Nöjesguiden 1
mycket vuxna i spridda åldrar. En del av dessa ha
r gjort ett aktivt val att lämna barn och respektive hemma för att njuta av en helg med likasinnade. Tre av dessa är vännerna Titti, Ida och Sara från Dalarna som besöker mässan för sjätte året. – Folk är så glada och snälla, det finns något för alla här! Barn, gamla, nördar, inte nördar, säger Ida. Ser ni er själva som nördar? – Alla dagar i veckan, säger Titti. Hur uttrycker sig det här nörderiet i er vardag? – Vi börjar planera nästa års cosplay dagen efter Comic Con slutar ungefär, säger Ida. Hur väcktes intresset? – Vi har nog alltid gillat spex och sådär, sen insåg vi att vi ville testa på cosplay. Det var först trevande försök som sen har utvecklats och blivit bättre och bättre, säger Ida. Vad ger det er? – Det är kul! Vi har väldigt roligt, och får lämna vardagen, gubbar, barn och jobb, säger Titti och skrattar. – Men också, om man har en lyckad cosplay och ser att andra uppskattar det vi har gjort. Det är väldigt roligt, säger Ida. VÅRT SAMTAL FÅR ett naturligt avslut när vi skingras av en midjehög robot som kommer stegandes. Jag väljer att följa den till sin hemmamonter där den och dess robotkompisar väckt en stor publik. Jag har aldrig sett Star Wars, information jag inte yppar till Lars Lindberg som jobbar med R2 Builders Club vilka står bakom bygget av filmreplikorna. – Vi är privatpersoner som bygger det här. Det finns inga färdiga byggsatser, utan en del är 3D-printat och en del är i metall, säger han. Är det här något du kan livnära dig på? – Nä, det är en jättedålig hobby på det sättet. Det du ser här tillhör ju Disneys rättigheter, vi får inte tjäna pengar på det. Men det kanske ger dig något annat? – Ja, men jösses. Det gör det. ETT KLASSISKT PASSION-PROJECT alltså. Något jag kan allt om och det skakar vi hand på. Magen kurrar och jag införskaffar det mest prisvärda lunchalternativet. Västerbottenpaj för 165 kronor. I protest avböjer jag när kassapersonalen frågar om jag vill ha (köpa) något att dricka till. Jag äter min sladdriga paj med hjälp av två trägafflar (det fanns ingen träkniv) omringad av brädspelande grupperingar djupt försjunkna i strategi. När jag skrapat upp de sista pajsmulorna med hjälp av gaffel och gaffel är det dags att sträcka på benen. I mässans mitt har det avsatts en inhängnad kvadratisk yta där ett tiotal personer nu fäktas med lasersvärd. Efter att ha smyglyssnat på mina publikgrannar förstår jag att det rör sig om Ludosport. – Det är en sport framtagen för hur man skulle kunna slåss med en light saber. Den uppfanns i Italien 2006 och kom till Sverige ungefär 2015 och framförs lite som en kampsport. Man tränar och övar tekniker, sen är det tävlingar med domare och allt det som ingår, berättar Jonny Nelson på Ludosport Sverige när jag får en pratstund med honom lite senare. Hur många utövar Ludosport i världen? – Åtminstone ett par tusen. Vi finns på alla kontinenter. Europa är störst i och med att det var här det började, men USA har föreningar i 13 delstater om jag inte har fel. 2022 hölls VM här i Sverige. Vem är det som kommit på reglerna? – Det är de som kallas ”founding masters” i Italien. Reglerna ändras lite efter hur man ser vad som funkar, det är en ganska ung sport.. En ond sport? – Nej ung. Sorry! – Det är en väldigt snäll sport! Det som lockade mig var att jag ville röra på mig, jag har hållit på med fäktning tidigare men det som fick mig att stanna kvar här var gemenskapen. Vi är inte så många som håller på och då bygger man starka band. Vad kostar ett sånt här svärd? – Bladen kostar en hundring, biten du håller i handen är desto dyrare. Den ligger någonstans runt 1500-3000 kronor. Men ser man till vad folk betalar för svärd i andra grenar är det rätt standard. JAG FÅR TESTA att hålla i svärdet. Det är förvånansvärt långt, men inte jättetungt. Välbalanserat, konstaterar Jonny glatt innan vi säger hejdå. NU BÖRJAR JAG bli rejält trött i huvudet, för att inte tala om törstig. Jag slår mig ner i det tysta rummet. Här sitter andra trötta personer som också behöver vila upp sina överstimulerade hjärnor en stund genom att scrolla på telefonen. Tystnaden bryts vid ett tillfälle och det är av ett metalliskt klonk-klonk när en kille i vad jag förmodar är en helt äkta rustning sjunker ner på golvet. Han ser varm ut. Ett par meter framför mig ligger en tjej i fantastisk Sailor Moon-outfit på rygg och scrollar på telefonen och i hörnet sitter en pappa och dotter i femårsåldern och tar igen sig. Dottern har på sig en kattmask och en grå svans hängandes från ett skärp i midjan. Pappan är klädd i JONNY NELSON beiga chinos, sneakers och ljusblå skjorta. Jag känner mig lite berörd. Kanske är det för att jag själv aldrig skulle våga löpa kostymlinan ut, eller gått hit utanför kontexten av mitt arbete. Eller för den delen fått med mig mina föräldrar på att göra det. Eller för att många personer här ser genuint lyckliga ut i blicken när de pratar om sitt intresse. Det sista jag ser innan jag går ut genom Stockholmsmässans portar är en korp i mänsklig skepnad som beställer en korv på Pressbyrån. Sen åker jag hem och dricker vatten. 36 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2024