Nollnitton 1
Personligt varumärke Nicole Josephson – Frilansan
de kommunikationskonsult som driver realfluencer-nätverket Makewomengreatagain Namn: Nicole Josephson Instagram: @nicopic Ålder: 37 Bor: Stockholm Berätta vad du gör? – Jag driver den första och enda realfluencer-byrån där jag ger företag en möjlighet att placera sin produkt rakt i händerna på målgruppen. Jag skapar events där man får klämma och känna på produkterna, och på så sätt skapa en relation med varumärket. Jag vill möblera om i den digitala marknadsföringen. Vem är du? – Jag är konsekvent sarkastisk! Det är ett sätt för mig att nå ut, både i det digitala bruset och i livet. Jag vill opinionsbilda, få folk att använda sina hjärnor och vara kritiskt tänkande. Jag vill ha ärliga och riktiga diskussioner. Det ligger så naturligt i mig att ifrågasätta. Vad är signifikant för dig på Instagram? – När man dyker in hos mig känner man sig inte påtvingad. Jag driver mycket med mig själv, och min man, för att jag ska ha råd att driva med andra. Man kan säga att jag offrar mig själv för att kunna ha en viss approach utåt, och det möjliggör för mig att nå ut genom bruset och nå ut till människor. Vad har din konkreta plan med ditt varumärke varit? – Min konkreta plan har varit att aldrig göra betalda samarbeten. Jag tipsar genuint om saker, men det är bara lustfyllt. Att jag inte gör betalda samarbeten har lett till att jag inte heller har några krav på mig. Jag postar när jag vill och gör som jag vill. Min målgrupp är främst kvinnor, vuxna människor, och dom går inte på det där längre. Jag vill inte uppmana till en viss typ av konsumtion - utan snarare hur du ska konsumera. Vilket socialt ansvar har du och ditt personliga varumärke? – Jag vet att jag sitter på makten att kunna påverka, och därför vill jag behålla en trovärdighet och min moraliska kompass. Det är de enda verktyg du behöver ha. Plus att vara nykter. Vilka tips har du för de som vill bygga sitt personliga varumärke? – Du behöver inte förklara dig, du behöver bara vara lite jävla artig. Du vet inte när du har kontakt med en person igen och i vilken konstellation. Sälj inte ut dig själv och din integritet för att jaga likes. Internet är som en ful tatuering, det du har gjort försvinner aldrig riktigt. Sist, håll din linje och sluta att jämföra dig med andra. Zoe Lobos själv säger att den största skillnaden mellan hur arbetet med Diabla gick till jämfört med när hon gjorde 100% är att hon nu är mycket mer öppen för att testa nya saker. – Förr var jag väldigt strikt med att följa ramar. Mycket har väl också att göra med att jag har så mycket mer kunskap om produktion och låtskriveri nu än när jag gjorde 100% vilket har tillåtit mig att utforska mer. Vad handlar titelspåret Diabla om? – För mig handlar den mycket om att släppa taget om sånt som man själv inte kan kontrollera. När visste du att du ville göra musik och uppträda? – Jag har vetat det ganska länge. Jag uppträdde på skolavslutningar när jag gick i grundskolan och visste redan då att “det är det här jag ska göra”. Du berättade i samband med att du släppte 100% om ditt mellanförskap, med rötterna i Uruguay och livet i Sverige, att du inte räknades som helt svensk i Sverige och inte som latin amerikansk när du var i 26 Uruguay. Hur har det påverkat dig? – Jag tror att det kan trigga ganska mycket, speciellt när man är tonåring och redan har identitetskris som det är. Men det har verkligen hjälpt mig att förstå att allting är flytande och att man inte behöver ta beslut som håller resten av livet. Jag brukar säga “man ska vara som vatten”, hehe. På 100% finns även Bättre med åren, skriven till två av Zoes bröder som båda har gått bort. En låt hon har berättat att hon behövde skriva för att kunna känna och kunna sörja. Det var först inte självklart att släppa den till en vidare publik. – Egentligen var anledningen att jag skrev och släppte den min familj och släkten, så att de kunde känna att de har något slags extra stöd. Det har verkligen varit det enda viktiga för mig. Men sedan vet jag att detta är något de flesta behöver gå igenom och jag är glad om den även finns och fungerar som tröst för andra. Du sökte till Idol 2016 men gick inte vidare. Hur glad är du för det idag? – Idag kan jag verkligen se för delarna med att inte ha gått vidare. Jag har fått växa i min egen takt och har verkligen fått lära mig ”as I go” utan att ha en publik som följer varje steg i den processen. I somras gästade du Allsång på Skansen tillsammans med Peter Jöback, Fröken Snusk, Herreys och The Wannadies. Hur var det och har du blivit mainstream nu? – Det var en sjuk känsla! Jag är verkligen glad att jag, som hiphopartist och up and coming fick chansen att dela den legendariska scenen. Men hur vet man om man blivit mainstream? Tänker att det till exempel kan vara när man får signera gips, blir stoppad på stan eller blir refererad till endast med förnamn som Håkan Hellström eller Frasse Levinsson. Mer intressant, hur kul hade du i Göteborg under Way Out West och specifikt när du gästade vår dagsfest och körde live som en av Husets inbjudna gäster? – Det var superkul, det var första gången som jag var på Way Out West och att få uppträda under den helgen kändes verkligen som en milstolpe för mig. Vilka ingår i ditt team, vilka arbetar du med och vilka är det som dansar med dig på scen? Vilka släpper du in i din kreativa process? – Mitt team består främst av mig och min manager. I processen med Diabla har vi även arbetat med olika producenter, som KAIT Studios samt ADA. Jag har verkligen insett vikten av att ta hjälp från andra och kan numera nästan känna att ju fler desto bättre. Man kan ha sin inner circle och diskutera de grundläggande aspekterna, men jag tycker alltid det är kul att bolla med olika personer. Vad hoppas du att dina lyssnare tar med sig från ditt artisteri och din musik? – Jag hoppas verkligen kunna inspirera andra. Att ta plats, men också att inspirera andra att ge plats. Sedan även att man ska tillåta sig själv att gå igenom och njuta av processen. Ingenting är hugget i sten, du kan ta ett beslut idag och ändra dig imorgon och det är okej. Det är en del av processen. Nicole Josephson Fotograf: Andreas Beronius