Tidningen Energi 1
3 Mellanlager. 4 Transport. 5 Mellanlager. 6 2 60
0 meter Slutlagring. där man kan transportera bort koldioxiden. Det blir dyrare för små anläggningar med långa transportvägar, konstaterar Filip Johnsson. En viktig del för att kapa kostnader är att samarbeta – inte minst med andra industrigrenar. Därför ringar studien in fyra potentiella kluster där koldioxiden kan mellanlagras innan vidare transport till slutlagring: Västkusten, Skåne/Danmark, Ostkusten/Mälardalen och Gävle. – Om man samlar aktörer på detta sätt går det att skicka ut större skepp och då blir det lägre kostnad per volymenhet. Hamnlagringen blir också billigare om fler aktörer samverkar. Göteborgs Hamn har kommit längst kring detta med sitt projekt Cinfracap, där fem industriella aktörer deltar, säger Jan Kjärstad, forskare på Chalmers som också deltagit i studien. Slutligen har vi lagringen, den sista delen i kedjan, där de mest realistiska alternativen finns i akvifärer i Nordsjön utanför norska kusten. Norge har decennier av erfarenhet från CCS genom sin gas- och oljeverksamhet och har kommit en bra bit på väg. Northern Lights – ett samarbetsprojekt mellan Shell, Equinor och Total Energies – kommer ha ett färdigt koldioxidlager 2 600 meter under havsbotten med start 2024 och sälja transport och lagring som en tjänst. – Det är många som bankat på dörren där. Närmast är det Stockholm Exergi och Preem där det totalt handlar om cirka 1,5 miljoner ton per år. Men det behövs fler brunnar för lagring och att borra en ny sådan i Nordsjön kostar drygt en miljard kronor, säger Jan Kjärstad. – Hamnlagringen blir billigare om fler aktörer samverkar. Jan Kjärstad, forskare på Chalmers. Hur ser då möjligheterna ut att lagra koldioxid i svenska vatten? Enligt SGU (Sveriges geologiska undersökning) krävs det noggranna seismologiska undersökningar och testinjektioner innan det skulle kunna bli aktuellt, kanske någon gång in på 2030-talet. Därtill finns det legala hinder, till exempel Helsingforskonventionen som förbjuder lagring av koldioxid i Östersjön. Men man skulle eventuellt kunna tänka sig lagring på land också. På Luleå Tekniska universitet forskar man, med stöd från Energimyndigheten, kring möjligheten att lagra koldioxiden i basalt, en vulkanisk bergart. – Då reagerar koldioxiden med basalten och bildar mineraler. Om man skulle hitta ställen ute i ödemarken kanske det skulle finnas acceptans för detta, säger Jan Kjärstad. Acceptansfrågan ska kanske inte underskattas. Det var en av frågorna som fällde de stora tyska CCS-projekten för 15 år sen. En annan utmaning rör EU:s nya taxonomi: – För CCS krävs det att det maximala läckaget är 0,5 procent från infångning till injektion för att anses vara en hållbar investering enligt taxonomin – det är ett tufft krav, säger Jan Kjärstad. Det tycks vara många utmaningar på vägen till ”Bio-CCS i fjärrvärmesektorn – syntesrapport 2022:842” kan laddas hem på energiforsk.se bio-ccs-samhället, trots att det är en välkänd teknik: – Allt är tekniskt genomförbart: infångning, kompression/förvätskning, transport och lagring, även om det inte än har genomförts för större sammansatta kedjor där flera anläggningar ingår. Osäkerheten ligger främst i finansieringen, konstaterar Jan Kjärstad. TIDNINGEN ENERGI NR 1 2022 25