Nollnitton 1
Bok Text: Frasse Levinsson Tänk om det är du som
är ett rövhål? Har du hjälpt dig själv för mycket på sistone? Då kan du köpa Liv Strömquists självhjälpsbok mot självhjälp. Frasse Levinsson fikar med henne och inser att det är dags att sluta gå i terapi. Det finns en låt med bandet Terra som går såhär: ”Fattar bara bra beslut/Jobbar hårt och landar mjukt/ Men du var roligare och snällare förut”. Låten heter Inget Mästerverk och skildrar besvikelsen över att en kompis övergett sina konstnärsdrömmar för att bli hel och ren och börja jobba med reklam. Jag känner mig träffad. Det senaste året har jag gjort allt för att maxa mitt välmående. Jag har gått i terapi, fått en diagnos, börjat äta medicin, konfronterat min pappa, börjat dejta en sagoprinsessa som jag aldrig trodde att jag hade nån chans på, slutat träffa henne för att hon inte tillgodosåg mina behov, börjat springa korta sträckor på morgnarna, börjat springa väldigt långa sträckor på morgnarna, sagt nej till energitjuvar, börjat prata om känslor, försökt vara genuin, slutat spela tuff (nåja), skurit ner på drickandet, slutat dricka och jobbat som en maskin. (Men inte med reklam, än finns det vissa getter som jag inte är beredd att offra på humörets altare). Många av de här sakerna har gjort livet enklare att leva. Men jag känner fortfarande en gnagande tomhet inombords. Dessutom är jag utbränd. När jag började gå till min terapeut frågade jag henne hur jag ska hitta moti14 vation till att jobba. Nuförtiden frågar jag henne när jag ska orka ta ett glas vin med en kompis. Några dagar innan mitt möte med Liv Strömquist på cafét Thelins vid Odenplan träffar jag en läkare som sjukskriver mig på halvtid. Det ger mig en jävla ångest, eftersom det innebär att jag inte kan förbereda intervjun så noga som jag vill. Jag är rädd att Liv ska tycka att jag är korkad eller respektlös om jag inte ställer intelligenta frågor. En annan sak som ställer till det är att hennes förlag misslyckats med att skicka hennes nya bok Pythian pratar i tid. Jag får den budad till mig en timme innan vi ska ses och hetsläser den för att möjliggöra en sista liten prestation innan den BNP-fientliga läkaren får som hon vill. Redan på första sidan mildras oron. Den innehåller Livs sju egna livsråd: ”1. Tappa kontrollen över ditt mående. 2. Tappa kontrollen över din kropp. 3. Tappa kontrollen över ditt kärleksliv. 4. Följ inte råd. 5. Ge andra mer än du får tillbaka. 6. Ha inga personliga mål. 7. Gå ut”. När blev du självhjälpsmotståndare? – Jag är inte direkt självhjälpsmotståndare, det finns vissa grejer i självhjälp som kan vara nyttiga. Men det känns som att alla människor håller på med ett projekt som är att tänka väldigt mycket på hur de ska äta, sova, dricka, och så vidare. Det har blivit meningen med livet. Jag ville analysera den utvecklingen. Vad beror den på? – Det kanske är ett banalt svar, men jag tror att människor upplever att det är det enda de kan göra. De kan inte riktigt påverka någonting, men de kan i alla fall bädda sängen. Då blir det meningen med livet att göra sådana saker helt perfekt. En annan stor anledning är att det är en industri att sälja de här produkterna, kosttillskotten och informationen. För den industrin är det bra att så många som möjligt känner att de inte gör tillräckligt för sin egen hälsa. De vill få människor att känna att de skulle kunna bli ännu mindre stressade och tro att de kan bli helt psykiskt hela. Det är din gamla nemesis senkapitalismen som är boven i dramat igen? – Absolut, alltid. Min egen Voldemort. Lustigt nog sammanföll mina tvivel på min terapeut som en allvetande makt med den här nya cool girl-åsikten att terapi kanske inte är lösningen och i vissa fall kanske till och med kan förvärra situatio