Nöjesguiden 1
självklarhet föreslår jag att “Flamman ska ta not
an”. Det gör inte Flamman. Däremot beställer han en taxi, och jag märker hur jag sjunker djupare in i min påhittade rikedom när jag medan jag går in i bilen utbrister “Vad är detta, inte en Uber?” och yrar något om att Taxi Stockholm är för sossar. Vad är det som håller på att hända? Och vart är vi ens på väg? SPY BAR, 23.22 Jaha. Spy bar (ett ställe för 25–åringar som bränner pengar som om de vore 45). Just det. Little Jinders efterfest. Här borde jag i min nya stil känna mig helt som hemma, tänker jag och går världsvant fram till Sparrow Hotels entré som vänligt hänvisar mig till dörren bredvid. ”Resan på tunnelbanan är som en omvänd walk of shame” 48 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2024 Jag går med fasta steg fram till vakterna. – Vi har lista! Plus fem! säger jag självsäkert och pekar på mig och Leonidas. Vi är två. Vakterna tittar djupt tveksamt på oss men rycker på axlarna och öppnar upp det röda repet. Vi smiter snabbt in och blir utan att riktigt veta hur ihopfösta av klubbchefen Joel Ighe och placerade i ett tomt rumt, uppställda på en liten, ännu tommare avsats. – Välkommen! säger han och stänger ett nytt, rött rep framför oss. Jag förstår mycket litet, men på bara femton minuter är rummet fullt med folk, Jinder gör entré, isfacklor och champagnefat bärs in och jag finner mig i ett djupt samtal med hennes scenmixolog Tor om “vilken drink som egentligen är godast att blanda på scen” (G&T, är svaret). Efter ett tag tröttnar jag på att stå i VIP– hyllan. Jag har kostym, för helvete. Hela klubben är mitt ostron, tänker jag, och rör mig fritt ut i lokalen. Men jag förstår ingenting. Spy Bar är, visar det sig, ingen klubb. Det är en labyrint av stängda rum och rum bakom rummen och ytterligare rum bakom de rummen. Det utrymme jag varit i, inser jag, var bara första banan i en mystisk form av festande. Målet är inte att ha roligt. Det är att vinna. Att nå längst in i klubbens innersta. Längst in i klubben finns en hemlighet – och jag vill nå den. Det är en rådvillhet som Spy Bars vakter snabbt ser. Där är jag, en 39-årig man med mustasch och en för åtsittande kostym som förvirrat snurrar runt mellan olika rum på jakt efter något som ligger bortom räckhåll. Kvällens första, lätt fällda villebråd. En tung hand landar på min axel. – Du har druckit för mycket. – Nej! Jag har kostym! – Ut. RICHE, 01.50 En stund senare är vi ute på gatan, min kostym och jag. Men det löste sig. Här, på Riche, en plats för 45-årigar i olika stadiet av upplösning, smälter jag för första gången nästan helt in. Vakterna närmast slet in mig i lokalen när jag gick förbi, en vän pressade ner mig vid ett bord och en tredje köpte in en flaska Pol Roger med spännande och rika ord om att “det kostar lika mycket som vanligt bubbel”. – En klassiker, hör jag mig själv säga. HEMMA, 09.50 Jag vaknar utsövd och mår, mot förmodan, finemang. Det var väldigt skönt att sova i kostym. Som en ovanligt trevlig pyjamas. Min tjej kommer in med Fars dag–frukost på sängen och en vänligt påminnelse om att min son ska lämnas på bollskolan och att jag måste gå om fjorton minuter. Resan på tunnelbanan är som en omvänd walk of shame. En walk of fame. Jag är flottare klädd än alla andra simpla Men det visar sig bara vara antitesen till den hegelianska process som varit min kostymburna resa. Och där, framför bordet, hägrar syntesen. Min svärmor nickar nöjt åt min stiliga stil. Ingen annan säger något alls. Jag beställer in ett till glas bubbel utan att ens tänka på det och förstår, slutligen. Det är såhär de har det, killarna i kostym. Det är ett gott liv. Och det är, förstår jag med stigande häpnad, mitt liv. söndagsresenärer i lumpna funktionskläder och dumma, stickade mössor. Jag, med lite rufsigt hår, en t-shirt istället för skjorta, känner mig mer avslappnad än på länge. Det är såhär det är att bo i New York, hör jag mig själv tänka utan att veta vad jag menar. STUREHOF, 13.03 Mina svärföräldrar bjuder på farsdaglunch! Kul, även om jag har börjat känna mig exakt som i Kents När det blåser på månen. Låttexten snurrar i huvudet på vägen dit. Kostymen den skaver Och jag Har inte duschat Idag är igår Och idag ska jag sitta kvar Jag fuskade med mina svar Den svarta kostymen ska av Kostymen är inte jag Kostymen är inte jag