Omtanke 1
Vid misstanke om våld mot barn måste man numera a
lltid anmäla till polisen samt till socialtjänsten. »Jag har aldrig träffat eller hört om en yrkesverksam socialarbetare som inte stödjer lagförändringen« barnet eller andra uppväxtförhållanden hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling, eller om barnet orsakar detta själv genom till exempel rusmedel, brottsliga gärningar eller liknande. I DE HÄR fallen ska det också vara två personer som utför beredningsarbetet och den ena är ofta den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Här är det högre tjänsteinnehavare eller socialarbetare som delegerats som fattar beslut och om barnet har fyllt 12 år krävs det samtycke. I de fall barnet motsätter sig detta avgörs ärendet av förvaltningsdomstolen på ansökan av ledande tjänsteinnehavare. – Ansökan till förvaltningsdomstolen är detaljerad och socialarbetarna tycker att den fungerar bra som ett arbetsredskap. När man överväger situationen så kan man gå igenom en sådan detaljerad ansökan och får då en bra helhetsbild över situationen. Det har dessutom blivit högre krav på socialarbetarens bedömning av situatio22 | www.ssil.se nen. Det räcker inte längre med att socialarbetarna beskriver hur det ser ut, de måste nu också göra analyser, tolkningar och dra slutsatser. – DEN FRÄMSTA förbättringen med reformen är enligt alla jag har pratat med att de har sluppit att behandla tunga ärenden i socialnämnden. Nästan alla socialarbetare som har varit med ett tag har ett ”nämndtrauma”, säger Harry Lunabba och skrattar lite. – De uppfattar domstolsbesluten i dag som mer förutsägbara – domstolarna har bättre och mer professionaliserade färdigheter att bemöta barn och föräldrar och de har även tillgång till expertis inom barnskyddsarbete. Överlag betraktas de nya processen som mer professionell av de flesta inblandade. – Jag har aldrig träffat eller hört om en yrkesverksam socialarbetare som inte stödjer lagförändringen, avslutar Harry Lunabba. ● Vad kan vi lära av Finland? Enligt Harry Lunabba handlar professionaliseringsprocessen i Finland i stora drag om tre saker som vi i Sverige skulle kunna ta efter: Q För det första gäller det att satsa på utbildning. I Finland har de socialarbetare som arbetar med barnskydd en magisterutbildning, det vill säga de har en högre högskole- eller universitetsexamen. Det har man genomfört eftersom socialt arbete är ett svårt yrke som kräver en hög kompetens. Q De satsar mer på forskning – en professionaliserad verksamhet bygger på forskning. Man måste alltså skapa olika typer av insatser samt tillsätta forskningsmedel så att man kan utreda de svåra frågor som barnskyddsarbete innebär. Q För det tredje är det viktigt att de organ och institutioner som fattar de här svåra, komplexa besluten är professionella. Det räcker inte längre med en gedigen politikerkompetens. Frågorna är så pass tunga och svåra att det krävs expertinstitutioner, som till exempel domstolar, där de har särskild kompetens i de här frågorna. Framför allt i de fall där det saknas samtycke. BARNSKYDDSLAGEN: HTTPS://WWW.FINLEX.FI/SV/LAKI/ALKUP/2007/20070417