NORDISKT SAMARBETE Tillie Martinussen i Plenisale
n i Riksdagen vid Nordiska rådets session i Stockholm 2019. Nordiska rådet firar 70 år Efter andra världskriget bubblade det av samarbetsvilja i Norden. Det fanns planer på att bilda ett skandinaviskt försvarsförbund, men de lades ned när Danmark och Norge i stället valde att gå med i Nato. Det fanns också idéer om en tullunion som aldrig förverkligades. TEXT: JONAS WIKSTRÖM TROTS MISSLYCKANDENA lanserade Danmarks socialdemokratiske statsminister Hans Hedtoft 1951 idén om ett nytt samarbetsorgan, där nordiska parlamentariker regelbundet skulle kunna mötas – Nordiska rådet. Island och Sverige var snabbt med på noterna och röstade ja. I Norge var man däremot mer skeptisk. Norrmännen tyckte att det räckte med samarbetet som redan fanns i Nordiska interparlamentariska förbundet, som funnit sedan 1907. Omröstningen i Stortinget blev också jämnare än i de andra ländernas parlament. Hans Hedtoft (1903-1955). 24 Men ett Nordiskt råd blev det, fast utan Finland från början. Finland kände sig tvingat att avstå på grund av det känsliga förhållandet till Sovjet-unionen. Moskva dundraNORDENS TIDNING 1-22 de vid bildandet av Nordiska rådet om att det bara var ett ”täcknamn” för att främja en västlig militär aggression. Det första mötet med Nordiska rådet hölls i Köpenhamn i februari 1953. Tage Erlander var på plats, liksom statsministerkollegorna i de andra nordiska länderna. Det nordiska samarbetets primus motor Hans Hedtoft valdes till rådets första president. Svensk ledamot i rådspresidiet blev juristen och högerpolitikern Nils Herlitz, en av Föreningen Nordens grundare i Sverige. Herlitz var också med i den kommitté som författat Nordiska rådets stadgar. FÖRSÖKEN ATT FÅ med Finland fortsatte. Och under tövädersperioden efter Stalins död lyckades det. I samband med ett besök i Moskva 1955 tog Uhro Kekkonen – då statsminister – upp Nordiska rådet till diskussion, och Nikita Chrusjtjov meddelade att Sovjetunionen inte längre motsatte sig en finländsk anslutning till Nordiska rådet. Den finländska riksdagen kunde därmed godkänna medlemskapet i Nordiska rådet på hösten 1955. Vid nästa session året därpå kunde rådspresidenten Bertil Ohlin konstatera att ”nu är vår nordiska krets fulltalig”. Fast inte riktigt. Sedan dess har både Färöarna och Åland (1970) och Grönland (1984) fått fast representation, som delar av de danska och finska delegationerna. Hur Nordiska rådet ska arbeta regleras i det nordiska samarbetets ”grundlag”, Helsingforsavtalet – som också fyller jämnt i år. Det undertecknades den 23 mars 1962. På detta datum firas fortfarande Nordens dag. Inom ramen för Nordiska rådet har många praktiska samarbetsfrågor lösts genom åren. Redan på 50-talet infördes den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och en nordisk passunion, beslut som betytt mycket för många. På senare år har kulturfrågor och klimatkrisen fått större utrymme. Nordiska rådet blir äldre – men samarbete känns aldrig gammalt. fakta Nordiska rådet Nordiska rådet bildades 1952 och är ett organ för samarbete mellan parlamentariker från de nordiska länderna. Danmark, Finland, Norge och Sverige har 20 ledamöter var och Island sju. Av Danmarks representanter kommer två från Färöarna och två från Grönland. Finland har två representanter från Åland. Rådet har två möten varje år: en temasession och en ordinarie session. Rådet kan inte fatta några bindande beslut FOTO: WILLEM VAN DE POLL FOTO: JOHANNES JANSSON/NORDEN.ORG