Omtanke 1
Solberga by har skola och fritids med mycket utep
edagogik. Pontus Wallin tyckte att det saknades forskning om systematiska arbetssätt inom bostad med särskild service för barn. Han slutförde masterprogrammet ”Kvalitetsförbättringar och ledarskap inom hälsa och välfärd” på hälsohögskolan i Jönköping 2017 och examensarbetet utvecklades till ett utvecklingsprojekt där han ville undersöka nyttan av att införa förbättringskunskap och den internationella klassifikationen av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) i personalens arbetssätt. – Forskningsprojektet bedrevs på Solberga by där jag är kvalitetsutvecklare. Solberga by är idéburen verksamhet som erbjuder anpassad grundskola och bostad med särskild service till barn med intellektuell funktionsnedsättning. Projektet påbörjades 2020 och nu har jag publicerat en vetenskaplig artikel där jag presenterar både hinder och möjligheter med förbättringsmetodiken. Vi ville få till mer självbestämmande och det har vi fått. Verksamheten kan också jobba mer preventivt »Projektet påbörjades 2020 och nu har jag publicerat en vetenskaplig artikel där jag presenterar både hinder och möjligheter med förbättringsmetodiken« och bättre förutse barnens behov, säger Pontus Wallin. Vi träffar honom och Yamona Åhlén, som har deltagit i projektet och är personal i ett av husen på Solberga by. Hon berättar hur projektet började: – Vi valde ut ett barn och kartlade olika problem som försvårade barnets fungerande i vardagen. Vi bestämde oss för ett specifikt problem och det var att barnet fick många känsloutbrott. Det kunde bli konflikter 2-3 gånger om dagen, så det ville vi titta närmare på, berättar Yamona. UNDER HANDLEDNING AV Pontus så började personalen att mäta exakt när utbrotten skedde varje dag och vad de kunde bero på. Det visade sig att barnet upplevde frustration av att ställas inför ett val. – Barnet hade svårt att utrycka sig, så med hjälp av en samtalsmatta med bildstöd kunde vi luska fram vad barnet tyckte om. Sedan gjorde vi olika bilder av allt som fanns att göra. Det väckte intresset att välja saker att göra och barnet kom till och med till oss och bad om saker. För att undvika det jobbiga i att behöva välja när personalen frågar så fick barnet istället sätta upp bilder på sitt schema själv redan på morgonen. – Det kunde vara att gå en promenad eller åka och handla. Sedan kunde barnet även berätta muntligt om de valda aktiviteterna. Genom den här modellen och hjälpen från Pontus kunde vi anpassa www.ssil.se | 53