Tidningen Energi 1
Tema Bio-CCS 2 Kompression till flytande form. CC
S-KEDJANS UTMANINGAR Svenska fjärrvärmeverk kan årligen bidra med minst 10 miljoner ton negativa koldioxidutsläpp genom bio-CCS. Men vilka tekniker står till buds och var ska koldioxiden lagras? TEXT: JOHAN WICKSTRÖM ILLUSTRATION: ERIK NYLUND 1 Infångning av biogen koldioxid i fjärrvärmeverk. BIO-CCS – FRÅN INFÅNGNING TILL LAGRING A – Det blir dyrare för små anläggningar med långa transportvägar. Filip Johnson, professor i energiteknik på Chalmers. 24 NR 1 2022 TIDNINGEN ENERGI tt fånga in koldioxid från för bränningsprocesser är en beprövad teknik som länge använts i kemiindustrin. Men det stora intresset för bio-CCS har gjort att fjärrvärme företagen fått damma av detta koncept i ny tappning när marknaden för negativa utsläpp nu snart tar fart. Totalt släpper fjärr värmeföretagen årligen ut 15 miljoner ton koldioxid och minst 10 miljoner av detta kan fångas in och lagras till en kostnad på runt 1 000 kronor per ton, enligt en ny studie om bio-ccs som Energi forsk har tagit fram. Grovt sett finns det tre metoder att fånga in koldioxiden: post-combustion (efter förbränning), pre-combustion (före förbränning) och oxyfuel (förbränning med hög syrgashalt). – Det som främst är aktuellt i nuläget är post-combustion eftersom denna teknik kan kopplas på existerande anläggningar. Rökgasen skrubbas då med en kemisk lösning som binder koldioxiden, säger Filip Johnson, professor i energiteknik på Chalmers och en av forskarna bakom studien. Forskarna har analyserat två post-combustionmetoder: MEA (monethanolamine) samt HPC (Hot potassisum carbonmate), vilket är den metod som Stockholm Exergi använder i sitt projekt (sid 18). Båda metoderna kräver mycket energi för att trycksätta rökgaserna, vilket också utgör en stor del av kostnaden. HPC-metoden – där varmt kalciumkarbonat används för att fånga in koldioxiden – drar betydligt mer el men å andra sidan uppstår restvärme som kan föras tillbaka till fjärrvärmen. I MEA används en stor del fjärrvärme för infångningsprocessen, men elbehovet är betydligt mindre i gengäld. – Vilken metod som passar bäst beror på de lokala förutsättningarna och då speciellt hur värmeproduktionen värderas i förhållande till elproduktion, säger Filip Johnson. Efter infångning komprimeras och förvätskas koldioxiden innan den transporteras till lämplig hamn för vidare transport till geologisk lagring. Transporten kan ske med tåg, lastbil och skepp. Liknande transporter görs redan exempelvis inom livsmedelsindustrin. I hamnen krävs ett mellanlager där koldioxiden kan lagras i väntan på transport till den slutliga lagringsplatsen. I studien har forskarna jämfört kostnader att avskilja koldioxid för alla stora kraft- och fjärr värme verk i Sverige. En investering i bio-CCS går på många hundra miljoner kronor, men utslaget per ton är det ett stort spann mellan lägsta och högsta kostnad bland verken: från 500 till 1 200 kronor per ton ton, exklusive transport från hamn till lagringsplats. Upp till 8 miljoner ton kan fångas in för en kostnad under 750 kronor per ton, enligt forskarnas beräkningar. (Utöver detta tillkommer kostnaden för transport och lagring på cirka 300–550 kronor per ton.) – Det stora kostnadsspannet beror bland annat på storleken på anläggningen och avståndet till kusten