Vårdfokus Olha flydde från Ukraina
Vårdfokus Nyheter
Vårdfokus Frågeakuten
Vårdfokus Rätten till vård
Vårdfokus Palliativa insatser
Vårdfokus Född i fel kropp
Vårdfokus Grejen med magnetkameran
Vårdfokus Medlemssidor
Vårdfokus Känslan av att fucka upp
Vårdfokus Fokus Student
Vårdfokus Fokus Barnmorska
Vårdfokus Fokus Röntgensjuksköterska
Vårdfokus Fokus Biomedicinsk analytiker
Vårdfokus Fokus Ledarskap
Vårdfokus Nytt bett i munvården
Vårdfokus Märkt av yrket
MÖT Björn Wiman KULTURCHEF PÅ DAGENS NYHETER OCH
FÖRFATTARE Varje dag avlider 4 000 människor i tuberkulos, som återigen är världens mest dödliga sjukdom, tätt följd av covid-19. Författaren och journalisten Björn Wiman skildrar i sin nya bok ”I en sal på lasarettet” den mytomspunna smittan och hur samhället försökt bekämpa den. »Sjuksköterskorna var barska övervakare, andliga vägledare och ställföreträdande föräldrar.« Varför ville du skriva tuberkulosens historia? – Jag har fascinerats över sjukdomen i min mammas barndom. Hon vårdades på både Norrtulls sjukhus och barnsanatoriet Tjärnan, och tillhörde de tbc-sjuka barn som separerades från sina familjer under långa perioder. Som förälder har jag undrat hur man kunde gå med på det. Jag ville skildra vilket samhälle som gjorde det möjligt. Du beskriver tuberkulosen som en mytomspunnen sjukdom. Hur blev den det? – Trots att den tros ha funnits lika länge som vår civilisation visste man under lång tid inte vad den berodde på. Man såg människor blekna, tyna bort och dö. Det gjorde att sjukdomen laddades med olika konnotationer. I slutet av 1800-talet stod den för sexighet, upphöjdhet och konstnärlig excellens. Det var en makaber romantisering som pågick samtidigt som allt fler dog. Den förmodade ärftligheten gjorde den till ett slags adelsmärke, särskilt bland konstnärer och författare. När samhället tog krafttag mot smittan skrevs bekymrade artiklar där man befarade att kvaliteten på konst och litteratur skulle sjunka. Det låter helt befängt i dag, men den föreställningen levde kvar långt in på 1900-talet. Vilken roll spelar sjuksköterskorna i historien om barnsanatorier? – De hade en helt central roll. Barnsanatorierna var både vårdinrättningar och uppfostringsanstalter där man drillades till herrans tukt och förmaning. Sjuksköterskorna förväntades ha en multikompetens som barska övervakare, andliga vägledare och empatiska, ställföreträdande föräldrar som gav tröst och trygghet. I propagandafilmer ser man även hur de fungerade som lekfulla kamrater och spelade brännboll med de inlagda barnen. Samtidigt skildras en stark hierarki där de manliga läkarna drar fram med ett hov av sjuksköterskor omkring sig, klädda i stärkta förkläden och strikta hättor. PER BENGTSSON Vinn Björn Wimans bok! 62 / vårdfokus #9 / 2022