Omtanke 1
TEMA: VÅLD I NÄRA RELATIONER Mia hade blivit lova
d ett skyddat boende där hon kunde ta med sig sin hund, men veckorna gick. Bilden är en gengrebild. Mia gick tillbaka för hundens skull Efter fyra år lämnade Mia sin våldsamma man och hamnade på ett skyddat boende. På det första boendet trivdes hon inte alls, men nu bor hon sedan drygt ett år på ett boende som känns mer som ett hem, för där får hon ha sin älskade hund. Mia väntar nu på en egen lägenhet i en annan kommun och ser fram emot dagen hon får bo på ett ställe hon kan kalla sitt eget hem. – Även om jag har ett tak över huvudet så är jag hemlös än så länge, säger hon. TEXT ANNE HAAVISTO FOTO GETTY IMAGES Mia berättar att den psykiska misshandeln pågick i stort sett hela tiden under de fyra år de var tillsammans. Han ljög ofta, skyllde allt på henne och straffade henne med tystnad. Han kallade henne dum och svartsjuk och tog ifrån henne bankkortet så att han även utsatte henne för ekonomisk misshandel. Ibland hände det att hon inte hade pengar till mat. Då ljög hon för sina kollegor, sa att hon inte var hungrig. Mot slutet blev han aggressiv och grälen blossade upp allt oftare. Mia berättar att hotet om fysisk våld hängde i luften, hon kunde nästan ta på det. – När han flög på min hals och tog ett strypgrepp, då visste jag att han skulle ha ihjäl mig om jag inte lämnade. Jag såg tidningsrubrikerna framför mig ”Trebarnsmamma död i sommarstuga”, säger hon. UNDER VÅREN 2022 när Mia var på väg hem efter att ha hälsat på ett av sina barn tänkte hon att hon inte orkade mer. Hon ringde kvinnofridslinjen och berättade sin historia och de började se efter ett skyddat boende som tog emot husdjur, för Mia ville inte lämna sin älskade hund som betydde så mycket för hennes välmående. – Men jag tänkte att det fanns andra som hade det värre, som behövde hjälpen mer än mig, så jag började tveka. Sen ringde jag även en kvinnojour för att rådfråga om jag skulle åka tillbaka till honom och kvinnan i telefonen sa nej, definitiv inte. Hon var övertygande. Men Mia minns hur hon, trots att hon förstod allvaret, försökte skyla över och övertyga sig själv att det kanske ändå inte var så farligt. – Jag tänkte att jag kanske överdrev, att jag var överkänslig. Kanske inbillade jag mig till och med? EN KVINNA FRÅN socialtjänsten ringde och frågade Mia om hon kunde tänka sig att lämna kvar hunden hos mannen en vecka, tills de hittade en ledig plats på ett boende som tog emot djur. Sen satte sig Mia, några timmar senare, i bilen och körde. Vart hon skulle visste hon inte än. Med sig hade hon en ryggsäck med träningstajts och två linnen, några trosor, två par strumpor och en munkjacka. – I bilen kände jag mig väldigt stressad. Jag skulle köra mot en stad jag aldrig varit i och halvvägs hörde de av sig med adressen. Hela situationen var så absurd, som tagen ur en film. Att jag satt i min bil och körde mot ett skyddat boende som skulle bli mitt hem, det gick inte att ta in. Jag grät, men sa till mig själv att sluta för annars skulle jag inte se vägen. Jag kunde inte fatta att det helt plötsligt var mitt liv det handlade om. Hur skulle min framtid bli nu? Hur skulle jag få andra att förstå när jag inte ens själv kunde förstå? Hon säger att hon inte visste inte vad hon skulle möta och vad som förväntades av henne. Mia minns också att hon flera gånger under bilresan tänkte att hon kanske borde åka tillbaka till honom. – Jag slog bort tankarna när jag mindes hans utbrott och svarta blick. Jag visste att han skulle döda mig till slut. Jag kunde inte återvända, inte om jag ville leva. MIA KOMMER FRAM och går upp för stentrapporna till det skyddade boendet. Hon möter en kvinna som tar emot henne. Mia känner sig bortkommen och vet inte vad hon ska säga. – Vi har ett samtal på ett kontor. Kvinnan pratar, det ser jag, men jag hör inte vad hon säger. Hon ger något slags information, men jag kan inte greppa situationen. Det var så overkligt, minns hon. Mia får en nyckel som ser ut som en hotellnyckel i plast med små hål i. När hon låser upp rummet och ser hur litet det är får hon panik. www.ssil.se | 21