Blå Stjärnan 1
YRKE | VETERINÄRPATOLOG Det ser kanske inte mycke
t ut för världen med sina rader av metallbord och avlånga lysrör – men i rummet vi stiger in i undersöks inte bara döda djur, det har också en nyckelroll för djurhälsan i hela Sverige. Tidningen Blå Stjärnan har besökt SVA:s stora obduktionssal. TEXT: PONTUS LJUNGHILL YRKE: VETERINÄRPATOLOG ”Ofta är det som ett detektivarbete” Foto: Pontus Ljunghill När veterinärpatologen Ylva Lindgren visar oss runt i den stora obduktionssalen på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala är det som en gång varit ett rådjur placerat på ett av borden längst fram. En bit bakom ligger en nyöppnad svan. Vilda djur obduceras på vänster sida i salen, tama djur, fjäderfä och zoodjur på höger. Bakom en stängd dörr undersöks döda fiskar. – Jag tycker att mitt jobb är så himla meningsfullt och spännande. Så tycker nog många om sina arbeten och jag är ju jävig i frågan, men för mig är det vi gör här jätteviktigt, säger Ylva Lindgren. Det är svårt att säga emot henne. Som patolog på SVA jobbar man med att hitta förklaringar till varför djur dött, men också med att söka efter sjukdomar, tumörer, tecken på förgiftning med mera hos levande djur. Det görs dels genom obduktion, dels genom att närmare undersöka vävnadsprover och organ. Patologerna på SVA har en nyckelroll för att upptäcka potentiellt förödande djursjukdomar som afrikansk svinpest och mjältbrand i så god tid att de gör minsta möjliga skada. De hjälper polisen att bedöma skador hos djur som misstänkts ha dött genom brott och kan flagga för om olika bekämpningsmedel verkar slå hårt mot djurlivet. Undersökningar av till exempel döda tumlare och lodjur kan ge värdefull information om hur hela stammen mår i Sverige. Och så vidare. Själv arbetar Ylva Lindgren, chef för diagnostiksektionen på SVA:s avdelning för patologi och viltsjukdomar, med lantbruks- och sällskapsdjur. – Ibland får vi väldigt specifika frågeställningar från insändaren (den som sett till att en kropp, ett organ eller ett vävnadsprov skickats in till SVA), som om djuret misstänks ha blivit förgiftat av ett visst gift – men det är sällan. Ibland kan det handla om att man vill att vi tar reda på sådant som varför djuret börjat gå i cirklar innan det dog eller varför behandlingen av det inte fungerade. Andra gånger får vi ingen tydlig frågeställning, det kan till exempel handla om att djuret dött hastigt och att vi