Tidningen Energi 1
Tema Bio-CCS Carl Schlyter på Greenpeace tycker a
tt bio-CCS är ett dyrt och ineffektivt sätt att minska koldioxidutsläppen. ”En osäker marknad skapad av politiker” Att energibolag ska satsa på CCS i sina värmeverk innebär att de fortsätter med förbränning, men förbränningsepoken är på väg att ta slut, menar Carl Schlyter, kampanjledare för klimat och systemomställning på Greenpeace. Han ser hellre att de pengar som satsas på CCS går till solvärme och energieffektivisering. FN:s klimatpanel IPCC lyfter fram CCS i flera av sina alternativ för att minska utsläppen av växthusgaser, och i Sverige ser regeringen, liksom flera oppositionspartier, CCS som en viktig teknik för att nå nettonollmålet till 2045 för att därefter kunna uppnå negativa koldioxidutsläpp. Miljöorganisationen Greenpeace är däremot kritisk till CCS som de menar är en konstgjord väg för att försöka åstadkomma negativa utsläpp. De anser att tekniken är ett dyrt och resurs- och energiintensivt sätt att ta bort koldioxid från atmosfären. Därutöver är den inte storskaligt funktionell inom en snar framtid. – Dessutom är CCS en marknad skapad av politiker. Det betyder att det är en väldigt osäker marknad. Om du står inför att göra stora investeringar i bio-CCS så utsätts du inför flera osäkerheter – politisk osäkerhet kring värderingen av CCS, materialprisutvecklingen där allt fler vill använda biomassa, men också transportkostnader och risken för kapacitetsbrist av fartyg, säger Carl Schlyter. De utsläpp som man hoppas kunna minska med CCS vill Greenpeace istället se genom andra initiativ som energieffektivisering och att man har nationella avtalsmodeller för skogsägare för att binda kol i skogen, under den peak vi nu står för nu. – Om man politiskt vill betala för koldioxid, får man mer valuta för pengarna genom att betala skogsägare för att minska avverkningar, vilket även Konjunktur26 NR 1 2022 TIDNINGEN ENERGI institutet kommit fram till i sin senaste rapport, säger Carl Schlyter och fortsätter: – Att binda mer kol i skogen innebär dessutom att vi aktivt arbetar med två akuta kriser samtidigt – klimatkrisen och utarmningen av biologisk mångfald. Idag kommer drygt 40 procent av den svenska fjärrvärmeproduktionen från biobränsle, men möjligheten att köpa biobränsle kommer att pressas från flera håll framöver menar Carl Schlyter. Han pekar på ökad konkurrens om bränslet genom nya material och omställningen från fossilt i EU, att fossila material ersätts med restflöden från biomassa samt att skogens uttag av lågvärdigt biobränsle inte kommer vara lönsamt till följd av kraven på biologisk mångfald. Den framtida fjärrvärmeproduktionen tror han huvudsakligen kommer från solvärme med säsongslagring och med värmepumpsteknik. – Jag har haft väldigt bra möten med en grupp personer som arbetar på fjärrvärmebolag för att diskutera olika framtidsscenarier. Jag får gehör för priskänsligheten och logiken att slippa förbränning, men man är osäker på om det är tekniskt möjligt att satsa på solvärme med lagring. Carl Schlyter har förståelse för att det är jobbigt att byta spår för energibolagen. – Att byta från olja till biobränsle var inte nödvändigtvis fel att göra, men nu ser vi konsekvenserna av detta genom bristen på biologisk mångfald. Då är det dags att titta på en helt ny lösning. Istället för att satsa stora pengar på CCS borde vi ha statliga stöd för att utveckla och utvärdera solvärme med lagring. Denna lösning är dessutom lätt att sälja in till kunderna. ANN-SOFIE BORGLUND FOTO: GREENPEACE