Blå Stjärnan 1
REPORTAGE | TÄPP LARS Vägen till Arvselen tycks l
eda rakt ut i ödemarken. Men efter bara några minuters bilväg bryts skogen upp av små gläntor med låga stugor här och var. – Ja, helt öde är det ju inte häruppe. Arvselen kryllar av gamla fäbodar. Men de allra flesta används i dag som fritidsbostäder, förklarar Täpp Lars Arnesson när han möter upp på gårdsplanen. Stuga, härbre och fjös är rödmålade och nedanför vallen ligger dammen blänkande svart. Täpp Lars är i dag den sjätte generationen som driver fäboden vidare i Arvselen, utanför Malung i Dalarna. Längtan efter rötter fick honom att återuppta fäbodbruket på den gamla släktgården som byggdes 1862 av hans mormors morfars föräldrar. – Som barn var jag ofta här om somrarna med min mormor. Det fanns inga djur här då, men mormor brukade visa gamla fotografier och berätta om när hennes moster var fäbodkulla på Arvselen, säger han. ÅTERUPPTOG FAMILJETRADITIONEN Mormors moster Lilly lämnade fäbodlivet redan 1962 och efter det fanns det ingen som ville fortsätta. Inte förrän unge Täpp Lars tog beslutet att återuppta traditionen, endast 20 år gammal. Beslutet tog han efter att ha jobbat en sommar som museivärd på Skansen. Han förstod inte varför han skulle ”leka” det liv han faktiskt kunde leva på riktigt hemma i Arvselen. – Många höjde på ögonbrynen när jag bestämde mig för att bli fäbodbrukare. Det är ju både slitsamt och olönsamt, berättar han. LÄRDE AV MORMOR OCH FARMOR Men Täpp Lars var envis. Han åkte hem till Arvselen, städade ur ladugården och började med att låna några fjällkor av en kvinna i Värmland. Viss kunskap om fäbodbruk hade han med sig från barndomen. Som liten var han ofta hos grannen där han lärde sig mjölka, koka messmör och slakta. Men det mesta har han ändå lärt sig under arbetets gång, av grannar i bygden, av mormor i Malung och farmor i Värmland. – Mormor lärde mig att kärna smör och röra kådsalva. Hon i sin tur hade lärt sig av sin mormor. Många av de 8 BLÅ STJÄRNAN 1-2023 äldre människor som besökt mig på fäboden har också gett mig råd, till exempel om hur man hanterar sjuka djur. INTE EL ELLER RINNANDE VATTEN Arbetsdagarna på fäboden är ofta långa med tidiga morgnar och sena kvällar. De tre fjällkorna, och ibland också getterna, mjölkas för hand och elektricitet och rinnande vatten saknas. Av kornas mjölk ystar Täpp Lars ost, kärnar smör och gör filbunke. Korna mjölkas även på vintern, så året runt är han självförsörjande på mjölkprodukter och kött. Det brukar också bli både tunnbröds- och knäckebrödsbak på traditionellt vis. Förutom sysslorna med djuren och mjölkhanteringen är det arbete med att underhålla byggnader och ta emot besökare. Arvselens fäbod är öppen för bokade grupper som vill uppleva fäbodlivet. Varje vår och höst håller han också en sexveckors kurs i fäbodbruk i samarbete med Malungs folkhögskola. – Den handlar om självhushållning ur ”Här får jag uppleva naturen, vädrets och dygnets växlingar. Det är på många sätt ett sinnligt liv.” ett fäbodperspektiv. Jag vill gärna dela med mig av kunskapen om hur man kan ta tillvara kornas produkter. Det här är en kurs som alla intresserade kan ha nytta av eftersom den ger praktiska färdigheter som idag är på väg att glömmas bort. FLYTTAR SÅ FORT GRÄSET ÄR GRÖNT För att få det att gå ihop ekonomiskt har det blivit en del pusslande för Täpp Lars. Under vinterhalvåret arbetar han som knappmakare och håller kurser i skinnskrädderi hemma på gården i Jägra utanför Malung. Men så fort gräset blir grönt flyttar han upp till fäboden. Tillsammans med sina kor och getter vandrar han till fots, de tio kilometrarna till Arvselen. Det kallas buföring och var en vanlig syn i Dalarna för hundra år sedan. Täpp Lars älskar livet i Fäboden. –Många äldre upplever barndomsminnen när de får se djuren och det vandrande fäbodfolket. På vägen passerar vi ett äldreboende och flera av de gamla gråter av glädje när de ser oss, säger han. VARNING FÖR TROLLTORSDAGAR Förr var det viktigt att välja rätt dag för buföringen. Valde man en torsdag kunde man få sällskap av trollen. Täpp Lars vill tro att det finns troll, men kan inte riktigt. Ändå säger han sig själv ha hört dem då han stod och diskade vid fäboden en dag och plötsligt fick höra främmande koskällor ute på vallen. – Det var ett högljutt oväsen, men ett vackert sådant. Det lät som en blandning mellan kyrkklockor och koskällor. I de gamla sägnerna beskriver man att det är precis så det låter när trollen buför sina egna kor, säger Täpp Lars. När Täpp Lars var liten ville han göra en tidning om ”skrömt”. Han gick runt och frågade de gamla i bygden om de hade några historier de mindes. Då fick han lyssna till de mest hårresande historier om näcken, vittra, tomtar och troll. I dag är det han själv som för berättelserna vidare. När dagarna blir kortare bjuder han in till berättarkvällar på vallen. Då pratar han om gamla tiders fäbodliv och hur fäboden lever vidare än i dag. Men det blir också sägner med anknytning till trakten. – Sägner finns det gott om här i Malung. Fäbodar har alltid varit mytomspunna. Ensamma somrar med