Nordens Tidning 1
Distribu
törerna tycker inte att det lönar sig. Och politikerna har stiftat en lag som i praktiken gör det omöjligt att visa nordiska tv-kanaler i det statliga sändarnätet. Därför kan bara en bråkdel av svenskarna se grannländernas tv-program. Det är alltjämt det sorgliga läget i en fråga som i decennier engagerat många nordister – möjligheten att få se de danska, norska och finska huvudkanalerna hemma i tv-soffan. 10 ånga trodde att det skulle lösa sig automatiskt när tv-sändningarna digitaliserades för några år sedan och antalet kanaler mångdubblades i distributionsnäten. Men fortfarande kan de som har vanlig antenn-tv (nästan en fjärdedel av befolkningen) inte se en enda grannlandskanal. nordens tidning nr 2 | 2014 Med ett litet undantag, i Mälardalen, men bara där, visas TV Finland som en kvarleva efter en överenskommelse mellan statsministrarna Kalevi Sorsa och Olof Palme på 1980-talet. ÖVERSIKTEN på nästa uppslag visar att tre av de största distributörerna – Viasat, Canal Digital och statliga Boxer – inte ens saluför nordiska kanaler. I Comhems kabel-tv-utbud och Telias bredbandsnät finns det däremot plats för grannlands-tv, men det är inte särskilt billigt. För att komma åt paketen med nordiska kanaler måste man betala höga tilläggskostnader. Den upphovsrättskostnad distributörerna betalar till Copyswede är annars bara 6 kronor och 90 öre per månad för två nordiska kanaler och 8 och 60 för tre. I det marksända digital-tv-nätet som ägs av det statliga företaget Teracom och vars dotterbolag Boxer komponerar kanalutbudet (som fastställs av Myndigheten för radio och tv) lyser alltså de nordiska kanalerna med sin frånvaro. Den modell som politikerna valt för att reglera sändningstillstånd och kanalutbud har i praktiken blockerat möjligheten att se nordiska program. Däremot finns en uppsjö av internationella underhållningskanaler med bl a sport, filmer och erotik. De kanaler som vill sända i det digitala marknätet måste själva ansöka om det. Det är knappast aktuellt för SVT:s motsvarigheter i grannländerna, DR (Danmarks Radio), NRK (Norsk Rikskringkasting) och YLE (Rundradion i Finland). De statligt reglerade public serviceföretagen har till uppgift att verka inom det egna landets gränser. Att TV Finland, en av YLE:s kanaler, ändå visas i Mälardalen beror på att Sverigefinska Riksförbundet står bakom ansökan. Kostnaderna – drygt tio miljoner kronor om året – täcks av svenska staten. På