Vårdfokus Olha flydde från Ukraina
Vårdfokus Nyheter
Vårdfokus Frågeakuten
Vårdfokus Rätten till vård
Vårdfokus Palliativa insatser
Vårdfokus Född i fel kropp
Vårdfokus Grejen med magnetkameran
Vårdfokus Medlemssidor
Vårdfokus Känslan av att fucka upp
Vårdfokus Fokus Student
Vårdfokus Fokus Barnmorska
Vårdfokus Fokus Röntgensjuksköterska
Vårdfokus Fokus Biomedicinsk analytiker
Vårdfokus Fokus Ledarskap
Vårdfokus Nytt bett i munvården
Vårdfokus Märkt av yrket
»Jag har mött fördomar, som att jag skulle göra e
tt sämre jobb« DANIEL MÅRS, specialistsjuksköterska inom vård av äldre och enhetschef på vård- och omsorgsboendet Villa Tärnö i Stockholm. Du tatuerade dina första sjuksköterskemotiv redan på utbildningen. Varför? – Jag hade tatueringar sedan tidigare och ville ha något som representerade mitt nya yrke och stoltheten till det. Jag valde att tatuera in ett porträtt av en sjuksköterska i old school-stil. Sedan utvecklades det till ett sjukvårdstema på hela den armen: en sax, en spruta, ett hjärta och ytterligare en sjuksköterska. Tidigare hade jag en text på handen där det stod ”Take your meds”, som en rolig uppmaning till patienterna. Men den har jag inte kvar, man utvecklas och byter stil. Hur kommer det sig att du har så många tatueringar? – Det blir som ett beroende och en livsstil. Gör du en så vill du ha fler. Till slut räcker inte kroppen till och du måste ta bort eller tatuera över dem du redan har. Det enda stället jag inte är tatuerad på är fotsulorna. När jag föreläser om palliativ vård brukar jag säga att deltagarna ska berätta något om sig själva som ingen vet om, och då avslöjar jag att jag är tatuerad från topp till tå. Har du någon nytta av dina sjukvårdskunskaper när du tatuerar dig? – Absolut. Främst hygieniskt, det är viktigt att de inte blir infekterade när de är nygjorda. Man ska inte jobba patientnära med nygjorda tatueringar. Vad säger de äldre patienterna om dina tatueringar? – Förr var det mer tabu med tatueringar. Jag fick höra att de tyckte att jag förstörde min kropp och att de inte tyckte att det var fint. Numera får jag mest nyfikna frågor och kommentarer. De flesta tycker att det är spännande att jag vågar vara annorlunda. Deras barn, som är i 50- och 60-årsåldern, är oftast de som har fördomar, som att jag skulle göra ett sämre arbete på grund av mitt utseende. Den som sticker ut och ser annorlunda ut måste alltid jobba hårdare, så är det. Men Stockholm hör till världens tatueringstätaste områden, här är det i dag mer ovanligt att inte ha tatueringar än att ha det. Var gjorde det mest ont att bli tatuerad? – På halsen och svanskotan. FORTSÄTTNING PÅ NÄSTA UPPSLAG > 2022 / vårdfokus #9 / 57 FOTO STEFAN BLADH