Omtanke 1
SOCIALTJÄNSTEN Harry Lunabba är universitetslekto
r i socialt arbete i Helsingfors. Finland – en professionaliserad socialtjänst På senare år har socialtjänsten i vårt grannland Finland genomgått en stor förändring som påverkar socialarbetarnas arbete. De har utarbetat en ny barnskyddslag och stärkt socialarbetarens kompetens och ställning. Omtanke var på socionomdagarna i höstas och lyssnade på den finske universitetslektorn och tidigare socialarbetaren Harry Lunabba som berättade om arbetet i Finland. TEXT: ÅSA LARSSON FOTO: PRIVAT OCH GETTY IMAGES Vi är många i Sverige som har berörts av fallet Esmeralda – den treåriga flickan som fick lämna det familjehem där hon hade vistats sedan hon var knappt åtta veckor och flytta till sina biologiska föräldrar. Mindre än ett år senare är hon död. Trots att socialtjänsten förordade att Esmeralda skulle stanna i familjehemmet tog Kammarrätten i Jönköping det ödesdigra beslutet att hon skulle återförenas med sina biologiska föräldrar. Socialtjänsten hade inte lyckats visa att det fanns brister i föräldrarnas omsorgsförmåga. I vårt grannland Finland ser det annorlunda ut. Där har socialtjänsten numera ett helhetsansvar samt har fått mycket starkare befogenheter att fatta beslut eller kan kräva beslut när det gäller fall med barn som far illa. UNDER SOCIONOMDAGARNA I höstas lyssnade Omtanke på ett fördrag med Harry Lunabba, universitetslektor i socialt arbete vid svenska sociala och kommunala högskolan vid Helsingfors universitet. Han pratade om hur man förändrat socialtjänstens roll i Finland. Där har det skett en professionaliseringsprocess av socialtjänsten och 2008 trädde en ny barnskyddslag i kraft. Harry Lunabba inleder sitt föredrag med ett exempel från verkligheten. Innan han undervisade arbetade han som socialarbetare ute på fältet. Berättelsen handlar om hans sista case, vilket också blev ett av hans tyngsta fall någonsin. – Jag mötte en familj med ett barn som var i fara. Det rörde sig om ett så kallat isolerat barn som stod utanför utan barnomsorg och for illa hemma. Efter att ha träffat barnet bedömde Harry Lunabba och hans kollega att det fanns skäl att vidta den tyngsta åtgärden som finns – brådskande placering. – Eftersom det var ett alldeles nytt case, fanns det inte mycket att lyfta fram i beslutet, annat än att beskriva de intryck som vi fick av ett isolerat barn och att föräldrarna inte gick med på att samarbeta – ens i den utsträckningen att vi kunde ha fört ett sakligt samtal. EFTERSOM DET FANNS lite material uppstod en utmaning att påvisa att öppenvårdsåtgärder inte räckte till. Under socialnämndens behandling kom man fram till ett beslut att barnet skulle återvända hem, med stöd av öppenvårdsinsatser. Nämnden förmådde inte inse att öppenvårdsmöjligheter inte fanns att tillgå då föräldrarna vägrade samarbete på alla nivåer. – Barnet hamnade alltså tillbaka i isoleringen hemma hos föräldrarna. Ett år senare blev han återigen hämtad för brådskande placering, säger Harry Lunabba och suckar. Poängen med berättelsen är att händelsen utspelade sig innan socialnämndens professionaliseringsprocess hade genomförts och den nya barnskyddslagen hade trätt i kraft. – Jag är fast övertygad om att om vi hade hunnit genomföra professionaliseringsprocessen av socialtjänsten och den nya lagstiftningen som trädde i kraft 2008 hade funnits, så hade det här barnet kunnat räddas mycket tidigare. 2008 TRÄDDE ALLTSÅ en ny barnskyddslag i kraft i Finland. I samma veva stärker man socialarbetarnas kompetens och höjer dess status. – Socialt arbete är ett svårt yrke som kräver en hög kompetens. Därför har alla www.ssil.se | 19