofisk inspiration. Och sen börjar man prata, ibland öppet, ibland i smågrupper och så delar vi våra olika tankegångar, får mer inspiration som föder mer samtal. Grundformen är att tala om livet, sen kan man använda det på olika sätt. 44 | www.ssil.se För några år sedan var Ann med och initierade existentiella samtal hos Stadsmissionen i Stockholm. En anställd gick kurs hos Ann och idag är flera utbildade och jobbar med samtal. – På Mötesplats Mariatorget drog vi igång filosofiska salonger och då kommer ett femtiotal personer. Det är en unik samling av människor som skapar otroligt dynamiska och spännande samtal. Människor som aldrig hade mötts annars. De som kommer är hemlösa, nyanlända, volontärarbetare och allmänheten. DE HÄR SAMTALEN, som är kostnadsfria, ingår numera i Stadsmissionens ordinarie verksamhet. De stora salongerna är engångsträffar men det finns även små grupper som träffas sju gånger under en termin, säger Ann. Ann berättar om samtalsreglerna, som är minst lika viktiga som själva samtalen. Hon kallar de för en demokratisk utbildning, som leder till mycket bättre samtal. – Första regeln är: Var respektfull och ömsint mot dig själv så du hör vad du tänker. I den här filosofin är det meningen att tänka allt, ta emot allt som dyker upp i huvudet. Det är ju tankarna som är vårt material. Andra regeln är att var och en har rätt till sina tankar, tre; var nyfiken på det andra säger, även om det är något du inte håller med om eller som låter dumt. Luta dig framåt och säg ”Vad intressant, berätta mer”. För det är ju genom andras tankar man kan vidga sin egen vy. Fjärde regeln är att målet inte är att komma överens, varje ny tanke drar igång processer och idéer. Människor är inte vana vid att tycka olika, utan i vår kultur är det vanligaste att man håller med varandra. Och kommer någon med en avvikande åsikt kan det lätt bli dålig stämning. – Vi har generellt svårt att hantera att folk tycker olika. Men om alla skulle gå i samma spår och tycka likadant så kommer inte filosofin någonstans, menar Ann. Det händer att det i de existentiella samtalen kommer upp olika åsikter och då brukar Ann gå in och säga ”Vad intres