Omtanke 1
Nathalie önskar att hon fick komma till tals och
hoppas att Barnkonventionen som lag kan hjälpa andra. mobil och dator. De upplyste mig om att jag hade telefontid två gånger i veckan i 15 minuter. NATHALIE BÖNADE OCH bad socialsekreteraren om att få flytta tillbaka till det gamla behandlingshemmet. – Jag var egentligen en ganska lugn person och här var det många som hade stora attitydproblem. Jag kände mig otroligt ensam och fast. Reglerna och rutinerna var stränga. Vi fördes till en speciell skola där det även gick ungdomar från andra behandlingshem. Dagarna handlade om att överleva och på skolan handlade det om att även överleva lärarna. De gjorde sig ofta lustiga över eleverna, använde övervåld och kunde låsa in den som bråkade i ett redskapsförråd, berättar Nathalie. Hon försökte rymma flera gånger och en dag när ångesten rev i henne så att hon bara satt och skrek i sitt rum, kände hon att hon inte orkade leva längre. Hon skar upp sina handleder och lade sig på golvet för att vänta på döden. – När jag låg där och tittade upp i taket började jag att tänka på min syster och familj. Jag kom på att jag ville leva trots allt. Då började jag ropa på hjälp. Men ingen kom. Ingen trodde att det var på allvar. Till slut kom någon och när ambulanspersonalen bar ut henne på en brits kom det fram en från behandlingshemmets personal och sa förlåt för att de inte hade kommit när hon hade ropat. 30 | www.ssil.se » Det var ingen som såg mig som något annat än ett problem« Nathalie flyttade till ett tredje behandlingshem där hon fick ha sin mobil och dator. Fortfarande var relationen med familjen dålig, de hade till och med sagt upp bekantskapen. – När jag var 19 år flyttade jag till min dåvarande pojkvän och hans mamma. Kontakten med soc. fasades ut men miljön runt i kring mig var inte bra. Det var psykisk misshandel, missbruk och psykiska problem. Jag hade svårt att få jobb och svårt att fungera i samhället. Livet tog en vändning för Nathalie när hon blev gravid. Barnet i magen gav en mening. Hon slutade medicinera och slutade att skada sig själv. – Jag fick specialistvård och stöd, mina föräldrar tog emot mig med öppna armar och jag började gå på Komvux. Sedan pluggade jag till undersköterska med psyOm Hjärnkoll Tre av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa. Trots att det är så vanligt finns fortfarande mycket stigma och fördomar förknippade med psykisk ohälsa. Det vill Hjärnkoll ändra på. Den ideella organisationen har 300 ambassadörer som föreläser om sina erfarenheter av psykisk ohälsa för att öka kunskap och öppenhet. WWW.HJARNKOLL.SE Nathalie Sundberg kiatrisk inriktning. Idag läser jag in gymnasiet och inom ett år ska jag börja på socionomprogrammet, säger hon stolt. FORTFARANDE FÅR HON ofta kämpa för sin plats i samhället. – Jag har behov av meningsfullhet och intellektuell stimulans. Jag vill som alla andra bli hörd och sedd och vara delaktig i mitt liv. Hon önskar att någon hade sett henne som en rättighetsbärare, som en människa med bra egenskaper också. Inte bara sett hennes problem. Att någon hade förklarat vad panikångest, social fobi och självskadebeteende är för något så att hennes familj hade förstått henne och hade kunnat hantera henne bättre hemma. Förståelse hade kunnat leda till en bättre relation inom familjen.