Nordens Tidning 1
FNUF träffade Katrin som utvecklat sig själv, träffat många nya vänner och trivs bra i folkhögskolefamiljen i Kungälv, men ändå saknar sin familj på Färöarna ibland. Vi pratade om folkhögskolelivet, skillnader mellan att vara ung på Färöarna och i Sverige och blandinaviska. Vem är du? – Det är ett väldigt vitt begrepp, men jag heter i alla fall Katrin Victoria Sekiær Mortensen, är 25 år och kommer ifrån Tórshavn på Färöarna. När jag var 19 år flyttade jag till Köpenhamn, men flyttade sedan tillbaka julen 2012 och bodde på Färöarna tills jag flyttade till Sverige i höstas. Jag flyttade hit för att börja på teaterlinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. I framtiden vill jag arbeta som skådespelare. Hur fick du höra om Nordiska folkhögskolan? – Jag har kompisar som gått här på teaterlinjen tidigare. De var mycket nöjda med den och kunde också rekommendera Nordiska folkhögskolan överlag. – Jag har sökt in på scenskolor två år tidigare, men konkurrensen är stor och jag har inte kommit in. Nu tänkte jag att jag går här i ett år för att förbereda mig för intagningar till teaterhögskolor runt om i Norden. Vad finns det för skillnad mellan att vara ung på Färöarna och i Sverige? – Det är fler möjligheter i Sverige, här kan du studera vad du vill, medan många från Färöarna flyttar till Danmark eller Storbritannien för att studera. Färöarna är ju ett litet ställe där vi lever nära naturen, fast jag kanske inte tänkte så mycket på det när jag bodde där. Här i Sverige finns ju också mycket fin natur, men ni berörs inte lika mycket av väder och vind. – Det känns också tryggare på Färöarna, vi lever som i en hönsgård, där alla vet allt om alla och skvallrar om det. Det är såklart både på gott och ont, men jag ser ändå mest det positiva i det. Det finns olika sorters subkulturer i Tórshavn, men allt är i miniatyrform och så känner jag fler på gatan där än i Göteborg. Vad vet svenskar om Färöarna och vad vet färöingar om Sverige? – Svenskar vet inte särskilt mycket om Färöarna, inte ens var Färöarna är rent geografiskt. Det är inte heller många som vet om att vi har vårt eget språk. De som vet något säger att vi tar det lugnt och inte kommer i tid, äter mycket fisk och konstiga grejer och att naturen är fin. Färöingar i sin tur förknippar Sverige med köttbullar, snus, mycket träd, vackra mänskor, ABBA, melodifestivalen och bra musik. Hur går det med språket? Kan du tala svenska nu? – Vi har satt upp en pjäs på svenska här och jag har läst en del svenska texter sen jag kom hit. Det går helt okej. Jag kan föra samtal på svenska, men jag stöter på nya ord varje dag. De första dagarna var jag helt trött i huvudet efter all svenska. – Från skolan uppmanar de oss att prata skandinaviska, att bara pladdra på då språken är väldigt lika. Nu improviserar jag mycket och säger ord på färöiska och danska när jag inte kan de svenska orden, och några gånger pratar jag engelska. Jag har blivit mycket mer medveten om mitt språk sen jag flyttade till Sverige och tänker ofta på varför allt heter som de gör. Och till sist, vad får man inte missa om man reser till Färöarna? – På sommaren ska man gå på Gfestivalen, fara till Vestmannabjergen där man kan se på häftiga bergsformationer och fåglar och så kan man vandra och fiska. I Tórshavn får man inte missa min favoritbar Sirkus. I Tórshavn finns många kreativa mänskor och kulturlivet är mycket rikt. – På vintern finns det inte lika mycket saker som man kan göra: det är mycket vind, regn och snö. Men det finns såklart olika kulturevenemang och museer. På bilden från vänster: Nadja Baltzar, Anette Hagert, Leif Baltzar och Roni Hiltunen. Onsdagen den 5 mars anordnades en romsk kulturkväll i samarbete mellan Föreningen Norden, Västmanlands finska kulturarrangörsförening (VÄSKY) och Stadsbiblioteket. Kulturinformatör Leif Baltzar stod för presentationen och framförde flera romska sånger tillsammans med Nadja Baltzar, Anette Hagert och Roni Hiltunen. Baltzar berättade bland annat att romerna ursprungligen kommer från Indien, varifrån de började utvandra redan på 700-talet på grund av förföljelser. Till Öst- och Centraleuropa började de komma på 1300-talet och till Sverige kom de i början av 1500-talet. De har under alla århundraden varit utsatta för många typer av förföljelser och under andra världskriget blev många romer mördade av nazisterna. I Sverige hade de under många århundraden ingen rätt till begravning i kyrkans regi och inte heller tillgång till sjukvård. Först på 1960-talet välkomnades romerna in i svenska samhället. År 1960 fick de rätt till bostad och rätt att mantalsskriva sig. Först 1964 fick de skolplikt, som till skillnad från övriga svenska medborgare gällt sedan 1842. Detta är bakgrunden till att många romer fortfarande saknar utbildning och har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. I Västerås finns 250-300 romer, varav de flesta kommer från Finland, forna Jugoslavien, Polen och övriga Sverige. Nyckeln till framgångsrik integration för romerna är utbildning och en fast förankring på arbetsmarknaden. Alice Widlund, ordförande i Föreningen Norden, tackade för en intressant kväll med boken Krig och Kärlek, som består av bilder på familjer som kommit till Sverige från andra länder däribland romska familjer. Cate Larsson, representant för VÄSKY, överlämnade DVD-filmer till alla i gruppen, samtidigt som hon kommenterade Nadjas och Anettes vackra dräkter och smycken. CONNY WIDLUND nordens tidning nr 2 | 2014 33 FOTO: ALICE WIDLUND